Karl Emil Ståhlberg var en mångsidig företagare inom fotografi- och filmbranschen. Han gav ut de första fotoläroböckerna i Finland, därtill en fototidskrift. Han grundade fotoateljéer i Finlands viktigaste städer samt flera biografteatrar i Helsingfors. Ståhlbergs Apolloteater blev med sin operett och varieté ett viktigt nöjescentrum vid Esplanaden.
President K. J. Ståhlbergs kusin Karl Emil Ståhlberg avlade lantmäteriingenjörsexamen 1887. Efter att tre somrar ha deltagit i järnvägsbyggen bytte han helt inriktning. Fotografering blev hans främsta intresse. Han skaffade sig branschkännedom både i Tyskland och Paris samt var en tid assistent vid Daniel Nyblins ateljé i Helsingfors. I februari 1889 öppnade han en egen ateljé med adressen Alexandersgatan 17.
Ateljéns verksamhet var från första början mångsidig. Man saluförde kameror och fototillbehör samt undervisade nybörjare. Vackra landskapsfotografier hörde också till utbudet. Till jul ställdes de ut och allmänheten fick ta del av Finlands natursköna vyer. Den här utställningsverksamheten kom att ingå som ett led i den nationella väckelsen och vann gehör som en fosterländsk motvikt till samtida förryskningssträvanden. Ateljéns fotografier kompletterade på sitt eget sätt Sibelius kompositioner och finländska författares och konstnärers nationalromantiska, Kareleninspirerade alster.
Ståhlbergs framgång byggde på insatser av framstående medhjälpare. Från Sverige kom Frans Engström (1873–1940) som skickligt hanterade både fotoapparater och senare också filmkamera. Viktigast var dock I. K. Inhas bidrag från resorna till Östkarelen från och med sommaren 1892. Hans utsökta vyer av folkliv salufördes av fotoateljén. Ståhlberg överlät med tiden de praktiska arbetsuppgifterna åt sina kompetenta medhjälpare och koncentrerade sig på att leda det expanderande företaget.
De första fotoläroböckerna gavs 1890 ut både på svenska och finska och en tidskrift med namnet Cameran kom ut 1891–1893. Ståhlbergs ateljé ställde sig snart på nivå med Daniel Nyblins och stod stundtals t.o.m. i spetsen. Filialer upprättades i Vasa, Viborg, Tammerfors och Imatra. Mot slutet av 1890-talet strävade man att upprätthålla en landsomfattande verksamhet, men vikande konjunkturer tvingade fram en övergång till aktiebolagsform, då under firmanamnet Atelier Apollo.
Ståhlbergs första hustru Aurora Eleonora Lindgren avled 1896 i barnsäng, vid det femte barnets födelse. Inom kort ingick änklingen nytt äktenskap med Sonja Gerasimow från S:t Petersburg. Bröllopsresan gick till Paris, och där fick Ståhlberg ta del av en ny, fascinerande uppfinning: kinematografen och levande bilder. En dyrbar projektor och tio filmrullar inköptes. Efter hemkomsten till Helsingfors anordnandes föreställningar i Studenthusets musiksal, med premiär den 21 januari 1897. Levande bilder hade första gången visats i Helsingfors i juni 1896. Nu hade en egen företagare trätt fram med föresatsen att även kunna förevisa inhemsk film.
Detta initiativ förblev några år på planeringsstadiet, eftersom föreställningarna inte vann publikens bevågenhet. Ståhlberg gav emellertid inte upp, utan grundade i april 1904 biografteatern Världen Rundt i Lundqvistska affärspalatset vid Mikaelsgatan 5. Då var tiden mogen och publiken stod i kö för att få plats till föreställningarna. Frans Engström skickades ut för att filma aktuella händelser. Attentatsmannen och den politiske aktivisten Eugen Schaumans begravning i juni 1906 ledde till ett genombrott. Man kunde våren 1907 även spela in Finlands första filmberättelse Lönnbrännaren, vars intrig baserade sig på en tävling som väckt stort intresse. Flera framstående inhemska skådespelare medverkade.
