Alexander Järnefelt var dels militärtopograf i den ryska armén, dels guvernör för S:t Michels, Kuopio och Vasa län och slutligen senator. Som guvernör inrättade Järnefelt flera nya folkskolor. Från unga år ville han ge finskan ställning som bildningsspråk och landets första officiella språk. Som finskhetsivrare kom han dock oförtjänt att hamna i skuggan av G. Z. Yrjö-Koskinen och Agathon Meurman.
Alexander Järnefelt avancerade snabbt på den militära banan. Som 20-åring utexaminerades han som officer från kadettskolan i Fredrikshamn och fortsatte därefter sina studier i S:t Petersburg, där han avlade examen vid artilleriakademin 1855 och vid ryska generalstabsakademins geodetiska avdelning 1859. Järnefelt var en matematisk begåvning, och det föll sig därför naturligt att välja militärgeografi som inriktning. Från 1859 var han uteslutande sysselsatt med topografiska och geodetiska uppdrag samt med astronomiska mätningar. Järnefelt var assistent åt den berömde astronomen Wilhelm von Struve vid generalstabens observatorium i Pulkovo. Redan 1868 utnämndes han till befälhavare för de astronomiska och geodetiska arbetena i Finland med Viborg som stationeringsort, och 1870 kommenderades han till chef för den finska avdelningen inom den ryska arméns topografiska kår i Helsingfors.
Redan från början erhöll Järnefelt krävande topografiska, geodetiska och astronomiska uppdrag: 1860 utförde han positionsbestämningar i Lappland med hjälp av astronomiska mätningar, 1861 använde han som den förste i Finland en metod enligt vilken bestämningar av punkters longitud utfördes med hjälp av elektrisk telegraf och under hans ledning slutfördes Finlands topografiska karta i skala 1:21 000 över Nylands län, Viborgs läns södra del och största delen av Åbo och Björneborgs län. Så sent som 1889–1891 var Järnefelt ordförande i kommittén för revision av Finlands kartverk, som grundats för att revidera Atlas över Finland. I anslutning till dessa arbeten publicerade Järnefelt 1891 på ryska ett arbete om de astronomisk-geodetiska arbetena i Finland 1865–1875.
Under den tid Järnefelt bodde i Helsingfors (1870–1883) deltog han på olika håll i finsknationella upplysningssträvanden. Han deltog i grundandet av den finskspråkiga privatskolan Helsingin suomalainen alkeisopisto 1871 och var stiftande medlem nr 22 i Finska folkskoleföreningen. I juni 1875 deltog Järnefelt i det tredje allmänna folkskolemötet i Jyväskylä. Från 1870 var han medlem av Finska Litteratursällskapet, där han två år senare presenterade ett omfattande förslag om utgivning av skolböcker på finska.
Järnefelts kommendering till rysk-turkiska kriget 1877–1878 kom att bli betydelsefull. Hans uppgift var att i skala 1:420 000 kartlägga ca 141 000 kvadratkilometer okända områden i det bergiga Bulgarien, vilka Ryssland tagit under sitt beskydd. För sina förtjänster befordrades Järnefelt till generalmajor 1878, och det ryska geografiska sällskapet förlänade honom Lütkemedaljen 1882. Om sin resa och sina kartografiska arbeten utgav Järnefelt ett verk på tyska: Die astronomischen, geodätischen und topographischen Arbeiten auf der Balkanhalbinsel in der Jahren 1877, 1878 und 1879.
Man har förmodat att även politiska strävanden bidrog till att Järnefelt drogs till Balkan; hans inflytelserike ungdomsvän, den på Sveaborg födde greven Fjodor Heiden, som var positivt inställd till fennomanernas politiska strävanden, var krigsminister under rysk-turkiska kriget. Inga bevarade skriftliga dokument tyder på att Järnefelt skulle ha drivit fennomanernas sak på Balkan, men när Heiden utnämndes till generalguvernör över Finland utnämndes Yrjö-Koskinen till senator och Järnefelt till guvernör.
Som guvernör använde sig Järnefelt genast av de befogenheter som hörde till hans ämbete och bestämde att ämbetsspråket i S:t Michels och Kuopio län skulle vara finska, medan länsstyrelsen i Vasa blev tvåspråkig. Bestämmelsen var synnerligen radikal och väckte följaktligen förtrytelse hos länets tjänstemannakår: tjänstemännen blev tvungna att med sina bristfälliga kunskaper i finska själva skapa ett finskt ämbetsspråk.
