Katarina Jagellonica var dotter till Polens kung Sigismund I. Hon giftes bort med hertig Johan 1562 och reste tillsammans med sin nyblivne make till Åbo. Äktenskapet blev lyckligt och Katarina födde tre barn. Förhållandet mellan Johan och hans bror Erik XIV försämrades snabbt och hertigparet hölls fängslat 1563–1567. Efter att Erik störtats och Johan tagit makten försökte Katarina medverka till att återupprätta katolicismen i Sverige, och tronföljaren Sigismund fick en katolsk uppfostran.
Den polska prinsessan Katarina föddes 1526. Redan 1556 föreslog den polske kungen Sigismund II August ett förbund mellan Polen och Sverige men planerna togs då inte på allvar. År 1560 friade den ryska tsaren Ivan IV (”den förskräcklige”) till Katarina men fick avslag. I Sverige var förhållandet mellan kung Erik och hans bror Johan dåligt. Representanter för den polska regeringen inledde förbindelser med Johan och framhöll att den polska tronen snart skulle bli ledig. Erik motsatte sig ett äktenskap mellan Johan och en polsk prinsessa. Johan avreste ändå till Polen i juni 1562 och i oktober firades bröllopet mellan Johan och Katarina i Vilnius. Katarina var elva år äldre än sin make men äktenskapet blev mycket lyckligt. Politiskt var situationen komplicerad. Efter vigseln lånade Johan 120000 daler åt Sigismund II August och fick som pant sju livländska borgar. Samtidigt belägrade Erik XIV en av borgarna.
Det nyvigda hertigparet avreste till Finland, och efter svåra umbäranden nådde de Åbo i december 1562. Med Katarina kom den europeiska renässanskulturen till Åbo. Hon hade med sig en omfattande packning som inte bara omfattade hennes dyrbara garderob med smycken utan också förgyllda kärl, knivar, gafflar och andra kokkärl, en stor personlig tjänarstab, med bl.a. präster, kockar, dvärgar och hovdamer, och en gul turkisk matta att lägga framför altaret i det katolska kapellet. Hovlivet förfinades och den åtta dagar långa och lysande välkomstfest som vid ankomsten ordnades till Katarinas ära introducerade nya umgängesseder i Åbo. Katarina hade fått en omsorgsfull uppfostran och talade inte bara polska, italienska och latin utan också tyska. Efter ankomsten till Finland lärde hon sig svenska.
Johan underrättade Erik om sitt giftermål redan i december 1562, och några månader senare svarade Erik att Johan måste avstå antingen från sitt hertigdöme eller från de livländska slotten. Dessutom krävde Erik att Johan skulle infinna sig i Stockholm. Johan befann sig dock fortfarande i Åbo när riksdagen behandlade hans sak. Han skrev då till sin svåger i Polen och bad att denne skulle skicka en väpnad styrka till undsättning. Riksdagen dömde Johan till döden och Erik skickade sina förhandlare till Åbo, där Johan förberedde sig för en belägring. Den 12 augusti kapitulerade Åbo slott. Katarina, Johan och hela deras följe tillfångatogs. Katarinas dyrbara föremål och kläder packades ihop och fördes till Stockholm.
När hertigparet anlände till Stockholm besökte Eriks fruktade sekreterare Jöran Persson Katarina och frågade henne om hon ville bo på det kungliga slottet tillsammans med sina hovdamer eller med hertig Johan föras till Gripsholms slott och där endast ha tillgång till två pigor. Enligt traditionen visade hon då sin trolovningsring med inskriptionen ”nemo nisi mors” – ingen utom döden, och följde sin man till fängelset. Innan hertigparet lämnade Stockholm tvingades Johan och enligt vissa uppgifter också Katarina att visa sig för stockholmarna och se hur deras anhängares avrättade kroppar satts upp på stegel. Katarinas polska följe undgick repressalier och fick återvända till Polen.
