ÅHLSTRÖM, Axel 

(1891–1934) 

Journalist, riksdagsman 

Axel Åhlström var de finlandssvenska socialdemokraternas ledare till sin död 1934. Han var stadsfullmäktig och riksdagsman, men blev främst känd som chefredaktör för Arbetarbladet, på den tiden en av Finlands främsta tidningar. Den svenske författaren Harry Blomberg konstaterade om Åhlström: ”Hans tidning hörde till de små, men han gjorde den till en pressens David. Så blankt och renhårigt som han strida inte många.”

Axel Leonard Åhlström föddes 22 februari 1891 i Helsingfors. Föräldrarna, timmermannen Leonard Johan Åhlström och städerskan Elisabeth (Lisa) Forss kom från Vörå i Österbotten. De träffades i Helsingfors, där de gifte sig. Lisa Åhlström fick sju barn, men bara två, Axel och hans äldre bror Karl, överlevde. Familjen var fattig, men genom idogt arbete och sparsamhet kunde man skaffa en liten lägenhet i de s.k. hundramarksvillorna i Gräsviken. Efter folkskolan fick bröderna söka sig ut i förvärvslivet. Karl började arbeta på tryckeri, medan Axel fick tjänst som kontorsbiträde på Finska Kreditföreningen. 

Unge Axel var liten till växten och hade ett livligt intellekt. Han läste mycket och skrev gärna dikter för skrivbordslådan. Inom familjen fanns ett intresse: arbetarrörelsen. Axel anslöt sig 1907 till Helsingfors socialdemokratiska ungdomsklubb för att få både politisk och kulturell fostran. Eftersom fadern hade alkoholproblem, blev Axel en anhängare av nykterhetsrörelsen och rörde aldrig spriten. 

Finlands svenska arbetarförbund (FSA), grundat 1899, var en svenskspråkig organisation inom det socialdemokratiska partiet. Inom förbundet verkade medlemsföreningar och ungdomsklubbar. I samband med storstrejken och lantdagsreformen upplevde socialdemokraterna ett uppsving på svenskt håll, men detta var blygsamt i jämförelse med den massiva uppslutningen på finskt håll. Arbetarförbundet fick dessutom en formidabel motståndare i Svenska folkpartiet, som i lantdagsvalen fick ungefär fyra gånger så många röster som FSA. Unge Åhlström engagerade sig aktivt i det socialdemokratiska föreningslivet. 

År 1911 blev Åhlström antagen till lärarseminariet i Nykarleby. Finansieringen garanterades av Ivar Hörhammer, som även skaffat honom arbete på kreditföreningen. Hörhammer blev senare en av landets främsta konsthandlare, men på 1910-talet var han en radikal socialist, och socialdemokratisk ledamot i lantdagen. Åhlström var en duktig student, vars vänsteråsikter dock inte alltid sågs med blida ögon av den rätt konservativa seminariemiljön. År 1915 utexaminerades han med utmärkta betyg, men klagade i brev över att han av politiska orsaker hade svårt att få anställning som lärare. Han fick dock vikariat i Kimito 1915–1916 och Helsingfors 1916–1917. Samtidigt skrev han artiklar i den socialistiska tidningspressen och ställde även upp i lantdagsvalet 1917, dock utan framgång. I december 1917 blev han anställd som redaktör för de svenskspråkiga socialdemokraternas tidning Arbetet i Åbo. 

I januari 1918 tog de röda makten i södra Finland, även i Åbo. Åhlström var inte med i röda gardet. Som medlem av den svenska arbetarföreningen i staden innehade han mindre betydande poster i den röda kommunalförvaltningen. Han var medlem av drätsel- och beskattningsutskotten samt svenska skoldirektionen. Hans huvudsyssla var dock att redigera Arbetet. Tidningens linje var revolutionär, men Åhlström tog avstånd även från de rödas våldshandlingar. Inbördeskriget gick sin gång mot vit seger, och Arbetet utkom för sista gången den 11 april. Samma dag flydde Åhlström tillsammans med tidningens övriga personal från Åbo med tåg. En vecka senare nådde man Viborg. I slutet av april erövrade de vita staden. Röda fångar inspärrades i den s.k. rysskasernen i Viborg, även Åhlström som tillfångatagits den 4 maj. 

