SOLDAN-BROFELDT, Venny


(1863–1945)


Konstnär, illustratör


Venny Soldan-Brofeldt var en av de få kvinnliga konstnärerna i Finland under 1800-­talet som fortsatte utöva sitt yrke efter att ha bildat familj. Hon var gift med författaren Juhani Aho och fick två söner, samtidigt som hon hade en lång och mångsidig bana som bildkonstnär. Soldan-Brofeldt målade, tecknade, illustrerade barnböcker och tidskrifter för barn, gjorde små skulpturer och skar kaméer, skrev också själv böcker och hörde till grundarna av föreningen Konstverk till skolan. Som målare blev hon känd särskilt för sina folklivsskildringar.


 

Venny Soldan ärvde sitt engagemang för finskhetstanken av sin far August Fredrik Soldan, chef för myntverket i Helsingfors. Faderns livssyn präglade starkt dotterns intellektuella utveckling. I familjen fanns en son och fem döttrar; Venny var den näst äldsta dottern. Modern, Marie Müller, var av tysk härkomst och familjens hemspråk var svenska och tyska. Venny gick i tysk skola, först i Helsingfors och senare i Viborg. Hon inledde sina konststudier 1880 i Konstföreningens ritskola i Helsingfors och målade samtidigt privat för Maria Wiik. Hon fortsatte sina studier vid Stieglitzska ritskolan i S:t Petersburg 1883–1884 och från hösten 1885 vid Académie Colarossi i Paris.


 

Under sina ”bohemår” under 1880-talets senare del vistades Venny Soldan mest i Frankrike. Hon fick vänner bland sina nordiska kolleger; den närmaste­ av dem var svenskan Hanna Pauli (född Hirsch). Tillsammans med Pauli och Eva Bonnier gjorde Venny Soldan bland annat en målar­resa till Barbizon våren 1886. Venny Soldan hade tillägnat sig den franska realismens principer redan som privat­elev hos Maria Wiik och i Paris blev hon en allt mer övertygad realist. Hon var inte intresserad av naturalismen, impressionismen eller andra radikala rörelser i tiden. Som sin viktigaste lärare nämner hon Pascal Dagnan-Bouveret.


 

Venny Soldan avslutade sina läroår med en resa till Spanien och Italien. Strax efter återkomsten till Finland mötte hon sin blivande make, författaren Johannes Brofeldt, sedermera Aho. De blev närmare bekanta på sångfesten i Kuopio sommaren 1891 och gifte sig redan samma höst. Genom Juhani Aho stiftade Venny Soldan-Brofeldt bekantskap med ungfinska författare och konstnärer, bland annat med Eero och Arvid Järnefelt, och blev en av de framträdande konstnärerna i den ungfinska kretsen. Av kollegerna var det kanske Eero Järnefelt som stod henne närmast, och jämför man deras konst från denna tid kan man se flera likheter, såsom förkärleken för realistisk folklivsskildring och det svala intresset för symbolismen. Varken Järnefelt eller Soldan-Brofeldt blev heller egentliga karelianer, trots att de tillsammans med Juhani Aho gjorde en resa till Gränskarelen sommaren 1892. Soldan-Brofeldts första stora folklivsskildring ”Måltid i bondstugan” (1892) vittnar dock om intryck från denna resa. Tavlan, som finns i två versioner, ansåg hon själv senare vara ett av sina viktigaste arbeten.


 

Under 1890-talet och i början av 1900-­talet målade Venny Soldan-Brofeldt folklivsskildringar. Hon var särskilt intresserad av folktyper från övre Savolax, som hon tecknade flitigt när hon besökte Juhani Ahos familj på prästgården i Idensalmi. Där målade hon också ”Väckta” (1898) som många anser vara hennes främsta verk. Motivet ansluter sig till Ahos noveller från samma tid. År 1901 reste hon med Juhani Aho till ett väckelsemöte i Lappo. Resultatet av resan var den stora målningen ”Bönemöte” (i två versioner, 1901 och 1906). Venny Soldan-Brofeldt målade sina folklivsskildringar med inlevelse. Hon var också intresserad av fiskarbefolkningen i de svenskspråkiga kustbygderna, en motivkrets som också Juhani Aho kom att intressera sig för. De tillbringade sina somrar i Porkala eller på Hangö udd och 1908 hyrde de en sommarbostad på Toska udde i Tvärminne. Miljön och landskapet i Tvärminne betydde särskilt mycket för henne.