Järnefelt var en samvetsgrann och nitisk guvernör. Han företog inspektionsresor i sina län och upprätthöll förbindelser med olika befolkningsgrupper. I Kuopio strävade han speciellt efter att förbättra den obesuttna befolkningens levnadsvillkor och uppmanade socknarna att grunda fattighus. I Vasa verkade Järnefelt så driftigt för grundandet av folkskolor, att han i folkskoleväsendets historia har kallats ”skolguvernören”.
Guvernörsposten tärde på krafterna, inte minst på grund av den missbelåtna svenskspråkiga tjänstemannakåren, och Järnefelts hälsa började svikta redan i slutet av 1880-talet. Han valde därför att lämna guvernörsposten och meddelade generalguvernör Heiden att han önskade bli medlem av senaten. Den 14 november 1894 utnämndes Järnefelt sålunda till ordförande för senatens militieexpedition. Även i denna tjänst fortsatte han konsekvent att driva sin kungstanke, finskheten, genom att eftersträva bl.a. en förfinskning av kadettskolan i Fredrikshamn. Järnefelt hann inte inneha sin post som senator i mer än ett drygt år, eftersom ett slaganfall ändade hans liv den 14 april 1896.
Alexander Järnefelt tillhörde en gammal svensk adelssläkt och hans modersmål var följaktligen svenska, men i sitt barndomshem Hovila gård i Tohmajärvi hade han lärt sig finska av tjänstefolk och allmoge. Han kom sedermera att till fullo behärska finskan, såväl muntligt som skriftligt. Efter att ha ingått äktenskap 1858 bestämde Järnefelt att familjens hemspråk skulle bli finska, vilket också innebar att hans hustru, friherrinnan Elisabeth Clodt von Jürgensburg, efter mödosamma studier fick lov att byta språk från ryska till finska.
Järnefelt såg noga till att hans barn lärde sig finska, så gott det gick vid denna tid. Barnen sattes i finskspråkig skola, vilket vid denna tid var sällsynt bland ståndspersoner. Järnefelt skötte även om att hans barn blev flerspråkiga (svenska, ryska, tyska, franska): den spirande finskspråkiga bildade klassen fick enligt honom inte i något avseende känna sig underlägsen den svenska bildade klassen. Järnefelt lät även barnen, i huvudsak genom högläsning, stifta bekantskap med den dåtida finska skönlitteraturen från Aleksis Kivi till Samuli Suomalainen.
Alexander Järnefelts gärning som uppfostrare förtjänar att framhållas: fem av hans barn, Kasper, Arvid, Eero och Armas Järnefelt samt Jean Sibelius maka Aino Sibelius, kom att lämna djupa spår i den finländska kulturen.
Tapio Kopponen
August Alexander Järnefelt, född 2.4.1833 i Tohmajärvi, död 14.4.1896 i Helsingfors. Föräldrar kronofogden Gustaf Adolf Järnefelt och Aurora Fredrika Molander. Gift 1858 med friherrinnan Elisabeth Clodt von Jürgensburg.
PRODUKTION. Die astronomischen, geodätischen und topographischen Arbeiten auf der Balkanhalbinsel in der Jahren 1877, 1878 und 1879. Russische Revue XVII (1880); Astronomo-geodezičeskije raboty v Finlandii s 1865 po 1875. S.-Peterburg (1891; finsk övers. Astronomo-geodeettiset työt Suomessa vuosina 1865−1875, 1901).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. August Alexander Järnefelts arkiv, Riksarkivet; Brev samt övrigt material med anknytning till Alexander Järnefelt, Finska Litteratursällskapets litteraturarkiv; Nationalbiblioteket. Elisabeth Järnefeltin kirjeitä 1881−1929. Red. S. Talas (1996); P. Hämäläinen-Forslund, Elisabetin romaani. Järnefeltin perheen pietarilainen tausta (1999); P. Häkli, Arvid Järnefelt ja hänen lähimaailmansa (1955); A. Järnefelt, Mina föräldrars roman I–III (1988–1989); T. Kopponen, Järnefeltit. Suomalaisen kulttuurisuvun elämästä ja ajattelusta. Realismista symbolismiin. Kuopio suomalaisen kulttuurin polttopisteenä 1890-luvun taitteessa (1994); A. K. Rapila, Kuvernööri A. A. Järnefeltin toiminta kansakoulujen perustamisessa Vaasan läänissä 1890−1894. Koulu ja menneisyys (1983).
BILDKÄLLA. Järnefelt, Alexander. SKS/Litteraturarkivet.