I juni flyttades Åhlström med andra finlandssvenska fångar till fånglägret i Ekenäs. Dödligheten i lägret var hög p.g.a. svält, sjukdomar och arkebuseringar. Åhlström genomgick ett preliminärt förhör innan han skulle åtalas av statsförbrytelsedomstolen för ”uppvigling”. Hans kollega vid Arbetet, Gunnar Mörn, hade fått dödsstraff och arkebuserats för samma brott. Åhlström beslöt att inte vänta på rättens utslag utan flydde i september 1918 på ett sätt som blivit legendariskt inom finlandssvensk arbetarrörelse. Han lyckades komma över en snygg överrock och en portfölj och promenerade rakt ut genom fängelseporten. Vakterna trodde att han var en advokat. 

Under några år levde Åhlström under jorden. Han kallade sig ”Leonard Johansson”, bytte ofta bostad och livnärde sig på tillfälliga jobb. Socialdemokratiska partiet reste sig snabbt efter händelserna 1918 och fick 80 av 200 mandat vid riksdagsvalet 1919. Också Finlands Svenska Arbetarförbund återupptog sin verksamhet och började ge ut tidningen Arbetarbladet. Från och med det första provnumret ingick i tidningen bidrag av en ”Mr J:son”. Sommaren 1920 anställdes ”Mr J:son” eller ”Leonard Johansson” som redaktionssekreterare. I och med att amnestilagarna antogs och de röda fick medborgerligt förtroende, kunde ”Johansson” ånyo bli Åhlström och 1925 anställas som chefredaktör för tidningen. Före det hade Johansson-Åhlström valts till ordförande för arbetarförbundet och dess ledande förening, Helsingfors Svenska Arbetarförening. Han valdes även in i socialdemokratiska partiets styrelse och innehade många uppdrag inom olika samarbetsorganisationer, bl.a. den framstegsvänliga kooperationen. Senare skulle han även bli stadsfullmäktig och riksdagsledamot. 

Händelserna 1918 hade spridit veteranerna för vinden. En yngre generation (K.-A. Fagerholm, Atos Wirtanen, Gunnar Henriksson) stod i början av sin politiska karriär. Flykten från fånglägret gav Åhlström också en viss hjältegloria bland de egna. Han var den finlandssvenska socialdemokratins självklara ledare till sin död 1934. Ledarskap behövdes förvisso, eftersom socialdemokraterna måste föra ett tvåfrontskrig, dels mot det starka Svenska folkpartiet, dels mot den kommunistiska yttervänstern. 

Åhlström själv hade tvekat mellan socialdemokrati och kommunism, vilket framgår av hans brevväxling med en gammal vän, exilkommunisten Allan Wallenius. Det var värden som demokrati och humanism som fick Åhlström att välja socialdemokratin. Han räknades sedan stå något till höger om mitten inom socialdemokratiska partiet. Hans kontakter med partiets starke man Väinö Tanner var goda. Åhlström lyckades förhindra kommunistisk infiltration av arbetarförbundet, men vänsterns splittring ledde politiskt till att förbundet under 1920-talet hade bara en eller två riksdagsmän. 

Men Åhlström var i själ och hjärta tidningsman och hans tidning hette Arbetarbladet. Den utkom tre gånger i veckan och hade som bäst en upplaga på 5 000. Åhlström hade glöd och skrivarförmåga för att ge tidningen mera inflytande än vad prenumerantantalet gav vid handen. Hans artiklar var icke sällan mästerprov på politisk stilkonst, ofta med snärt och udd, alltid med ett budskap. Kåserierna ”Rullan går” under signaturen ”Mr J:son” blev populära. Åhlström satsade även på kulturjournalistik och introducerade nya rikssvenska och finlandssvenska förmågor i Arbetarbladet. Elmer Diktonius, bland andra, fick sina första alster publicerade i tidningen, och blev även Åhlströms personliga vän. ”Arbetarbladet på Åhlströms tid” klassades som en av landets bästa kulturtidningar, även av motståndarpress. 

