Katri Helena Kalaoja har under årens lopp fått sig tilldelad epitet som ”letkajenkkadrottningen”, den ”ljusa tjuserskan” och den ”blåvita rösten”, vilka vittnar om att hon tillhör finskhetens främsta uttolkare inom underhållningsmusiken. Vid sidan av smeknamnen tyder också statistiken på att Katri Helena hör till landets mest älskade kvinnliga schlagerartister genom tiderna. I slutet av 1980-talet hade Katri Helena haft fler låtar än någon annan på topplistorna, 29 stycken, och i början av 1990-talet överskred försäljningen av hennes skivor en miljon. I början av 2000-talet hade Katri Helena tilldelats ett dussin guldskivor.
Katri Helena Kalaoja, känd under artistnamnet Katri Helena, har representerat Finland i flera internationella schlagertävlingar i vilka hon dock inte nått några nämnvärda framgångar. Detta har ofta tillskrivits hennes nationella särart: i utlänningars ögon uppfattas hon som alltför finsk. Men även om Katri Helena har betraktats som en representant för det finska, har hon likväl under sin karriär i betydande grad stött sig på internationella strömningar och översatt populärmusik. På 1960-talet gjorde hon t.ex. skivinspelningar av italienska schlagrar, och senare har hennes repertoar utöver angloamerikansk populärmusik innefattat bl.a. franska och spanska sånger samt jazzörhängen.
Katri Helena kommer från Tohmajärvi i norra Karelen. Hennes sångkarriär fick sin upptakt när hon endast tolv år gammal vann en regional schlagertävling. Sin första egentliga skivinspelning, tonårsfoxtroten ”Poikien kuvat”, gjorde Katri Helena 1963. Vägen till framgång öppnades emellertid först med den tredje singeln ”Puhelinlangat laulaa”, som var en modern blandning av elgitarrmusik och jenka. Singeln låg etta på listorna i två månader 1964. Ett skandalöst resultat i uttagningen till Eurovisionstävlingen året därpå gjorde henne bara än mer omtyckt; Katri Helena hade vunnit överlägset i publikomröstningen i den finska uttagningen, men hon förbigicks av en expertpanel som hade sista ordet. Som plåster på såret placerade sig hennes bidrag, ”Minne tuuli kuljettaa”, som etta på topplistan.
Efter detta åstadkom hon i jämn takt en mängd andra hits. Av dem höll sig ”Ei kauniimpaa” (1969), komponerad av Jukka Kuoppamäki, bland de tio populäraste styckena i nästan ett år, och med denna sång befäste Katri Helena sin position som landets ledande kvinnliga solist. Katri Helena har sedermera representerat Finland två gånger i Eurovisionsschlagerfestivalen, med bidragen ”Katson sineen taivaan” (1979) respektive ”Tule luo” (1993).
På 1970-talet gjorde Katri Helena många framgångsrika inspelningar, av vilka de kändaste är ”Paloma Blanca”, ”Vasten auringon siltaa” och ”Syysunelma”. Samtidigt breddade hon sin repertoar och uppträdde bl.a. på operettscenen, på barnkonserter och något senare även på andliga konserter. Hon visade intresse för miljövården och fredsfrågan, och verkade senare som goodwillambassadör för Unicef.
Efter att Katri Helenas andre man Timo Kalaoja avlidit 1988 följde en fyra år lång paus i skivinspelningarna. Därefter gav hon ut albumet ”Anna mulle tähtitaivas” (1992) som snabbt såldes i 100 000 exemplar. Titellåten, komponerad av Jukka Kuoppamäki, blev nästan en nationell hymn, vars hoppfulla budskap ingav mod under nittiotalets ekonomiska kris. Efter sin comeback har Katri Helena gett ut nya skivor regelbundet. Den största överraskningen bjöd hon med ”Vie minut” (1995) med folkmusikprägel. År 1992 belönades hon med ett särskilt Emma-pris i kategorin lätt musik, och 1995 med en Emma som årets kvinnliga solist.
Katri Helenas framgångsrika karriär tog sin början under det skede i den finska schlagerns historia då dess guldålder, med stjärnor som Annikki Tähti, Brita Koivunen och Laila Kinnunen, började lida mot sitt slut. Och även om det på 1960-talet kom nya favoriter – bl.a. Carola, Anita Hirvonen, Päivi Paunu och Marion Rung – samtidigt som många av de sångerskor som hade inlett sina karriärer tidigare fortfarande var framgångsrika, var Katri Helenas popularitet livskraftigast. Mätt i placeringar på skivlistorna var hon på 1970-talet och även på 1980-talet i en klass för sig. De närmast jämförbara artisterna var Marion Rung, Paula Koivuniemi och Lea Laven, tillsammans med vilka Katri Helena många år senare, på hösten 2000, gjorde en uppmärksammad turné kallad ”Leidit lavalla” (Ladies på estraden).
Katri Helenas popularitet hänger otvivelaktigt samman med hennes flit både i inspelningsstudion – hon har under sin karriär spelat in över 30 skivalbum och ca 400 sånger – och på estraden. Som garanter för framgången har hon också haft goda samarbetspartner, framför allt trumpetaren och dirigenten Lill-Jörgen Petersen, som svarade för arrangemangen på sextiotalet, kompositören Jukka Kuoppamäki och senare Esa Nieminen. I början av sin karriär tog Katri Helena privata sånglektioner för Ester Rask och Aune Ant. Under 1970- och 1980-talet var maken, musikern Timo Kalaoja, hennes viktigaste stöd.