 

På världsutställningen i Paris 1900 framträdde Venny Soldan-Brofeldt som skildrare av kustlandskapet. Finlands paviljong skulle utsmyckas med pannåer som skildrade landskap och samhällsliv i Finland och Venny Soldan-Brofeldt fick i uppdrag att måla ett kustlandskap. Havet, strandklipporna och lekande och metande barn blev det centrala motivet i hennes produktion från 1900-talet och det var i kustlandskapen som hennes sätt att måla fick en ny inriktning. I samband med kolorismens genombrott på 1910-­talet började hon använda en klar och ljus färgskala och koncentrerade sig allt mer på att skildra solljuset. Också hennes målningsteknik förändrades, färgerna bildar tjocka lager och är ibland utbredda på duken med palettkniv. Många målningar från denna tid visar ett konstnärligt fördomsfritt grepp, men de fick inte samma uppmärksamhet som de nationella landskapen; höjdpunkten på Soldan-Brofeldts konstnärsbana blev världsutställningen i Paris 1900, där hon fick motta en bronsmedalj.


 

Åren kring sekelskiftet var en svår tid för Venny Soldan-Brofeldt. I slutet av 1890-talet förälskade sig Juhani Aho i hennes yngsta syster Tilly Soldan, och äktenskapet var hotat. Venny Soldan-Brofeldt betraktade familjen som helig och kunde därför inte godkänna skilsmässa, och också för Aho tycks hustrun och sonen Heikki Taavetti ha utgjort den stabila grunden i livet. Familjen slog sig ned på Ahola i Järvenpää 1897 och bodde där ända till 1911. Här föddes också den andra sonen Antti Juhani. För Venny Soldan-Brofeldt var barnen det viktigaste i livet och för henne framstod deras värld som en lämplig motivkrets för en kvinnlig konstnär.


 

Som illustratör specialiserade sig Venny Soldan-Brofeldt på barnböcker och tidskrifter för barn och illustrationerna utgjorde måhända kronan på hennes livsverk. Tillsammans med Aho publicerade hon 1894 Suomalainen kuvakirja. Hon deltog som en av illustratörerna i ett av tidens största projekt i sitt slag i Norden, den s.k. konstnärsupplagan av Topelius Läsning för barn. Hon illustrerade också Suonios dikter för barn, sagor av Anni Swan och Joel Lehtonen, Juhani Ahos Lastuja lapsille (Spånor för barn), läseböcker och tidskrifter. Flitigast bidrog hon till tidskriften Joulupukki (utgiven av förlaget Valistus) i vilken hon medarbetade från 1902 till 1917. I början av 1900-talet gjorde hon också flera egna bilderböcker och färgläggningsböcker (Matti och Lisa resa till landet, Vår Tyrolerresa i bilder och bref från Henrik till hans vän Göran, Jänis, Meren rannalta). Under tiden från 1890-talet fram till inbördeskriget 1918 utförde hon sina förnämsta illustrationer, men hon illustrerade flitigt också senare.


 

Som monumentalmålare var Venny Soldan-Brofeldt inte lika betydande, även om hon målade flera altartavlor och flera stora målningar med antika motiv, som hon kallade ”skisser till fresker”. Kompositionen i de monumentala målningarna är dock stel och livlös. Efter att ha blivit god vän med Maggie Gripenberg, banbrytare inom den fria danskonsten, inspirerades hon av dansen som motiv. Den beundrade Gripenberg förekom på ett flertal målningar, ”freskskisser” och kaméer. Efter Juhani Ahos död förmådde Venny Soldan-­Brofeldt inte måla på lång tid, i stället ägnade hon sig tålmodigt åt att göra kaméer och elfenbensskulpturer. Endast ett fåtal av kaméerna och elfenbensarbetena har bevarats. Hon utförde också träsniderier, en konst som hon studerade vintern 1922–1923 i Oberammergau i Bayern.


