Juhana Blomstedt är en av de mest ansedda företrädarna för den abstrakta målarkonsten i Finland. Hans verk finns i nästan alla betydande offentliga samlingar. Genom sina många internationella utställningar har Juhana Blomstedt gjort sig ett namn också utanför Finlands gränser. Han har därutöver vunnit erkänsla för sina insiktsfullt skapade offentliga verk och för sin insats som förståelsefull lärare och som djupsinnig konstskribent.
Juhana Blomstedt föddes i en kosmopolitisk kulturfamilj. Fadern Aulis Blomstedt var en internationellt erkänd arkitekt och modern Heidi Sibelius en framstående keramiker. Juhana, den äldsta av de fyra bröderna, är den ende bildkonstnären i familjen. Petri och Severi fortsatte i faderns fotspår medan Anssi blev filmregissör.
Blomstedts konst har sagts vara europeisk: hans arbeten hör till den klassiska europeiska modernismen. Blomstedt har influerats av det rena och visuella bildspråket hos Paul Klee, Piet Mondrian, Victor Vasarely och liknande 1900-talsmästare. Å andra sidan känner Blomstedt en samhörighet med konstnärer som Edvard Munch och Alberto Giacometti och deras sätt att gestalta den mänskliga existensen; deras konstnärskap har han själv behandlat i flera artiklar.
Blomstedt utexaminerades 1961 från Finlands konstakademis skola, där han hade studerat för bl.a. Sam Vanni. Sitt första offentliga verk hade han åstadkommit redan 1958, nämligen ridån till den festsal hans far Aulis Blomstedt ritat för Helsingfors stads finska arbetarinstitut. Den bestod av geometriska former och klara grundfärger och gestaltade ett slags visuell musik. Som fallet är med många av hans andra oljemålningar från början av 1960-talet syns här spåren av hans lärare tydligt.
År 1966 flyttade Blomstedt med sin familj till Paris, den europeiska samtidskonstens huvudstad. Med sin första privata utställning där 1967 inledde Blomstedt en serie internationella framträdanden. Han deltog bland annat i biennalen i São Paulo, där han företrädde Frankrike. Sin första separatutställning i Finland höll han samma år.
Vid slutet av 1960-talet genomgick Blomstedts konst flera viktiga förändringar. Blomstedt fattade intresse för synförnimmelsernas lagbundenhet och för den kinetiska konsten. Samtidigt blev hans bildspråk renare, och han började arbeta i serier. Han analyserade systematiskt alla möjliga variationer i den tematik han valt som utgångspunkt. Blomstedts konst har sedermera kommit att variera från en starkt kontrasterande svartvit geometri till mjukare färger och former – till och med sådana former som närmar sig det figurativa – men sättet att arbeta i serier har ändå utgjort hörnstenen i hans konst.
Läsåret 1971–1972 undervisade Blomstedt i Minneapolis; han reste då omkring i Förenta staterna och Mexiko. I USA gjorde han sina mest kompromisslöst visuella arbeten, den elektroniska serien ”Minneapolis” (1972). Samtidigt fann han sin egen europeiska identitet. De tavlor som blev färdiga efter återkomsten till Paris 1973 börjar återge hans målmedvetna inträngande i den europeiska eller småningom hela den västerländska traditionen. Målningarna är ännu kompromisslöst abstrakta, men deras titlar signalerar ett nytt innehåll, t.ex. ”Minotaurus” (1977) och ”Nemesis” (1983). I sina senare serier har Blomstedt gestaltat bland annat det mänskliga medvetandets uppvaknande (”Genesis”, 1985) och hur betydelser utformas (”Labyrint” och ”Grotta”, 1988).
Blomstedt representerade Finland på biennalen i Venedig 1982. Han ställde ut verk ur serien ”Det lyssnande ögat” (1981–1982) där kinetiken från 1970-talet har gått över i vibrerande kvadrater. De första konstverk som Blomstedt gjorde efter återflyttningen till Finland speglar målandet som process och bildbegreppet.
Överraskande vändningar har varit utmärkande för Blomstedts sökande konstnärliga natur. Från en naturlyrisk, känslig och famlande minimalism övergick han med sina mytologiska teman under 1980-talet till jämna färgfält med dramatiska kontraster, neonsvart och benvitt. Under 1990-talet har rena och starka färger fått en allt synligare plats i hans konst, exempelvis de målade serierna ”Symposion” (1992), ”Nummi” (1995), ”En dröm om ljuset” (1997) och ”Kairos” (2001).
Om en konstnärsbana kan betraktas som en resa, har Blomstedts väg varit både målmedveten och intuitivt slingrig. Han har aldrig stagnerat och aldrig tvekat att stanna upp för att finslipa tidigare arbeten. På senare år har han ställt ut färgfotografier, ”Interiörer II” (2001). Utan eftergifter och medveten om sin uppgift har han strävat allt närmare mot sitt ännu okända mål. ”Man kan inte avsluta en resa annat än genom att fortsätta resan”, har han sagt, och: ”Beslut för beslut närmar jag mig det som jag en gång anade.”
Timo Valjakka
Yrjö Juhana Blomstedt, född 20.12.1937 i Helsingfors, död 4.8.2010 i Lojo. Föräldrar arkitekten, professor Yrjö Aulis Uramo Blomstedt och keramikern Heidi Kristina Sibelius. Gift med (1) inredningsarkitekten Anja Helena Erkko 1957, (2) redaktören Jertta Roos 1999.
VERK. Representerad i alla betydande inhemska offentliga samlingar; utomlands bl.a. i Centre Pompidou, Paris och i Moderna Museet, Stockholm. Talrika offentliga verk i Finland och utlandet sedan 1958.
PRODUKTION. Muodon arvo (1995); Unelma valosta ja muita teoksia (1998).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Ovannämnda egna skrifter; utställningskataloger och tidningsurklipp, Centralarkivet för bildkonst, Helsingfors. H. Arnkil, Juhana Blomstedt (1989); Juhana Blomstedt. Vuoden taiteilijoita. Helsingin juhlaviikot (1989).
BILDKÄLLA. Blomstedt, Juhana. Centralarkivet för bildkonst.