Målmedvetenhet och öppenhet inför publiken har varit viktiga rättesnören i Katri Helenas karriär. Esa Nieminen har beskrivit hennes attityd på följande sätt: ”Katri kommer aldrig oförberedd till studion, utan hon har lärt sig sångerna så väl att inspelningen nästan alltid kan börja direkt. Och om en sång vid första genomlyssningen inte känns rätt, sjunger hon i allmänhet inte in den hur jag än försöker övertala henne. Den goda kontakt hon får med publiken beror just på detta. Katri står bakom orden i alla sina sånger.” Jukka Kuoppamäki bekräftar detta omdöme: ”Katri utstrålar ljus och optimism, vilket även hörs i hennes sång. Det är säkert därför som hela Finland älskar henne, också jag.”
Onekligen har det även i Katri Helenas framtoning funnits drag som i publikens ögon gjort henne intressant. I början av sin karriär stod Katri Helena för ett slags kombination av renhet, livlighet och fräsch oskuld, ett slags ”flickan-från-landet”-image, som sprang fram ur hennes bakgrund och yttre väsen. Men bilden av ett ”nationellt porslinshelgon” – såsom Jyrki Hämäläinen, chefredaktör för populärmusiktidskriften Suosikki, beskrivit hennes image – repades ganska snart. När Katri Helenas första äktenskap slutade i skilsmässa 1967 rapporterades detta utförligt i veckotidningen Hymy, i ett nummer som slog finskt rekord i lösnummerförsäljning. Ryktena om en romans med landets populäraste manliga solist Danny (Ilkka Lipsanen) bidrog till att ge publicitetskarusellen fart. Också hennes äktenskap med författaren och professorn Panu Rajala 1997 väckte stor uppmärksamhet i offentligheten, och parets skilsmässa slogs upp stort i kvällspressen.
Katri Helena förkroppsligade också på många sätt en stjärnas ambivalenta status: hon upplevdes som tillgänglig och vardaglig och på samma gång som avlägsen och hemlighetsfull. Fastän Katri Helena upprepade gånger har deklarerat att hon är en vanlig finsk kvinna med vardagliga problem, har hon som karismatisk schlagerstjärna och offentlig person representerat något ovanligt och undanglidande. Utmaningen att finna den ”verkliga” Katri Helena bakom den offentliga bilden har präglat kvällspressens och andra mediers förhållande till sångstjärnan.
Efter hand som Katri Helenas karriär gått framåt har frågan om hennes fläckfrihet i allt högre grad fått konkurrens av tankar och metaforer som rör finskheten. Prövningarna och förändringarna i privatlivet har stärkt bilden av en kvinna som alltid klarar sig, av ett finskt energiknippe vars blåvita röst har fördjupats både bildligt och bokstavligt. Den karismatiska flickan från landet har blivit en karismatisk lady och på samma gång – med ett ofta använt uttryck – hela nationens egendom.
Janne Mäkelä
Katri Helena Koistinen, fr.o.m. 1965 Turunen, fr.o.m. 1973 Kalaoja, fr.o.m. 1997 Kalaoja-Rajala, född 17.8.1945 i Tohmajärvi. Föräldrar Veikko och Bertta Koistinen. Gift med (1) Matti Turunen 1965, (2) musikern Timo Kalaoja 1973, (3) professor Panu Johannes Rajala 1997.
PRODUKTION. Tähtenä taivaalla. Lauluja ja tarinoita (2003).
VERK. Spelat in ca 400 sånger och erövrat 14 guld- och tre platinaskivor. Mest bekanta sånger: ”Puhelinlangat laulaa”; ”Minne tuuli kuljettaa”; ”Ei kauniimpaa”; ”Äänesi mä kuulen”; ”Vasten auringon siltaa”; ”Paloma Blanca”; ”Kesän lapsi”; ”Syysunelma”; ”Lintu ja lapsi”; ”Katson sineen taivaan”; ”Katson autiota hiekkarantaa”; ”On elämä laulu”; ”Anna mulle tähtitaivas”; ”Tule luo”; ”Vie minut”.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. von Bagh & I. Hakasalo, Iskelmän kultainen kirja (1986); J. Hämäläinen, Hopeinen kuu. Kultainen nuoruus särkyneen toiveen kadulla (1996); T. Kasanen, Katri Helena – tyttö turvaverkon suojassa. Anna 45/1998; J. Kuoppamäki, Elämän valtatie (1998); J. Lassila, Mitä Suomi soittaa? Hittilistat 1954−87 (1990); M. Niiniluoto, Katri Helena. A Legacy in Song to the Nation. Finnish Music Quarterly 3/1995; J. Nyman, Onnenpäivät I–II. Suomen, Englannin ja USA:n suosituimmat levyt vuosina 1955–1965 ja 1966–1969 (1989).
BILDKÄLLA. Kalaoja, Katri-Helena. Uusi Suomis bildarkiv.