BJERNE, Ulla


(1890–1969)


Författare


Ulla Bjerne hade ett omfattande författarskap av populära konstnärsromaner och satiriska småstadsskildringar bakom sig när hon på 1950-talet fick ett kritikergenombrott med tre självbiografiska romaner: Livet väntar dig, Den glada otryggheten och Botad oskuld. Efter att ha studerat livet som kontorsråtta, hålldam och bohem på 1910-talet debuterade hon som författare under första världskriget. På 1920-talet gifte hon sig med den solitt högborgerlige läkaren Léon Biaudet och slutade som mecenat.

 

Ulla Bjerne hette Gully Cecilia Ohlson som barn. Hon växte upp i den lilla norrländska kuststaden Söderhamn, mellan Gävle och Sundsvall. Fadern kallades grosshandlare, men ett fotografi från hans handelsbod vid sekelskiftet 1900 visar en interiör från en utpräglad detaljhandel. Ulla Bjerne beskriver sig själv som oppositionell och frihetstörstande, ständigt i protest mot den instängda småborgerligheten i hemstaden som hon tidigt började kalla Döderhamn.


 

Efter genomgånget flickläroverk i hemstaden gick hon i handelsskola, för att få en möjlighet att komma hemifrån. Via kontorsplatser i Skåne kom hon till Köpenhamn, där namnet Ohlson byttes till Bjerne. Ulla hade hon börjat kalla sig redan under skoltiden. Hennes längtan efter något annat fick ny fart när en välbärgad älskare lånade henne pengar och hon kunde resa till Paris 1912, med vaga författardrömmar i bagaget. Livet så här långt skildrar Ulla Bjerne i Livet väntar dig (1955) och Den glada otryggheten (1958).


 

Trilogins avslutande del Botad oskuld (1961) utspelas 1912–1914 i Frankrike, och Ulla Bjerne vill åtminstone ge sken av att hon studerar livet mera systematiskt än språket och litteraturen. Här umgås hon i början med tråkiga svenskar på pensionat för att senare byta ut dem mot ett mera spännande internationellt konstnärs­kotteri på caféet La Rotonde. Hennes författarplaner är lika vaga som hennes vilja att förverkliga dem är stark. Det planlösa skrivandet resulterar i ett manuskript som refuseras, men sommaren 1914 skriver Ulla Bjerne i Senlis utanför Paris flitigt på en ny bok. En lätt maskerad Gustaf Hellström (den tiotalistiske författaren som senare skulle skriva den klassiska romanen om svensk ståndscirkulation, Snörmakare Lekholm får en idé från 1927) ger henne nyttiga synpunkter på dispositionen, men försöker också avfärda hennes konstnärsambitioner. Samtidigt utspelas ett komplicerat triangeldrama, med konstnären Nils Dardel som tredje part; de två männen dras både till Ulla Bjerne och till varandra. Insikten om hur utsatt hon är som kvinna och kvinnlig konstnär ger en rejäl törn åt hennes illusioner, därav boktiteln Botad oskuld.


 

Ulla Bjerne debuterade 1916. Hon författade minst en bok om året det följande decenniet och drygade i slutet av 1910-talet ut sina magra inkomster med att skriva filmmanus. Tre diktsamlingar och två dussin prosaböcker publicerades mellan 1916 och 1963. Efter starten på Olof Dahlbergs förlag – ett kortlivat Stockholmsförlag specialiserat på snabbproducerad svensk underhållningslitteratur – utkom hon på Bonniers i Stockholm och Schildts i Helsingfors.


 

I likhet med det mesta i hennes omfattande produktion är de självbiografiska romanerna rappt men slarvigt skrivna. Hennes styrka ligger i seendet och lyssnandet. ”Hon skriver inte med stor elegans, utan med stor känsla och exakthet”, påpekade Jörn Donner 1961. Till detta ska fogas att Ulla Bjernes precision gäller iakttagelserna, inte språket. Hennes kvicka observationer och en fräscht respektlös inställning tyngs ner av språkliga klichéer och en irriterande ovana att benämna istället för att gestalta. Verken lider av att det brister i författarens gehör, det gäller både språkbehandlingen och kompositionen. Sin innerligt avskydda småborgerliga bakgrund bär Ulla Bjerne med sig, som naivitet och kritiklöshet – även om hon idealiserar diametralt motsatta värden än den filiströse fadern.


