Otto Ernst Boije gjorde vid riksdagarna under 1750- och 1760-talen en betydande insats för att främja Finlands ekonomi. Han förnyade jordbruket och boskapsskötseln och grundade tre spinneriskolor samt den första textilmanufakturen i Tavastehus. År 1776 utnämndes han till landshövding i Savolax och Karelens län.
Otto Ernst Boije af Gennäs hörde på fädernet till en gammal och vittförgrenad finländsk soldatsläkt, och på mödernet till en tysk adelssläkt från Baltikum. Otto Ernst följde släkttraditionen och skrevs 1734 in som volontär vid artilleriet. I början av hattarnas krig 1741 blev han befordrad till underlöjtnant. Efter kriget bytte Boije vapenslag och blev löjtnant vid Nylands dragonregemente. Några år senare avancerade han till kapten. Boijes militära bana fortsatte till 1763, då han utnämndes till krigsråd. Tyngdpunkten i Boijes livsgärning låg dock på annat håll.
Under 1750- och 1760-talen var utvecklandet av ekonomin i Finland en viktig fråga vid riksdagarna. Vid denna tid fanns också ett särskilt beredningsutskott för finländska ärenden. Otto Ernst och hans fars syssling Hans Henrik hörde till dem som ihärdigast drev de finländska ärendena. Båda räknades i allmänhet till anhängare av hattpartiet, men Hans Henrik Boije, som ofta i första hand såg till sina egna intressen och var känd som intrigant, närmade sig såväl mössorna som det lilla hovpartiet.
Inför riksdagarna 1756–1757 skrev Otto Ernst Boije en promemoria om den ekonomiska utvecklingen i Finland. Då man vid riksdagarna inrättade ett särskilt beredningsutskott för finska ärenden valdes Boije till dess ordförande. Beredningsutskottet förberedde storskiftets genomförande och den därmed förbundna karteringen av Finland. Vidare önskade man befrämja befolkningstillväxten. Beredningsutskottet föreslog även att administrationen och rättsväsendet skulle få en ny indelning. Det konkreta resultatet av utskottets arbete inskränkte sig dock till att uppmätningen och storskiftet fördes ett steg framåt.
Riksdagen lät utskottets arbete övertas av fyra länsvis bildade deputationer med fem medlemmar var. I praktiken behandlade deputationerna i huvudsak ärenden med anknytning till storskiftet. Till ordförande för deputationen för Nylands och Tavastlands län utsågs Otto Ernst Boije. Vid följande riksdag 1760–1762 inrättades ett nytt beredningsutskott för finska ärenden. Till ordförande utsågs denna gång Hans Henrik Boije, som vid samma riksdag också utnämndes till landshövding för Nylands och Tavastlands län. Till en början torde Otto Ernst Boije ha ansetts jävig, och valdes inte till ledamot av beredningsutskottet, men utsågs ändå snart att efterträda en av ledamöterna. Det mest synliga resultatet av utskottets arbete var den storskiftesförordning som utfärdades 1762, och som även gällde Finland. Vid utarbetandet av denna spelade Boije en framträdande roll. Efter riksdagen fortsatte han som ordförande för länsdeputationen.
Vid riksdagarna 1765–1766 kom mössorna till makten, och inga medlemmar av släkten Boije valdes in i det beredningsutskottet. Hans Henrik Boije blev snarast utsatt för en klappjakt av mössorna.
Efter att Otto Ernst Boije 1749 gift sig med Jaquette Margareta Falkenberg bosatte han sig på släktens ägor i Tyrväntö. År 1757 löste han in släktingarnas andelar i säterirusthållen i Mäkelä och Kartano i Tyrväntö. Säterierna benämndes tillsammans Lahdentaka. Kapten Boije kan betraktas som Lahdentakas andre grundare. Lahdentaka var till en början främst en utgård till granngården Lepas.
Efter att krigsrådet Boije lämnat armén kunde han helt ägna sig åt sina ekonomiska intressen. Han röjde stora markområden för sin herrgård, medan hans underhavande tog hand om odlingarna vid torpen. De marker som tidigare hade översvämmats av vatten dikades upp i enlighet med de nyaste rönen inom jordbruket, vilket resulterade i betydligt större skördar än i resten av socknen. Tillsammans med Hans Henrik, husbonden på Lepas, började Otto Ernst 1757 rensa upp Kuokkala fors i Lembois. Vattennivån i Vånåsjön (fi. Vanajavesi) sjönk och översvämningarna minskade. Både Hans Henrik och Otto Ernst var pionjärer inom såväl trädgårdsskötseln som potatisodlingen i mellersta Tavastland. Före mitten av 1700-talet fanns det förmodligen inga fruktträdgårdar i Tavastland. Godsherrarna Boije lät både på Lahdentaka och Lepas anlägga stora trädgårdar med äppel-, päron- och körsbärsträd samt olika bärbuskar.