När Sonja Ståhlbergs mor avled i S:t Petersburg 1909 ändades Ståhlbergs ekonomiska bekymmer av ett stort arv. Makarna ville förvalta kapitalet på ett tryggt sätt, vilket ledde till inköp av tomten vid Södra Esplanaden 10, där ett stort husbygge påbörjades efter ritningar av Onni Tarjanne. I fastigheten inrymdes hotell, restaurang och biografteatern Apollo. Det var fråga om ett kulturcentrum i mindre skala med många skilda funktioner. Biografen med 390 platser kunde öppnas den 1 maj 1910.
K. E. Ståhlbergs filmföreställningar fick medtävlare och rätt snart insåg han att konkurrensen mellan biografteatrarna i huvudstaden höll på att bli förödande. Hans biografsalong hade dock konstruerats så att man kunde inrätta en scen för teaterföreställningar och han beslöt att satsa på operett i stället för film.
Svenska teatern på några kvarters avstånd utmanades när det första gästspelet inleddes den första september 1911 med Anton Salmsons trupp. Början var trög och efter några månader försvann direktören Salmson till Köpenhamn. Ledningen övertogs av den svenske skådespelaren och sångaren Edvard Persson, som introducerade ett varietéprogram. Med nya engagemang kunde man så småningom uppnå en stabil nivå och betryggande intäkter. Ståhlberg företog regelbundna resor till Stockholm och Köpenhamn för att finna nya förmågor.
Till gästspelen hörde Pasi Jääskeläinens finska operett, Suomalainen Operetti, som i början av 1913 uppträdde i Helsingfors med viss framgång. Världskrigets utbrott sommaren 1914 medförde dock en alldeles ny situation, där utländska engagemang radikalt begränsades. Nöjeslivet var dock fortsättningsvis viktigt och i huvudsak blomstrande. Även befälen vid den ryska garnisonen i huvudstaden fann vägen till Apolloteatern och dyrkade dess primadonnor med väldiga fång av rosor. I januari 1915 kunde Ståhlberg inleda den inhemska operett han länge drömt om. Dagligen anordnades två föreställningar, den ena på finska och den andra på svenska. Företaget stupade dock på konflikter mellan skådespelarna, och den irriterade Ståhlberg utfärdade portförbud för inhemska skådespelare, i synnerhet finska. I stället upptogs scenen av den unga och begåvade Elna Gistedt (1895–1982), sedermera även teaterdirektör i Helsingfors och primadonna både i S:t Petersburg och i Polen.
Ståhlbergs företag fick ett överraskande slut sommaren 1917, då ett antal ryska matroser uppenbarade sig på hans kontor och anmälde att de ville köpa hela fastigheten för sin matrosklubb. När Ståhlberg genmälde att huset inte var till salu var svaret att det i så fall skulle tas med våld – det var bäst att nämna ett pris. Inför detta hot angav Ståhlberg en dryg summa som också inom några dagar stod att lyfta på banken.
Sven Hirn
Karl Emil Ståhlberg, född 30.11.1862 i Kuhmoniemi, död 27.6.1919 i Helsingfors. Föräldrar länsmannen Gustaf Fredrik Ståhlberg och Tilda Basilier. Gift med (1) Aurora Eleonora Lindgren 1888, (2) Sonja Gerasimow 1896.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. I. Ekman, Familjen Karl Emil Ståhlberg (1982); S. Hirn, Ateljeesta luontoon. Valokuvaus ja valokuvaajat Suomessa 1871−1900 (1977); S. Hirn, Kuvat kulkevat. Kuvallisten esitysten perinne ja elävien kuvien 12 ensimmäistä vuotta Suomessa (1981); S. Hirn, Apolloteatteri (2001); S. Hirn, Kuvat elävät. Elokuvatoimintaa Suomessa 1908−1918 (1991); S. Hirn, Operett i Finland 1860−1918 (1982); E. Persson, Lite grann från ovan. Stockholm (1943); H. Salmi, Elokuva ja historia (1993); Suomen valokuvaajat 1843−1920 (1995).
BILDKÄLLA. Ståhlberg, Karl Emil. 1918. Museiverket.