 

Venny Soldan-Brofeldt var en mångsidig konstnär; det fanns inte mycket som hon inte prövade på. Förutom kaméer och träsnideri var hon intresserad av möbel- och textilkonst. Hon ritade möbler och modeller till textiler både före och efter sekelskiftet och tillverkade också egenhändigt flera möbler. Hon var också mycket intresserad av arkitektur och deltog i två tävlingar: förlaget Otavas villa­tävling 1913 och tävlingen om Lallukkas konstnärshem. Förutom att Soldan-Brofeldt var sekreterare i föreningen Konstverk till skolan, grundad 1906, gjorde hon också material som användes i teckningsundervisningen i skolorna. Hon skrev och illustrerade också egna böcker; den mest kända av dem är Merimajamme ja me (1930) som skildrar somrarna på Toska. Andra intressanta böcker är Kuinka on opittu lentämään (1910), den första i Finland utgivna beskrivningen av flygkonstens historia och Huoneen peili (1926), ett slags ekologisk filosofi som publicerades under pseudonymen ”Äkäpussi” (Argbiggan).


 

Venny Soldan-Brofeldts konstnärliga produktion hämmades av att hon splittrade sina krafter, av äktenskapet med en nationellt ryktbar författare, samt av moderskap och värdinneskap i ett kultiverat hem. Den konstnärliga halten i de arbeten hon åstadkom under sex årtionden varierar, men trots ojämnheterna är hennes konst intressant. Hon kämpade ständigt med färgerna och resultatet blev inte sällan livlöst, men ibland sprakande och lyskraftigt. Venny Soldan-Brofeldt var en skicklig porträttör som hade ett stort intresse för sina modeller, hennes produktion omfattar några utomordentligt levande författar- och konstnärsporträtt, exempelvis av författaren Kauppis-Heikki och konstnären Sigrid af Forselles. Som konstnär var Soldan-Brofeldt framför allt tecknare med en egen karakteristisk stil. På 1890-talet var hon en erkänd konstnär, och till följd av sin finskhetsiver rönte hon större uppskattning än t.ex. Helene Schjerfbeck, men efter Juhani Ahos död var publiken inte längre intresserad av hennes arbeten. Som kulturpersonlighet uppmärksammades hon dock ända fram till sin död.


 

Riitta Konttinen


 

Vendla Irene (Venny) Soldan-Brofeldt, född 2.11.­1863 i Helsingfors, död 10.10.1945 i Helsingfors. Föräldrar direktören för Myntverket i Finland August Fredrik Soldan och Marie Müller. Gift 1891 med författaren Johannes Brofeldt, fr.o.m. 1907 Juhani Aho.


 

VERK. Representerad i Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Helsingfors stads konstmuseum; Villa Gyllenberg, Helsingfors; Lauri och Lasse Reitz stiftelse, Helsingfors; Amers kulturstiftelse, Helsingfors; Träskända stad; Riihimäki konstmuseum; Åbo konstmuseum; Borgå museum. Altartavlor i Kuorevesi (1906) och Oulujoki (1908−1909) kyrkor samt i bönehuset i Salo (1913); Väggmålningen Paradiset i Villa Johanna, Helsingfors (1913).


 

PRODUKTION. Finsk bilderbok för barn och ungdom (1894); Matti och Lisa resa till landet (1902); Vår Tyrolerresa i bilder och bref från Henrik till hans vän Göran (1905); Kuinka on opittu lentämään (1910); Huoneenpeili. Saarnoja huonoista tavoista (1926); Merimajamme ja me (1930).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. J. Aho, Venny Soldan-Brofeldt och hennes värld. Skisser och minnen (1946); R. Konttinen, Boheemielämä. Venny Soldan-Brofeldtin taiteilijantie (1996); T. Levo, Neiti Soldan. Romaani (2000).


 

BILDKÄLLA. Soldan-Brofeldt, Venny. Foto: Salon Strindberg. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4824-1416928957430

 

Upp