Vid sidan om odlingen av växter utvecklade Otto Ernst under sin tid som husbonde på Lahdentaka en framstegsinriktad boskapsskötsel. Han uppfödde på sin herrgård en fårstam bestående av 150 engelska och spanska får. Förutom de nya fåren köpte han också in lång- och finhåriga angoragetter. Boijes getter fick mycket beröm, men förblev de enda i länet. Fårskötseln gynnades av den ekonomiska politiken under ”nyttans tidevarv” eftersom fåren försåg textilmanufakturerna med råvara.
Hattarna prioriterade i sin politik utvecklandet av industrin. Därför fick manufakturerna under deras tid vid makten ett omfattande ekonomiskt och politiskt stöd. I Finland utdelades egentligen inte några betydande stöd, men en del medlemmar av släkten Boije bidrog till att förverkliga hattarnas politik. Tillsammans med Hans Henrik utvecklade Otto Ernst och hans bror, Anders Boije, både linodlingen och -spinningen. Tack vare dem kom spinnrocken att ersätta sländan som spinnredskap i Tavastland. Samtidigt förbättrades kvaliteten på det garn allmogen framställde.
På initiativ av Hans Henrik grundades 1752 en skola i spinneri i Otavala rusthåll i Messuby socken. Otto Ernst följde broderns exempel och anhöll 1761 om tillstånd att grunda två nya spinneriskolor. Lahdentaka skola inledde sin verksamhet följande år, och något senare grundades en skola på Gerknäs i Lojo, som köpts av Boije. Efter några år ägde Boije ännu en skola i Nedre Sääksmäki härad. Yrkesskickliga lärare lockades till skolorna från Sverige. I motsats till andra spinneriskolor led Boijes skolor inte av någon brist på elever.
Otto Ernst grundade 1762 den första manufakturen i den lilla staden Tavastehus, och lät för den resa ett stort tvåvåningshus i stadens centrum. Manufakturen var den största i Finland under svenska tiden. Den hade 20 vävstolar, vilket var dubbelt så många som sammanlagt fanns i de tre linnemanufakturerna i Åbo. Det mångsidiga väveriet fungerade också som vävskola.
Boije hade fått manufakturkontorets stöd för sina skolor. Då mössorna fick makten vid riksdagen 1765–1766 utsattes skolorna för sträng granskning och lånen återkrävdes. Släkten Boije klarade sig, men det fanns ingen återvändo till hattarnas rundhänta ekonomiska politik. Boijes spinneriskolor och linnemanufaktur fortsatte sin verksamhet fram till 1775, då Otto Ernst flyttade till Kuopio.
Boije utnämndes 1776 till den förste landshövdingen i det nybildade Savolax och Karelens län. Redan därförinnan förberedde han ärenden som gällde det nya länet. Orsaken till flyttningen var inte bara ämbetet, utan även att hans ekonomiska situation försvagats. Boijes projekt och reformer hade krävt stora lån, och sedan hattarna förlorat sin politiska ställning minskade det statliga stödet till manufakturerna. Många ägor och manufakturer började gå med förlust. År 1778 bosatte sig Otto Ernst slutligen i Kuopio och sålde Lahdentaka till sin svärson, friherre Bengt Axel Boije.
Då Boije utnämndes till landshövding hade ännu inget beslut fattats angående orten för hans residens. Till en början förekom planer på att göra Nilsiä till residensstad, men förbindelserna var för dåliga. Därför föreslog Boije för kung Gustav III Kuopio kyrkby och Varkaus. Kungen valde Kuopio, som 1775 utlovades stadsprivilegier.
I början av 1776 inledde den nya länsstyrelsen sin verksamhet, först i Nilsiä och från april i Kuopio. Kort efter detta uppgjorde Boije en omfattande beskrivning av sitt län, som han redan under sin tid som riksdagsman bekantat sig med. Sitt uppdrag som landshövding ägnade Boije åt att ordna länets administration. En av hans första uppgifter i Kuopio blev att göra upp en stadsplan. Trots upprepade ansökningar tilldelades staden först den 4 mars 1782 de utlovade stadsprivilegierna. Otto Ernst Boije hann aldrig uppleva detta, eftersom han avled i januari 1781 efter en längre tids sjukdom.
Georg Haggrén
Otto Ernst Boije af Gennäs, född 4.12.1719, död 12.1.1781 i Kuopio. Föräldrar majoren Hans Boije af Gennäs och Gertrud Helena Bergk. Gift 1749 med Jaquette Margareta Falkenberg af Trystorp.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. V. Annala, Suomen varhaiskapitalistinen teollisuus Ruotsin vallan aikana (1928); K. Blomstedt, Lahdentaka och Lepas. Herrgårdar i Finland III (1929); K. Laine, Otavalan pellanviljely- ja kehruukoulu. Ruotsi-Suomen pellavanviljely- ja kehruupolitiikka 1700-luvulla (1935); P. Lappalainen, Kuopion historia I (1982); T.J. Paloposki, Suomen talouden kehittäminen 1750−1760-lukujen valtiopäiväpolitiikassa (1976); P. Renvall, Finsk representation i Sveriges riksdag (1967).
BILDKÄLLA. Boije, Otto Ernst. Oljemålning. Museiverket.