E. M. C. Tigerstedt var en mångsidigt begåvad uppfinnare som under sitt korta liv hann patentera över 400 uppfinningar. Han utvecklade mångahanda apparater, från ett hagelgevär som avfyrades med tummen till hörapparater, men hans viktigaste uppfinningar ansluter sig till ljudfilmens tidiga utveckling.
Erik Magnus Campbell Tigerstedt tillbringade sin barndom dels i Helsingfors, dels på Mustila gård i Elimä. En tvist med fadern Axel Fredrik Tigerstedt ledde till att han avbröt sin skolgång efter mellanskolan och som 15-åring gick han ut i arbetslivet. Han arbetade först vid små verkstäder i Helsingfors. År 1904 fick han anställning vid Helsingfors Telefonförening och sedan vid det svenska bolaget L. M. Ericsson. Han slutförde skolgången vid sidan av arbetet, och reste 1907 till Tyskland för att studera. Fyra år senare avlade han ingenjörsexamen vid den tekniska högskolan i Köthen i Sachsen-Anhalt, Tyskland.
Tigerstedt var intresserad av teknik redan som barn, och under mellanskoltiden byggde han bl.a. batteridrivna elmotorer, mikrofoner och en kamera. Dessutom sysslade han med teckning, oljemålning och skidåkning; ett vristbrott som han ådragit sig i skidbacken besvärade honom livet ut. Under studietiden utvecklade Tigerstedt färgfotografimetoder, och efter avlagd examen började han utveckla olika filmtekniska idéer. Den första uppgiften han tog sig an var att minska på flimret på filmduken genom att leda ljus till duken också under intervallet då bilderna byttes. Därefter tog han som sin uppgift att lagra ljud på film. För att finansiera sina experiment grundade Tigerstedt 1913 i Berlin kommanditbolaget Fotomagnetofon tillsammans med två kompanjoner.
Ljudfilmsexperimenten utfördes med två synkroniserade kameror, av vilka den ena tog upp bilden och den andra ljudet. Också i projektorn som användes för att projicera filmen på duken snurrade två synkroniserade filmrullar. Tigerstedt var inte den enda som vid denna tid var sysselsatt med ljudfilm. I början av 1910-talet företogs experiment i många europeiska länder, varvid problemet vanligen bestod i att uppnå tillräckligt hög volym vid ljudåtergivningen. Tigerstedt lyckades öka förstärkarens effekt och sökte 1914 tyskt patent för sitt elektronrör. Inför första världskrigets utbrott fick han dock inte sin ansökan godkänd, eftersom han betraktades som rysk undersåte, och han var tvungen att brådskande lämna landet.
Under kriget verkade Tigerstedt i Danmark, där han bl.a. experimenterade med att lagra ljudfilm på stålband och utvecklade hörapparater. I februari 1918 återvände han till Finland för att delta i inbördeskriget. Han tjänstgjorde vid den vita huvudstaben och byggde avlyssningsapparatur som gjorde det möjligt att avlyssna fiendens telefontrafik. Efter ett kortvarigt äktenskap flyttade Tigerstedt till Förenta staterna, där han grundade ett nytt företag, The Tiger Manufacturing Co., som började tillverka kristallradiomottagare. På våren 1924 råkade han ut för en bilolycka och dog ett knappt år senare, 37 år gammal, möjligen i sviterna efter olyckan.
Trots sina talrika patent fick E. M. C. Tigerstedt under sin livstid inget större offentligt erkännande, och ingen ekonomisk framgång. Många av hans banbrytande uppfinningar har också rönt större uppmärksamhet i efterhand än då de gjordes. Tigerstedt gjorde t.ex. lyckade tv-experiment redan 1913, och hans ljudfilmsapparater var av världsklass. De tekniska förutsättningarna för att ta ljudfilmen i bruk förelåg i stort sett redan vid mitten av 1910-talet, men på grund av världskriget och filmindustrins ekonomiska försiktighet lät ljudfilmens slutliga genombrott vänta på sig till slutet av 1920-talet. Man inledde dessutom den nya eran med ljud lagrat på skiva, och det system för bild och ljudsynkronisering som Tigerstedt utvecklat etablerades slutgiltigt först några år senare.
Kimmo Laine
Erik Magnus Campbell Tigerstedt, född 14.8.1886 i Urjala, död 20.4.1925 i New York. Föräldrar statsgeologen, verkliga statsrådet Axel Fredrik Tigerstedt och Mary Florence Helena von Schoultz. Gift 1919 med konstnärinnan Ingrid Ruin.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Tigerstedtska samlingen, Tekniska museet, Helsingfors. H. M. Ericsson et al., Finlandssvenska tekniker IV (2003); A. M. P. Kuusela, E. M. C. Tigerstedt, Suomen Edison (1981).