Oscar Enckell skapade sig som finländsk officer en internationell karriär vid generalstaberna i Ryssland, Italien och Serbien samt i specialuppdrag för ententemakterna efter första världskriget på Balkan och i Konstantinopel. Efter sin återkomst till Finland lade han som generalstabschef grunden för försvarsmakten efter självständigheten och påbörjade byggandet av permanenta fästningar på Karelska näset. Efter 1924 verkade han som industriledare. Enckell var medlem av den finländska delegationen när man förhandlade om vapenstillestånd i Moskva 1944 samt medlem av den arbetsgrupp som under president Paasikivis ledning beredde förhandlingarna om fördraget om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd med Sovjetunionen.
Oscar Enckell föddes i S:t Petersburg och gick i skola i Fredrikshamn, där hans far var chef för Finska kadettkåren. År 1897 utexaminerades han som primus från skolan och ryckte in vid Semjonovska regementet vid Livgardet i S:t Petersburg. Som ung officer var han framgångsrik, studerade vid generalstabsakademin i S:t Petersburg och utexaminerades som primus 1903. Samma år ingick Enckell äktenskap med bergsingenjör Alexander Voigts dotter Nadine i Marienbad i Böhmen. Han bildade familj i S:t Petersburg, men redan följande vinter bröt kriget mot Japan ut och den unge generalstabskaptenen skötte då adjutantuppgifter vid staben för den andra manchuriska armén.
Efter kriget förflyttades Enckell till den ryska generalstaben, där han avancerade till chef för underrättelsebyrån. Att en finländsk officer utsågs till ett så viktigt uppdrag vittnar om exceptionell duglighet. I januari 1914 utnämndes Enckell till rysk militärattaché i Rom, och sedan Italien följande år gått med i första världskriget förändrades hans uppdrag till att representera den ryske överbefälhavaren vid det italienska högkvarteret. Han fortsatte i denna uppgift under revolutionsåret 1917 fram till slutet av februari 1918, då han avgick ur den ryska armén och trädde i tjänst vid det serbiska högkvarteret. Våren 1919 skötte han specialuppdrag för ententestyrkornas befälhavare i Konstantinopel och i Kaukasien.
Efter att ha återvänt till Finland i maj 1919 tjänstgjorde Enckell först som chef för kustförsvaret, tills han den 12 september utsågs till chef för generalstaben. Han började undersöka möjligheterna att befästa Karelska näset och företog redan mot slutet av september en rekognoseringsfärd till de tilltänkta försvarsställningarna. Han gav befästningsexperten Julien Gros-Coissy, som besökte Finland som deltagare i en fransk militärkommission hösten 1919, i uppdrag att göra upp en plan för befästningarna. Planen blev färdig i februari 1920, och redan på sommaren samma år började man bygga befästa ställningar längs linjen Römpötti–Summa–Muolanjärvi–Äyräpäänjärvi–Vuoksen–Taipale. Ställningarna fick sedermera namnet Enckell-linjen. De bakre ställningarna byggdes 1921 längs linjen Nuoraa-Säiniö och vidare via Noskua till S:t Andree. Längs Enckell-linjen och de bakre ställningarna uppfördes 1920–1924 sammanlagt 168 försvarsanläggningar av betong, av vilka 114 var kulsprutenästen. Norr om Ladoga uppfördes 1922–1924 längs den s.k. Jänisjokilinjen sammanlagt 14 betonganläggningar. Vid sidan av befästningsbygget gjorde generalstaben upp nya försvarsplaner.
Enckell gjorde i februari 1920 en framställning till krigsministern om brister i den dåvarande organiseringen av armén. Som en följd härav tillsatte krigsministeriet en kommitté för uppgörande av förslag till organisering av armén. Kommittén fick under Enckells ledning sitt betänkande färdigt i juni, och krigsministeriet uppgjorde på basis av detta i september ett memorandum för republikens president, som utgående ifrån memorandumet fastställde arméns nya sammansättning, stationering och kompletteringsplan.
