CASTRÉN, Erik


(1904–1984)


Professor, internationell rättsmedlare


Erik Castrén var professor i folkrätt jämte statsförfattningsrätt vid Helsingfors universitet i över två decennier. Bland finländska experter i folkrätt är det enbart Rafael Erich och han som är internationellt ryktbara. Castrén, som skolats i kinkiga juridiska spörsmål under vinter- och fortsättningskriget, var finländsk delegat i Förenta nationernas generalförsamling i många år. Han var dessutom ledamot av och ordförande för talrika internationella skiljedomstolar.

 

Efter att ha avlagt studentexamen 1921 började Erik Castrén i enlighet med sin släkts långa juridiska traditioner studera rättsvetenskap. Fem år senare avlade han högre rättsexamen och juris kandidatexamen, och därefter inträdde han i utrikesministeriet, först som attaché och tf. byrå­sekreterare och från 1929 som attaché vid Finlands beskickning i Paris. Castrén övergav emellertid en lovande diplomatbana och blev 1930 advokat och delägare i Jonas Castréns advokatbyrå, grundad av hans farfars bror. Under sitt decennium vid denna byrå började han också forska och blev 1938 juris doktor på en avhandling som behandlade luftkriget.


 

Under vinter- och fortsättningskriget fick Castrén nya uppdrag. Strax före vinterkrigets utbrott återvände han till utrikesministeriet som konsultativ tjänsteman och som regeringens juridiske expert. Han deltog i många svåra avgöranden och var bland annat med om förhandlingarna med Sovjetunionen under tiden mellan vinterkriget och fortsättningskriget. Castrén var sannolikt också president Rytis rådgivare när denne utan kontrasignering undertecknade den försäkran som Tysklands utrikesminister von Ribbentrop uppställt som villkor för den tyska hjälpen i juni 1944.


 

Erik Castrén utnämndes 1945 till professor i folkrätt jämte statsförfattningsrätt vid Helsingfors universitet. Vid sidan av sin undervisning fortsatte han i sin bisyssla som juridisk rådgivare vid utrikesministeriet samt i många andra offentliga uppdrag. Han deltog som konsult i många internationella konferenser och i mellanstatliga förhandlingar, där hans omfattande sakkännedom och erfarenhet var till stor nytta. Dessutom var han ordförande för och medlem av många kommittéer och förhandlingsdelegationer inom sitt område; av verkligt stor betydelse var hans verksamhet som ordförande för den finländska delegationen vid de konferenser som behandlade utvecklingen av reglerna för internationell rätt.


 

Kulmen på Castréns internationella bana nåddes vid Förenta nationerna (FN), där han år efter år ingick i den finländska delegationen till generalförsamlingen och var landets representant i dess juridiska kommitté. Han valdes också 1962 till medlem av FN:s delegation för internationell rätt, ett uppdrag som han energiskt skötte under två verksamhetsperioder.


 

Utöver sin verksamhet i FN verkade Castrén aktivt som medlem av eller ordförande för skiljedomstolar som sattes upp för att lösa mellanstatliga tvistefrågor. Under hans ordförandeskap löstes bland annat tvisterna om gränsen mellan Etiopien och Somalia, om utnyttjandet av naturresurserna i Sahara samt om gränsdragningen av kontinentalsockeln mellan Frankrike och Storbritannien i Engelska kanalen. Han var också en lång tid ledamot av och ordförande i skiljedomstolen för regleringen av de tyska krigsskulderna.


 

Trots sin aktiva verksamhet utan­för universitetet skötte Castrén i två årtionden samvetsgrant sin professur vid Helsingfors universitet. Som professor utvecklade han undervisningen i internationell rätt, och studenterna respekterade honom som en lärare som ingående behärskade sitt fält. Castrén var i långa tider inspektor för Poh­jois-Pohjalainen osakunta (Nordösterbottniska nationen). Han belönades för sina förtjänster med många såväl inhemska som utländska ordnar, av vilka den främsta var storkorset av Finlands Lejons orden (1982).


 

År 1998 grundades vid juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet Erik Castrén-institutet för folkrätt och mänskliga rättigheter. Målet var att främja forskning och undervisning i folkrätt samt att ge fakulteten en mer internationell status. Institutet förvaltar i sin verksamhet Castréns arv; Erik Castrén var den förste som föreslog att ett institut i folkrätt skulle grundas vid fakulteten.


 

Johanna Forsström


 

Erik Johannes Sakari Castrén, född 20.3.1904 i Helsingfors, död 24.6.1984 i Helsingfors. Föräldrar bankdirektören Väinö Sakari Castrén och Lydia Rosaura Leinberg. Gift 1928 med Elli Kerttu Kaarina Tuokko.


 

PRODUKTION. Ilmasota. Kansainvälisoikeudellinen tutkimus I (1938); Ilmasota. Kansainvälisoikeudellinen tutkimus II. Neutraalisuus (1939); Valtioiden velvollisuus vastaanottaa kansalaisiaan ja kansalaisuudettomia (1943, förk. utgåva på tyska i Zeitschrift für ausländisches öffentliches Recht und Völkerrecht 1943); Kansainvälinen oikeus (1947); Kansainvälinen oikeusseuraanto (1950, förk. utgåva på franska, Recueil des cours à l’Académie de droit international 1951); The Present Law of War and Neutrality (1954); Suomen kansainvälinen oikeus (1959); Diplomaattinen suojeluoikeus (1961); Siviili­väestön oikeussuoja maa- ja ilmasodassa (1964); Civil War (1966).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. B. Broms, Professori Erik Castrén 80-vuotias. Lakimies 1984; Essays in Honour of Erik Castrén Celebrating his 75th Birthday March 20, 1979 (1979).


 

BILDKÄLLA. Castrén, Erik. Foto: Ateljé Kuvasiskot, 1954. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4430-1416928957036

 

Upp