MYHRBERG, August Maximilian


(1797–1867)


Officer, frihetskämpe


August Maximilian Myhrberg från Brahestad var en äventyrare och frihetskämpe som deltog i folkresningar runtom i Europa. Omkring hans gestalt spanns småningom myter, som späddes på av hans egen förtegenhet om sitt liv och sina erfarenheter. Myhrbergs rykte växte sig med tiden så stort att han kunde begravas med statliga hedersbetygelser när han dog i sitt andra hemland Sverige.

 

August Maximilian Myhrbergs far Anders Gustaf Myhrberg var en handelsman, sedermera tulltjänsteman, som under svenska tiden flyttat från den västra rikshalvan till Brahestad i Österbotten. Modern hörde till en borgarsläkt från Uleåborg. När Anders Myhrberg till följd av Finlands avskiljande från Sverige återvände som tullman till Karlshamn och slutligen till Härnösand i det forna ­moderlandet, splittrades familjen, och August Maximilian Myhrberg blev en orolig vagabond som fann sig lika väl tillrätta i sina bägge hemländer som i något annat av Europas hörn. Han studerade en tid vid Uppsala universitet, där han 1818 stiftade bekantskap med docenten Adolf Ivar Arwidsson, som var där på studiebesök. Myhrberg torde ha följt Arwidsson till Åbo. Han avlade inte någon examen vid akademin utan koncentrerade sig på att umgås i oppositionella kretsar. Efter sin fars död kunde Myhrberg helt förverkliga sin käraste tanke, att mot­arbeta ”reaktionen”­ och den Heliga alliansen ­genom att delta i olika folkliga resningar och upprorsrörelser i Europa. Han var romantiskt fäst vid Napoleon.


 

Myhrberg erbjöds sitt första tillfälle att strida mot det rådande systemet 1823 i Spanien, då han med knapp nöd hann fram för att kunna delta i de frisinnades folkresning innan han tillfångatogs av fransmännen. Sedan han frigivits skyndade han sig till det grekiska frihets­kriget, som på många håll i Europa väckt stor sympati och givit upphov till en ­filhellensk rörelse. Myhrberg anmälde sig 1825 i ­Marseille till överste Fabviers filhellenska trupp, seglade till det fria Greklands huvud­stad Nauplion och deltog i kavalleriets anfall mot Euboia som ännu hölls besatt av turkarna. Han sårades men fortsatte att strida bland försvararna av Athen, befordrades till löjtnant 1826 och sårades på nytt vid Chaidari. Han sårades för tredje gången vid Kap Kolias, där han befordrades till kapten. I januari 1827 var ­Myhrberg ­Fabviers adjutant och utmärkte sig i synnerhet under operationen på Chios, då han räddade största delen av kavalleriet från att förgöras av turkarna.


 

Problemet för Myhrberg liksom för många andra liberaler var det växande ryska inflytandet i det fria Grekland. Hans sista uppdrag blev att verka som ståthållare för fästningen Palamidi utanför huvudstaden Nauplion. Efter att ha lämnat sitt grekiska uppdrag 1831 skulle Myhrberg livet ut bevara sitt intresse för hellenernas sak och för grekisk historia.


 

Myhrberg deltog också i det polska upproret mot den ryska överhögheten 1830–1831. Hans öden i Polen är föga kända. Man vet dock att Myhrberg efter att den polska resningen slagits ner var fånge hos ryssarna, men att han lyckades fly till Preussen och därifrån snabbt ta sig till Paris. Han förefaller att ha funnit sig väl tillrätta i det Frankrike som uppstod efter julirevolutionen 1830. År 1836 besökte han Skottland för att träffa en av sina överordnade från åren i Grekland, överste Thomas Gordon. Efter 1840 tillbringade Myhrberg av allt att döma en bra tid i Finland hos släktingar och vänner.


 

När han kom till Sverige betraktades Myhrberg först som en farlig revolutionär, men ett besök hos kung Karl XIV Johan 1842 klarade upp situationen och ­Myhrberg tilläts slå sig ned där. Hans ­militära meritförteckning gjorde till den grad intryck på den till åren komne franskfödde monarken att han 1842 utnämndes till major i milisen på den svenska besittningen Saint Barthélemy i Västindien, ett uppdrag i vilket han kvarstannade till 1848. Efter detta bodde Myhr­berg huvudsakligen i Sverige, frånsett ett besök i Finland 1852. Han var den nye kungen Oscar I:s politiske informatör i frågor rörande Finland, i synnerhet under Krimkriget, då han varnade för att tro att finnarna utan vidare skulle vara benägna att återförenas med Sverige.


 

Under det andra upproret i Polen, 1863–1864, bodde Myhrberg i Paris och deltog ivrigt i de polska emigranternas strävanden. Slutet av sitt liv tillbringade han i Stockholm, där hans luggslitna och asketiska gestalt väckte respekt hos liberalerna och de radikala. Myter spanns kring Myhrbergs hjältedåd i frihetskrigen i ­Europa. De växte ytterligare genom hans anspråkslöshet och förtegenhet, som kom sig av hans politiska försiktighet. Zacharias Topelius hörde till hans beundrare, vilket berättelsen Gossen från Brahestad och dikten Överste Fabviers adjutant vittnar om. Myhrbergs rykte var så stort att han begravdes med statliga svenska heders­betygelser, trots att han aldrig innehaft något ämbete i det egentliga Sverige.


 

Kari Tarkiainen


 

August Maximilian Myhrberg, född 24.7.1797 i Brahestad, död 31.3.1867 i Stockholm. Föräldrar tulltjänstemannen Anders Gustaf Myhrberg och Christina Sovelius.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Bruun, August Maximilian Myhrberg. Legend och verklighet. Historiska och litteraturhistoriska studier 38 (1963); P. Bruun, Myhrberg i Grekland. Historiska och litteratur­historiska studier 41 (1966); K. Tarkiainen, Finnarnas historia i Sverige II (1993).


 

BILDKÄLLA. Myhrberg, August Maximilian. Foto: Ateljé C. J. Malmberg. Museiverket.