Pentti Kouris begåvning visade sig redan under skolåren. Hans karriär var från början utpräglat internationell. Han var professor i nationalekonomi både i Förenta staterna och i Finland. Sina mest betydande insatser som finansman gjorde Kouri genom att med finansiering av Kansallis-Osake-Pankki köpa aktier i Nordiska föreningsbanken samt senare i sin tur aktier i Kansallis-Osake-Pankki med finansiering från Postbanken. Etiskt sett var affärerna betänkliga, och på grund av depressionen under 1990-talet resulterade de i stora förluster för Kouri. Han förlorade sin förmögenhet, sin konstsamling, sin familj och sin akademiska karriär.
Pentti Kouri föddes i Kemijärvi i slutet av 1940-talet som son till byggmästaren Erkki Kouri och lärarinnan Eeva Marjatta Laurila. Hans skolår var framgångsrika. Efter sex år i läroverk fortsatte han två år i Atlantic College i Wales, där även Jorma Ollila, som sedermera blev chef för Nokia, studerade. Kouri avlade General Certificate of Education-examen, och började sedan studera vid Helsingfors universitet. På två år slutförde han sina magisterstudier vid statsvetenskapliga fakulteten och begav sig 1970 till USA, där han fick anställning som nationalekonom vid Internationella valutafonden. Anställningen var nära att sluta med avsked 1972 sedan Kouri hade gett ett oriktigt utlåtande. I stället flyttades Kouri till forskningsavdelningen, d.v.s. befordrades och fick en ordinarie tjänst.
Under sitt arbete vid Valutafonden skrev Kouri samtidigt sin doktorsavhandling vid Massachusetts Institute of Technology och disputerade 1975. Samma år tog han avsked från Internationella valutafonden och utnämndes till biträdande professor i ekonomi vid Stanford University. Efter Stanford följde en tid vid Yale i New Haven, Connecticut, och New York University; vid det senare tjänstgjorde Kouri som professor i internationell ekonomi 1979–1988. Samtidigt hade han en personlig professur i nationalekonomi vid Helsingfors universitet 1980–1984, men måste avstå från denna, då hans tid inte räckte till för att sköta två professurer.
År 1980 kallades Kouri av ordföranden Aatos Erkko till ledamot av styrelsen för Sanoma Oy, och på så sätt blev han känd för det finska näringslivet. Många finska tidningar skrev om Kouri, som hade stort nyhetsvärde: han blev en sensation – en förmåga från det lilla Finland som rörde sig i storkapitalets och storfinansiärernas värld. Sin egen ekonomiska aktivitet inledde Kouri som företagskonsult, men i mitten av 1980-talet gav han sig tillsammans med några vänner hän åt den s.k. kasinoekonomin. Tillsammans med verkställande direktören för Sponsor, Hannes Kulvik, fungerade han som ett slags motor i den s.k. Sponsor–Spontel-striden, som utkämpades mellan de ledande affärsbankerna; detta gav honom ett nära förhållande till ledningen för Kansallis-Osake-Pankki (KOP).
I New York stiftade Kouri bekantskap med George Soros, som verkade runt om i världen för Quantum Fund, som han grundat. Soros gjorde aggressiva investeringar och inkasserade kontinuerligt en 30-procentig årlig avkastning på satsat kapital. I Finland stödde han sig i sina operationer på Kouri, och samtidigt hade Kouri möjlighet att stifta bekantskap med det intensiva internationella spel som fördes med enorma summor. Kouri fastnade i detta spel och började agera även under eget namn.
Vid mitten av 1980-talet ökade i Finland en verksamhet som gick ut på att erövra kontrollposter, då spekulanter köpte aktier i finska börsbolag och andra stora bolag för att uppnå en så stark ställning i bolaget att aktieinnehavet sedan kunde säljas med stor vinst till någon part i maktkampen. Vid sidan av privata spekulanter deltog Sparbankernas Centralaktiebank, liksom också andra banker, aktivt i detta spel. Situationen var ägnad att väcka starka misstankar inom finländskt affärsliv, och som ett resultat av denna växande misstro kan man se den säregna episod, som fick sin upplösning våren 1989 i den efter Kouri uppkallade Kouri-affären.
Jaakko Lassila, vd för KOP, började hysa misstankar gentemot Föreningsbanken i Finland (FBF) när Helsingfors aktiebank (HAB) kom i FBF:s ägo för att därefter fusioneras, varigenom kontrollen av Industribanken, som ägdes av KOP och FBF gemensamt, övergick till FBF. Även Hannes Kulvik hade skaffat Spontel en stark position i KOP som skydd mot den mäktiga banken. Då det vid uppgörelsen i tvisten Sponsor–Spontel visade sig att Spontel hamnade i FBF:s intressesfär, greps Lassila av ett djupt misstroende gentemot FBF fastän FBF, sedan KOP:s aktieinnehav kommit i dagen, inom kort började minska sitt inflytande i bolaget genom att avyttra sin kontrollpost.