Åhlström kandiderade 1927 i riksdagsvalet för socialdemokraterna i Nylands valkrets. Han blev först suppleant och våren 1929 riksdagsman, då en sittande ledamot, f.d. partisekreteraren Taavi Tainio avled. Åhlström invaldes vid valen 1929, 1930 och 1933. Han var även elektor vid presidentvalet 1931. I Helsingfors stadsfullmäktige satt han under 1928–1930. 

I slutet av 1920-talet framträdde den yttersta högern i form av Lapporörelsen. Kommunisternas verksamhet förbjöds och socialdemokraterna blev föremål för ytterhögerns attacker, även på finlandssvenskt håll. I september 1931 förhindrade ”lappomän” Åhlström att tala i Solbergs folkets hus i Ingå. Arbetarförbundet utnyttjade händelsen i sin valkampanj 1933 med slagordet ”Svaret för Solberg”. I valet kunde arbetarförbundet glädja sig åt fem riksdagsledamöter. I riksdagen satt Åhlström i bankfullmäktige, grundlagsutskottet, kulturutskottet och stora utskottet. Han vurmade särskilt för kultur, språk och människorättsfrågor, bl.a. finlandssvenskarnas och vapenvägrarnas rättigheter. Han engagerade sig också i det nordiska socialdemokratiska samarbetet. 

Under fånglägertiden hade han drabbats av en njursjukdom, som med åren förvärrades. År 1934 blev han sjukskriven. Under stora delar av året var han bunden vid sjuksängen eller intagen på sjukhus. Åhlström ansattes av ett svårt njurlidande, hans syn blev sämre dag för dag och slutligen var han nästan helt blind. Natten till den 26 oktober 1934 gick han bort. 

Axel Åhlström levde i en tid av turbulens och förändring, nederlag och segrar. Hans livsverk var den finlandssvenska socialdemokratin, särskilt Arbetarbladet. ”Hans tidning hörde till de små”, skrev den rikssvenska författaren Harry Blomberg i sina minnesord över honom, ”men han gjorde den till en pressens David, och för Finlands svenskspråkiga yngre litteratur har han betytt mer än många tro. Så blankt och renhårigt som han strida inte många”. 

Rolf Johansson 

Axel Åhlström, född 22.2.1891 i Helsingfors, död 26.10.1934 i Helsingfors. Föräldrar timmermannen Leonard Johan Åhlström och städerskan Elisabeth Forss. Gift med Vera Uggeldahl. 

PRODUKTION. Handbok i föreningsverksamhet för medlemmar av socialdemokratiska arbetarorganisationer (1919). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Axel Åhlströms arkiv, Arbetararkivet, Helsingfors. Arbetet 1917–1918; Arbetarbladet 1919–1934; A. Bondestam, Axel Åhlström, Finlandssvenska gestalter IV (1964); A. Bondestam, Arbetet – en tidning i Åbo på 1910-talet och människorna kring den (1968); A. Bondestam & A.-E. Helsing, Som en stubbe i en stubbåker – Finlands Svenska Arbetarförbund 1899–1974 (1978); K.-A. Fagerholm, Talmannens röst (1977); M. Naarala, Axel Åhlström (1891–1934) alias Leonard Johansson (1918–1926), en bortglömd medverkare inom finländsk press, politik och kultur (avhandling pro gradu, Handelshögskolan, 2001). 

BILDKÄLLA. Åhlström, Axel. Riksdagen, bildarkivet.

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5549-1416928958155

Upp