 

Ulla Bjerne hade stor talang för vänskap och ett omfattande umgänge med konstnärer och författare i både Sverige och Finland. Den självbiografiska samlingen Lustjakten, där hon skriver om Köpenhamnsbohemen under första världskriget, är illustrerad av konstnärsvänner, bl.a. Isaac Grünewald, Otte Sköld och Evert Taube. Omslaget till diktsamlingen Blommande stup har en elegant vinjett av Gösta Adrian-Nilsson, välkänd under signaturen GAN.


 

Både i sin livsstil och i sin apparition förkroppsligade Ulla Bjerne den nya kvinnan, la garçonne. Hon koketterade med kläder av maskulint snitt, som skjortblusar och byxkjolar, och uppträdde med cigarrett och elegant spatserkäpp som attribut. Sommaren 1914 målade Nils Dardel två porträtt av Ulla Bjerne. Hon satt också modell för Isaac Grünewald och Einar Jolin, och i början av 1920-talet målade Antti Favén henne som den societetsdam hon absolut inte ville vara.


 

Efter tio år av mer eller mindre kringflackande liv mötte Ulla Bjerne Léon Biaudet, gifte sig med honom 1922 och bosatte sig i Lovisa. Biaudet var chef för sjukhuset där och en välrenommerad kirurg, omfattad av patienterna med skräckblandad beundran. På sitt sätt var han en minst lika färgstark och egensinnig personlighet som hustrun. De ägnade sig åt sina respektive yrken. Hon reste mycket, i Sydeuropa och norra Afrika, och publicerade sig flitigt. Lovisa var en ännu mindre stad än Söderhamn, men med åren insåg Ulla Bjerne antagligen att hennes kosmopolitiska och bohemiska framtoning var mest effektfull med en småstad som bakgrund.


 

Också arbetsron satte hon med tiden större värde på och ville dela med sig av. På hennes uttryckliga önskan fick Finlands svenska författareförening ärva makarna Biaudet. Deras villa i Lovisa, sedermera Villa Biaudet, är sedan 1970 stipendiatbostad för föreningens medlemmar, med Bengt Ahlfors, Claes Andersson, Per Hakon Påwals och Johan Bargum som de första stipendiaterna. Joakim Groth, som bodde i Villa Biaudet 1982–1985, har använt sig av Lovisamiljön för sextiotalsskildringen i Världen enligt Edi (1986). Romanens ömsint roade porträtt av ”tant Ulla” är Groths hyllning till Ulla Bjerne.


 

Pia Forssell


 

Ulla Bjerne, född Gully Cecilia Ohlson 3.1.1890 i Söderhamn, död 16.10.1969 i Lovisa. Föräldrar grosshandlaren Vilgot Ohlson och Margareta Fors. Gift 1922 med överläkaren Léon Biaudet.


 

PRODUKTION. Mitt andra jag – (1916); Lilla Jälm (1922), Kvinnoöden (1926), Idylliska fasader (1928), Don Juan i Tarbusch (1935), Blommande stup (1937), Getingboet (under pseud. Lars Doll, 1938), Skeppshandeln (1940), Den farliga gåvan (1942), Lustjakten (1944), Det andra ansiktet (under pseud. Ali Frost, 1951), Livet väntar dig (1955), Den glada otryggheten (1958), Botad oskuld (1961).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. Donner, Botad oskuld i Lovisa, Dagens Nyheter 25.9.1961; A. Huldén, Ulla och Léon – Anteckningar kring Villa Biaudet, Nya Argus 9–10/1995; M–a [M. Norrmén]; Lovisas litterära enfant terrible 70, Hufvudstadsbladet 3.1.1959; M. Åström, Den Ulla Bjerne jag kände, Horisont 6/1973. Se även i Produktion (1955, 1958, 1961).


 

BILDKÄLLA. Bjerne, Ulla. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5503-1416928958109

 

Upp