I denna atmosfär av misstro började Lassila planera motdrag för att stoppa FBF:s växande makt, och i denna avsikt anlitades Kouri, och det av honom ledda konsortiet, som ett slags bulvaner. KOP och Kouri ingick en egenartad överenskommelse, enligt vilken KOP förband sig att finansiera Kouri då han beslöt att förvärva en stark position i FBF. Överenskommelsen var inte i sig särskilt ovanlig, det märkliga var att KOP åtog sig att bära allt ekonomiskt ansvar och att Kouri skulle erhålla en väsentlig andel av den vinst affären eventuellt ledde till. KOP hade samtidigt affärsmannen Peter Frykman ute i samma ärende och hela affären kulminerade 1988 i FBF:s stora emission. Vid detta tillfälle måste erövrarna inlösa de nya aktier som emitterades, vilket återigen fordrade en större ekonomisk insats. I detta skede upphörde KOP att finansiera Frykman, som var tvungen att avstå från sitt aktieinnehav, som på KOP:s uppdrag delades mellan Kouri och släkten Aarnios bolag Palkkiyhtymä. Erövrarna hade även förvärvat ett större innehav av det FBF närstående försäkringsbolaget Sampos aktier, som möjliggjorde en styrning av Sampo.
Hela affärsäventyret tillspetsades vårvintern 1989, då tiden för FBF:s bolagsstämma närmade sig. Kouri fordrade att hans aktier och det stora aktieinnehav som ingick i det av honom ledda konsortiet skulle införas i FBF:s aktieregister, så att den makt som tillkom ägarna skulle kunna utövas vid den förestående bolagsstämman. Aktieinnehavet var så stort att de gamla ägarna skulle ha blivit i minoritet vid stämman, varvid Kouri skulle ha fått in sin representant i bankens ledning. Detta kunde FBF inte acceptera, utan man började köpslå om det enorma aktieinnehavet. Natten före bolagsstämman köpte FBF och det konsortium man bildat 27,6 miljoner A-aktier i FBF och 2,2 miljoner A-aktier i Sampo för köpesumman 2,77 miljarder mark av Kouris konsortium. Affären gav säljarna en försäljningsvinst på flera hundra miljoner, i vilken även Kouri blev delaktig. Fördelningen av vinsten ledde till hårda tvister, och Kouri ansåg själv att han blivit bedragen.
Samtidigt med den mot FBF riktade operationen erövrade Kouri också en betydande post i KOP med stöd av Postbanken. I detta företag var överenskommelserna av ett annat slag än mellan Kouri och KOP, eftersom Kouri nu hade ett visst ekonomiskt ansvar för affären. Då posten i KOP skulle realiseras fanns inte längre någon seriös köpare; den ekonomiska lågkonjunkturen stod för dörren i Finland, och säljarna var tvungna att realisera aktierna till sjunkande kurser. Så vitt man vet uppstod inte några kursförluster, men Kouri hade ekonomiskt ansvar för de utdelningar, uppgående till närmare 50 miljoner mark, som gjorts under den tid man innehaft aktierna. Verksamheten förorsakade sålunda stora förluster. I detta sammanhang försvann en väsentlig del av Kouris betydande förmögenhet och den värdefulla konstsamling han förvärvat. År 1997 köpte finska staten konstsamlingen för det planerade museet för nutidskonst, Kiasma.
Under sin energiska och aggressiva verksamhet inom finländskt näringsliv var Kouri inte medveten om de reella skillnaderna mellan t.ex. Finlands och Förenta staternas näringsliv. Finland var ett litet land där alla aktörer inom näringslivet kände varandra och där det inte fanns plats för operationer av det slag Kouri satte i verket. På grund av att man ansåg hans handlande oetiskt råkade han i onåd inom Finlands näringsliv. Han fick uppleva det s.k. imperiets motangrepp. År 1988 uppmanades Kouri att avgå från Sanoma Oy:s styrelse, och inom Nokia genomförde man 1990 en förändring inom förvaltningsorganisationen, efter vilken det inte fanns plats inom bolaget för Kouri. Efter Kouriaffärerna fanns det inte i Finland någon penninginrättning som skulle ha varit beredd att finansiera Kouris affärer. Sålunda förlorade han sin ställning som guru och guldgosse inom finländskt näringsliv, och hans bolag Kouri Capital Oy drevs i konkurs på grund av bankkrisen under depressionsåren. På 1990-talet skrev man om Kouri endast i samband med tvisterna kring Kouriaffärerna, och hans affärsverksamhet riktade sig främst till Östeuropa och Fjärran Östern. Hans företag hade inte framgång, och i mitten av 1990-talet lade Kouri ned verksamheten också inom sitt amerikanska bolag. Pentti Kouri avled kort före sin 60-årsdag efter en långvarig sjukdom.
Teppo Vihola
Pentti Juha Kalervo Kouri, född 12.2.1949 i Kemijärvi, död 21.1.2009 i Los Angeles. Föräldrar byggmästaren, fastighetsrådet Erkki Kalervo Kouri och lektor Eeva Marjatta Laurila. Gift med (1) Marja Kristiina Katona 1970, (2) Elly Odette Stippa 1984.
PRODUKTION. Essays on the Theory of Flexible Exchange Rates (1975); Suomen omistaja ja elämäni muut roolit (1996); talrika artiklar i vetenskapliga tidskrifter.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Kouri, Suomen omistaja ja elämäni muut roolit (1996); H. Saukkomaa, Kuka tarvitsi Pentti Kouria? Kertomus rahasta, vallasta ja pankin moraalista (1991); T. Vihola, Rahan ohjaaja. Yhdyspankki ja Merita 1950−2000 (2000).
BILDKÄLLA. Kouri, Pentti. Foto: Keijo Kokko, 1983. Uusi Suomis bildarkiv.