Under fångenskapen på Gripsholm hade Katarina tillåtelse att promenera i trädgården, men både hennes och hertig Johans umgänge övervakades noggrant. Johan hade tillgång till sin boksamling och hertigparet kunde föra ett lugnt familjeliv. Katarina födde två barn på Gripsholm. Hennes äldsta dotter Isabella föddes sommaren 1564. Isabella dog dock redan i januari 1566 och begrovs i Strängnäs domkyrka. I juni samma år föddes sonen Sigismund. Johan fick tillstånd att underrätta sin svåger kung Sigismund II August om sonens födelse.
Erik försökte utnyttja hertigparet och speciellt Katarina i sin utrikespolitik. Ivan IV skrev till Erik och föreslog att denne skulle överlämna Katarina till honom. Erik avvisade inte förslaget, och en svensk delegation hos tsaren tvingades att underteckna ett fördrag om Katarinas omedelbara utlämning i februari 1567. Några månader senare anlände också en rysk deputation till Sverige för att hämta hertiginnan. Katarina var då gravid och den 17 maj föddes dotter Anna på Eskilstuna slott.
Sommaren 1567 förvärrades Eriks sinnessjukdom. Johan och Katarina återfick sin frihet. Erik avsattes och Johan övertog tronen i september samma år. Den 7 november kom Katarina till Stockholm och anslöt sig till Johan på Stockholms slott. I juli följande år kröntes Johan och Katarina till kung och drottning i Uppsala domkyrka.
Katarina representerade en polsk katolsk reformism och under hennes livstid stod Johan nära hennes uppfattning. I början av 1570-talet hade hon kontakt med den polske kardinalen Hozjusz angående den religiösa situationen i Sverige. År 1575 drev Johan igenom ett tillägg till kyrkoordningen, och följande år lät han trycka en ny liturgi, den s.k. röda boken. Samtidigt inrättades ett teologiskt seminarium i Stockholm med den norske jesuiten Laurentius Nicolai (”Klosterlasse”) som lärare. Hur stort Katarinas inflytande i verkligheten var är osäkert. Johan hade också själv ett tidigt teologiskt intresse och hans politiska ambitioner omfattade den polska tronen för sonens räkning.
Katarina dog 58 år gammal i Stockholm i slutet av november 1583. Under sina sista år var hon sjuk av gikt och hade svåra smärtor. Hon beskrivs som lugn och fredlig. Hon var intresserad av sång, spel och dans. Hon idkade också välgörenhet och intresserade sig för de fattiga och sjuka.
Lena Huldén
Katarzyna, Sveriges drottning Katarina jagellonica 1569−1583, född 1.11.1526 i Krakow, död 16.9.1583 på Stockholms slott. Föräldrar konungen av Polen Zygmunt I Jagello och Bona Sforza, dotter till hertigen av Milano. Gift 1562 med konungen av Sverige Johan III, son till konung Gustav Vasa och Margareta Leijonhuvud.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Förteckning öfver hertig Johans af Finland och hans gemål Katarina jagellonicas lösegendom 1563 (1909). S. Arnell, Die Auflösung des livländischen Ordenstaates. Das schwedische Angreifen und die Heirat Herzog Johans von Finnland 1558−1562. Lund (1937); H. Biaudet, Le Saint-Siège et la Suède durant le seconde moitié du XVIe siècle. Notes et documents I. Paris (1906); C.J. Gardberg, Tre Katarinor på Åbo slott (1985); O. Garstein, Rome and the Counter-Reformation in Scandinavia until the establishment of the S. Congregatio de Propaganda Fide in 1622 I–II. Oslo (1963−1980); A. Hahr, Drottning Katarina jagellonica och Vasa-renässansen. Uppsala (1940); B. Nävdal-Larsen, Erik XIV, Ivan Groznyi og Katarina jagellonica. Uppsala (1983).
BILDKÄLLA. Katarina jagellonica. O.M. Reuter, Finland i ord och bild, Stockholm (1901).