Enckells internationella erfarenhet utnyttjades också i diplomatiska uppdrag. Han var den förste finländske delegaten vid den internationella konferens som i Genève 1921 behandlade frågan om Ålands neutralisering och han var finländsk medlem av den internationella konferensen om vapenhandel i Genève 1925.
Efter påtryckningar från jägarofficerarna, som var missnöjda med f.d. officerarnas i rysk tjänst ställning inom den nya finländska försvarsmakten, och efter det s.k. officersupproret anhöll Enckell om avsked från uppgiften som generalstabschef och överfördes med generallöjtnants rang till reserven i september 1924. I och med hans avsked avbröts befästningsverksamheten på Karelska näset för flera år.
Enckell verkade ett par år inom trävaruexportbranschen i Belgien, Frankrike och Nederländerna, tills han 1928 utsågs till verkställande direktör för Oy Läskelä Ab, i Läskelä på Karelska näset. Företaget hade två pappersfabriker, en sulfitcellulosafabrik, två träsliperier samt en ångsåg i Jänisjokidalen. Företaget hade 1934 ca 1 000 personer i sin tjänst och ägde 100 000 ha skogsmark. Enckell ledde denna även på riksplanet betydelsefulla pappersindustri ända till vinterkrigets utbrott 1939. Då Läskeläs fabriker efter Moskvafreden 1940 befann sig på det område som överlåtits till Sovjetunionen, övergick Enckell i Kymmene Ab:s tjänst som disponent för fabrikerna i Halla.
Under vinterkriget förhandlade Enckell som överbefälhavarens representant i Paris och London om frågor rörande materiellt bistånd från de allierade och de utländska frivilliga. Mot slutet av fortsättningskriget sändes han till Stockholm i augusti 1944 för att – visserligen resultatlöst – förhandla om möjligheten att åstadkomma en förlängning av den av Sovjetunionen framställda tidtabellen för de tyska truppernas avlägsnade från Finland. I september utsågs han till medlem av den fredsdelegation som sändes till Moskva och som man försökte få så auktoritativ, ryskkunnig och militärt kompetent som möjligt.
I mars 1948 utsågs Enckell till medlem i den arbetsgrupp som under ledning av president Paasikivi beredde fördraget om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd (VSB-pakten) med Sovjetunionen. I augusti samma år deltog han med den finländska handelsdelegationen i industrimässan i Moskva, som av såväl värdar som gäster ansågs som mycket lyckad. Åren 1946–1957 var han verkställande direktör i industrins oljeföretag Teollisuuden Polttoöljy Ab.
Urho Myllyniemi
Oscar Paul Enckell, född 2.3.1878 i S:t Petersburg, död 5.11.1960 i Helsingfors. Föräldrar generalen av infanteriet Carl Enckell och Helène Natalia Bronikowsky. Gift 1903 med Nadine Voigt.
PRODUKTION. Några ord med anledning av Axel Rappes bok ”Sveriges läge”. Finsk militärtidskrift 11/1923; Småstaternas försvarsproblem (1925).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Oscar Enckells arkiv, Riksarkivet; privatarkiv, Krigsarkivet. R. Arimo, Suomen linnoittamisen historia 1918–1944 (1981); R. Arimo, Suomen puolustussuunnitelmat 1918–1939 II. Enckellin kausi 1919–1924 (1986); R. Arimo, Kenraaliluutnantti Oscar Paul Enckell. Yleisesikunnan päällikkö 1919–1924. Tiede ja Ase 48 (1990); E. Elfvengren, Kenraalimajuuri Oskar Enckell ja kysymys upseerien jatkokoulutuksesta. Finsk militärtidskrift 6–7/1984; J. K. Paasikivs dagböcker 1944–1956 I–II (1985–1986); T. Polvinen, J. K. Paasikivi. Valtiomiehen elämäntyö IV. 1944–1948 (1999); Valtioneuvoston historia 1917–1966 II. Ministeristöjen historia 1939–1966 (1977).
BILDKÄLLA. Enckell, Oscar. Foto: Ateljé Serfbrine. Museiverket.