Anders Johan Lexell var den första finländska forskare som gjorde en betydande internationell insats inom matematiken och astronomin. Sitt vetenskapliga livsverk utförde han vid S:t Petersburgs vetenskapsakademi. Enligt sin samtida Henrik Gabriel Porthan förblev Lexell ändå genom hela sitt liv ”finländare till sinnet”.
Anders Johan Lexell föddes i en förmögen borgarfamilj i Åbo och visade tidigt sin begåvning för matematik. Som tjugoåring promoverades han till magister vid Åbo akademi, vid samma tillfälle som Henrik Gabriel Porthan promoverades. Han väckte uppmärksamhet också utanför Finland med sin avhandling, som trycktes i Uppsala 1763. Samma år utnämndes han till docent i matematik i Åbo.
Lexells håg stod dock till en mer stimulerande vetenskaplig omgivning. Tidens ledande matematiker hette Leonhard Euler och var bördig från Schweiz. År 1766 kom Euler, som var verksam vid Preussens vetenskapsakademi i Berlin, i delo med Fredrik II och flyttade till S:t Petersburg, där Katarina II furstligt tog emot honom. År 1768 skrev Lexell till Euler vid S:t Petersburgs kejserliga vetenskapsakademi och bifogade nya matematiska forskningsresultat. På basis av Eulers berömmande utlåtande fick Lexell en befattning som astronomie observator vid akademin. Preses vid den petersburgska akademin hade misstänkt att Lexells manuskript egentligen tillhörde någon annan begåvad matematiker, som Lexell assisterat. Men Euler replikerade att Lexell knappast kunde ha assisterat någon annan matematiker i världen utom Jean Le Rond d’Alembert och Euler själv.
Lexell visade snart prov på sin begåvning i S:t Petersburg. Redan efter ett år utnämndes han till ständig medlem av akademin, till adjunkt i astronomi och 1771 till akademins professor i astronomi. Astronomi gällde vid den här tiden himlavalvets mekanik och var starkt knuten till matematiken. Lexell fick en komet uppkallad efter sig; den upptäcktes 1770 och Lexell undersökte dess bana detaljerat. År 1781 upptäcktes en tidigare okänd stjärna som man trodde vara en komet, tills fransmannen Pierre Simon de Laplace förorsakade en vetenskaplig sensation genom att med matematiska beräkningar bevisa att det var en planet. Planeten fick namnet Uranus. Lexell hade också på sitt håll, helt oberoende av Leplace, upptäckt att det rörde sig om en planet.
Vad beträffar den rena matematiken bistod Lexell i hög grad Euler, som drabbats av gråstarr. Det är dock obestridligt att Lexell hade betydande egna förtjänster. Speciellt för sin insats för teorin om differentialekvationen framstod han som en av tidens främsta vid sidan av Euler och d’Alembert. Han blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, av Vetenskapssocieteten i Uppsala samt av franska vetenskapsakademin.
År 1775 försökte akademin i Åbo återknyta Lexell till sig genom att utnämna honom till professor i matematik. Han tog emot tjänsten men återvände inte till Åbo. Efter att han upprepade gånger begärt tjänstledighet fick han 1780 på egen begäran avsked från professuren i Åbo. Akademin i S:t Petersburg var mån om Lexell. Han fick möjlighet att företa en ett och ett halvt år lång utlandsresa till tidens vetenskapliga centra på det villkor att han gav upp professuren i Åbo. Den under åren 1780–1781 genomförda resan till Tyskland, Frankrike och England och därifrån via Danmark, Sverige och Finland tillbaka blev höjdpunkten i Lexells liv. Den viktigaste anhalten var Paris där Lexell tillbringade fem månader och aktivt deltog i vetenskapsakademins verksamhet. Parisvistelsen har förevigats i de 27 brev som Lexell skickade till Eulers son. Där beskriver Lexell utförligt vetenskapsakademin och franska matematiker i Paris.
Efter Eulers död utnämndes Lexell 1783 till professor i matematik vid vetenskapsakademin i S:t Petersburg, en betydande post inom den dåtida matematiken. Nya utmärkelser följde från Italien och England. Lexell var vid god vigör när han avled 43 år gammal i S:t Petersburg. Som dödsorsak uppgavs en tilltagande elakartad feber.
Olli Lehto
Anders Johan Lexell, född 24.12.1740 i Åbo, död 11.12.1784 i S:t Petersburg. Föräldrar inspektören för pärlfiskeriet, riksdagsmannen Jonas Lexell och Magdalena Catharina Björkegren.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. T.J. Hintikka, A.J. Lexellin (1740−1784) elämänvaiheista. Hänen syntymänsä 200-vuotispäivän johdosta. Suomalainen Tiedeakatemia. Esitelmät ja pöytäkirjat (1940); P. Jotuni, A.J. Lexell. Unohdettu matemaatikko. Uusi Suomi 9.11.1965; I.I. Ljubimenko, Un académicien russe à Paris d’après ses lettres inédites, 1780−1781. Revue d’histoire moderne 10. (1935); Précis de la vie de M. Lexell. Nova Acta Academiae Scieentiarum Imperialis Petropolitanae II (1784); K.F. Slotte, Matematikens och fysikens studium vid Åbo universitet (1898).