SINEBRYCHOFF, Paul


(1799–1883)


Bryggeriägare, kommerseråd


Paul (Pavel) Sinebrychoff fortsatte och utvidgade framgångsrikt verksamheten i det av brodern grundade bryggeriföretaget i Helsingfors. Sinebrychoff, som 1863 fick kommerseråds titel, bedrev också väl­görenhet och stödde frikostigt den ortodoxa kyrkan.


 

Nikolaj Sinebrychoff (1786–1848), född i Ryssland men bosatt i Helsingfors, grundlade 1819 Sinebrychoffs bryggeri- och bränneriföretag i Sandviken i Helsingfors. Han avled dock i lunginflammation i Tver under en affärsresa i Ryssland. ­Nikolai Sinebrychoff var ungkarl och hade inte efterlämnat något testamente, varför hans bröder Paul och Ivan ärvde hans stora förmögenhet. Paul, som varit Nikolais kompanjon i Helsingfors, ärvde den del av verksamheten som var förlagd där, medan Ivan, som bodde i S:t Petersburg, övertog företagets internationella verksamhet, vilken representerade tre fjärdedelar av hela förmögenheten.


 

Paul Sinebrychoff bodde i det ståtliga stenhus vid Bulevarden som hans bror låtit uppföra 1842 och där konstmuseet Sinebrychoff sedermera verkat. År 1850 gifte han sig med den trettio år yngre Anna Tihonoff. Trots åldersskillnaden blev äktenskapet lyckligt, och Anna Sinebrychoff utvecklades under årens lopp till en energisk och kunnig samarbetspartner. I äktenskapet föddes två döttrar och två söner.


 

Paul Sinebrychoff fortsatte sin brors framgångsrika affärsverksamhet och förkovrade förmögenheten från början av 1860-talet genom att producera öl och sprit, trots regleringen och beskattningen. Genom att utvidga verksamheten och skapa ett återförsäljarnät lyckades han mångfaldiga företagets omsättning. På 1870-talet var Paul Sinebrychoff den högst beskattade privatpersonen i storfurstendömet Finland, och i Helsingfors var det bara Finlands Bank som var en större skattebetalare. År 1881, då det i hela landet fanns bara 25 skattebetalare vilkas årsinkomst överskred 100 000 mark, var Sinebrychoffs beskattade nettoinkomst 120 000 mark. Intäkterna kom i huvudsak från brännvinsfabriken och ölbryggeriet, men även från lantgårdar, tomter, fastigheter, byggnadsverksamhet, skeppsvarv och aktier i ett krutbruk samt från ett gästgiveri och en badinrättning. Vid planeringen av fastigheterna anlitade han troget arkitekten Theodor Höijer.


 

När kejsar Alexander II 1863 besökte Helsingfors tilldelades Paul Sinebrychoff kommerseråds titel. Makarna Sinebrychoff deltog också som självskrivna gäster i den stora bal som anordnades till kejsarens ära. Samma år gav Sinebrychoffs företag arbete och uppehälle åt över tvåhundra personer. Av sina arbetstagare förutsatte Sinebrychoff hög arbetsmoral och osviklig pliktkänsla, men han sörjde också för dem bland annat genom att på 1870-talet grunda en pensionsstiftelse.


 

Paul Sinebrychoff hade många strängar på sin lyra och tog aktiv del i samhälls­livet. Han var ledamot av stadsfullmäktige i Helsingfors och stödde rundhänt den ortodoxa kyrkan. Sinebrychoff deltog vidare i verksamheten inom den ryska församlingen i Helsingfors, donerade medel för att bygga och utrusta ortodoxa kyrkor där samt bekostade en ikonostas till den ortodoxa kyrkan i Åbo.


 

Aune Jääskinen


 

Paul (Pavel) Sinebrychoff, född 1799, död 1883. Fader handlanden Pjotr Sinebrjuchov. Gift 1850 med Anna Tihonoff.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Friberg, Fanny Sine­brychoff. Tieni varrella tapaamia II (1922); K. Kartio, Helsingin olutkuningas, keisarinnan henki­lääkäri ja Alankomaiden vanhoja mestareita (1994); H. Koukkunen & M. Kasanko, Helsingin ortodoksinen seurakunta 1827–1977 (1977); G. Mårtenson & A. Lindström, Sinebrychoff 1819–1969 (1969); A. Mäkelä-Alitalo, S. Heikkinen & M. Keltanen, Sinebrychoffit (2009); Suomen taideakatemia, Sinebrychoffin taidemuseo – The Fine Arts Academy of Finland, Sinebrychoff Art Museum (1988); Sinebrychoffin taidekokoelma. Juhlanäyttely – Sinebrychoff Art Collection. A Celebratory Exhibition (1993); Venäläiset Helsingissä 1809–1917 (1984).


 

BILDKÄLLA. Sinebrychoff, Paul. Foto: Ateljé Fritz Hjertzell. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4955-1416928957561

 

Upp