de la CHAPELLE, Albert


(1933– )


Professor, genetiker, akademiker


Albert de la Chapelles vetenskapliga karriär inom genetisk medicin sträcker sig över fyra årtionden. Han har utforskat väsentliga medicinska problem och alltid befunnit sig i täten. Också internationellt är Albert de la Chapelle respekterad som forskare och hans inflytande har varit stort. När han avgick från Helsingfors universitet 1997, blev han ledare för ett amerikanskt cancerforsknings­institut.

 

Albert de la Chapelles barndomshem låg i Tenala, där han bland annat fick öva sig i jakt. Han avlade studentexamen vid Nya svenska läroverket i Helsingfors 1950 och blev medicine licentiat vid Helsingfors universitet 1957. Eventuellt hade släktens hugenottbakgrund och adliga härstamning sin del i att den unge läkaren kom att intressera sig för genetik. Hans lärare, den framstående endokrinologen Herman Hortling, kan i vart fall räkna sig beslutet till godo. Hortling fick de la Chapelle att intressera sig för en metod som användes för att bevisa att Turners syndrom berodde på att den ena X-kromosomen saknades hos de drabbade flickorna. Detta var 1958. Efter att fyra år senare ha disputerat i cytogenetik fortsatte de la Chapelle att bedriva kromosomforskning under mer än tjugo år. Han var den första som upptäckte en mansperson som helt saknade Y-kromosomen. Genom att studera sådana patienter lyckades man sedermera identifiera den gen som bestämmer det manliga könet.


 

Albert de la Chapelle blev färdig specialist i inre medicin 1965. Sex år senare förklarades han behörig till en professur i ämnet, men blev i stället Finlands första professor i medicinsk genetik 1974. Samma år kunde han foga sin sjuttiotredje vetenskapliga artikel till sin publikationsförteckning. År 2000 upptog förteckningen mer än 400 artiklar.


 

Under 1970- och 1980-talen använde de la Chapelle metoder från kromosomforskningen för att forska i cancer, speciellt förändringar i leukemicellernas arvsmassa. Vid sidan av sin egen forskning var han handledare för tio doktorsavhandlingar, huvudsakligen inom cytogenetiken. Den sista av dessa blev färdig 1989. I början av 1980-talet fångades de la Chapelles intresse av de möjligheter som öppnades av den molekylära genetiken.


 

Från 1985 var de la Chapelle forskarprofessor vid Finlands Akademi under en tioårsperiod. Under den tiden utvecklades den forskargrupp han ledde till en spetsenhet inom finländsk vetenskap. Genom gruppens arbete kunde man lokalisera och identifiera nästan hälften av de gener som orsakar de finländska folksjukdomarna. Sitt främsta internationella resultat nådde gruppen 1993, då de la Chapelle och hans medarbetare tillsammans med en forskargrupp under ledning av amerikanen Bert Vogelstein lokaliserade och identifierade genen för ärftlig cancer i tjocktarmen. Detta genombrott fick de la Chapelle att inrikta sig på forskning som rör cancersjukdomarnas ärftlighet, en forskning som fortfarande pågår. Sedan de la Chapelle blev emeritus från Helsingfors universitet 1997, flyttade han till Förenta staterna, där han blev professor i cancer- och molekylär­genetik vid Ohio State University, samt ledare för ett nystartat cancerforskningsinstitut med över 150 anställda.


 

Albert de la Chapelle har handlett över trettio doktorander vid Helsingfors universitet. Som vetenskaplig handledare har han varit lyhörd gentemot den enskilde forskaren och uppmuntrat till självständiga problemlösningar och självständigt tänkande. Inom den kliniska forskningen har han haft flera viktiga samarbetspartner. Respekt för kliniskt arbete och kunnande är ett budskap som de la Chapelle har förmedlat till sina elever. Som lärare, skribent och föreläsare har han vunnit stor uppskattning. Många av hans doktorander har arbetat utomlands och fått ett större ansvar för hela gruppens arbete vid sin återkomst – Albert de la Chapelle har gett dem utrymme för självständig utveckling, och han har inte velat skapa en sluten fästning. Flera av hans tidigare elever har med tiden blivit framgångsrika forskare och även erhållit professurer.


 

För de la Chapelle och hans kolleger har det under årtionden varit en självklarhet att vetenskap är en internationell verksamhet. Han talar många språk och har gjort flera längre studieresor i utlandet. I några fall pågick vistelserna i flera år: New York 1966–1968, London 1974, Paris 1981–1982. Från och med 1984 reste han regelbundet till Minneapolis och 1989–1997 till Roswell Park Cancer Institute i Buffalo vars medicinska avdelning leddes av hans hustru, professor Clara Bloomfield. År 1997 flyttade professorsparet tillsammans till Columbus i Ohio.


 

Även om de la Chapelle är en begåvad och framträdande forskningsorganisatör, var han aldrig intresserad av förvaltningen vid Helsingfors universitet. Den tid han kunde ha använt för administrativa uppgifter ägnade han det internationella forskarsamfundet. Han deltog i grundandet av European Society of Human Genetics, en vetenskaplig sammanslutning vars styrelse han tillhörde 1966–1995 och var ordförande för 1993–1994. Han har ingått i tiotals internationella kommittéer och redaktionsråd och var en av de första medlemmarna i Human Genome Organisation (HUGO), grundad 1989. För de la Chapelle är svenska språkets ställning i Finland en viktig fråga även vad gäller undervisning och medicinsk praktik. Under flera decennier har han varit verksam i inhemska vetenskapliga sammanslutningar som slår vakt om det svenska språket såsom Folkhälsan och Sigrid Jusélius stiftelse.


 

Albert de la Chapelles internationella engagemang har renderat honom många hedersbetygelser, både inom och utom landet. År 1997 erhöll han akademikers titel som förste medicinare och samma år blev han ledamot av den amerikanska vetenskapsakademin, National Academy of Sciences.


 

Juha Kere


 

Albert Fredrik de la Chapelle, född 11.2.1933 i Helsingfors. Föräldrar agronomen, filosofie magistern, friherre Claes Carl Fredrik René de la Chapelle och Kersti (Stina) Serlachius. Gift med (1) Annikki Maria Åström 1961, (2) professor Clara Bloomfield 1984.


 

PRODUKTION. Cytogenetical and Clinical Observations in Female Gonadal Dysgenesis (1962); Chro­mosomes Today VI (tills. med M. Sorsa, 1977); Human Gene Mapping VIII. Helsinki Conference (1985),University of Helsinki, Finland August 4–10, 1985; Den lilla boken om Kalby (1991); mer än 500 vetenskapliga artiklar om medicinsk genetik, molekyl­biologi och inre medicin.


 

BILDKÄLLA. de la Chapelle, Albert. Helsingfors universitets museum.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5272-1416928957878

 

Upp