Petrus Henriksson Pictor är den enda kända medeltida kyrkomålaren i Finland. Hans målningar finns i många kyrkor i sydvästra Finland. Motiven för hans målningar baserar sig uppenbarligen på dåtida träsnitt. Hans lärjungar utvidgade bildinnehållet i målningarna i en rikare och mer berättande riktning.
Inom den medeltida kyrkomålningskonsten i Finland känner man bara en konstnär vid namn. Denne Petrus Henriksson har i fönsterbågen på södra fönstret i Kalands kyrka skrivit sitt namn: Petr Henrss Pictor 1470–1471. Han inledde ett helt nytt skede i Finlands medeltida kyrkokonst. Det är möjligt att han anställdes för detta arbete av domprosten Magnus Nicolai (Stiernkors) och den energiske biskopen i Åbo Konrad Bitz, som uppmuntrade församlingarna i sitt stift att slå valv i och låta utsmycka sina stenkyrkor.
Petrus Henriksson tillhörde den så kallade Tierpsskolan i Uppland och tog sålunda med sig till Finland en målningsstil som i Sverige redan utvecklats i några årtionden. Han var möjligen elev till den kände kyrkomålaren Johannes Ivan. Detta antagande baserar sig på en sedermera försvunnen text i Alunda kyrka, vari berättas att målarna Anders Eriksson, Petrus H och Erik fullbordat arbetet i kyrkan efter Johannes död 1465. Det är naturligtvis bara ett antagande, att Petrus H är samma person som Petrus Henriksson, men teorin stöds av stilistiska jämförelser.
Man vet ingenting om Petrus liv, men man förmodar att han sökte sig över till Finland när Albertus Pictors skola blev den ledande i Uppland. Troligen kom han inte ensam; om man jämför målningarna i de kyrkor där han torde ha arbetat, kan man se så stora skillnader i penselföringen att man snarare borde tala om Petrus Henrikssons skola. Sina första målningar gjorde han i Tövsala kyrka 1467–1470. Därefter följde dekorationerna i Kalands kyrka 1470–1471. I Sagu kyrka målade Petrus Henriksson 1472. Till arbetena på 1470-talet kan man även räkna målningarna i Bjärnå kyrka. Dessutom målade han i kyrkorna i Letala (1483) och Pargas (1486) samt i Kimito och S:t Karins. Även i korskoret i Åbo domkyrka återfinns hans målningar.
I och med arbetena i Kaland blev det bildliga innehållet i målningarna rikare och mer berättande. Motiven i Petrus Henrikssons målningar baserar sig uppenbarligen på dåtida träsnitt, som han eventuellt enbart kände till via kopior och reproduktioner. Bilderna kalkerades på valv- och väggytorna; detta förklarar varför en målning också kan finnas i en spegelversion. Målningarna är i regel placerade som en helhet, och de följer ett mönster som förutsätter att de målats av en person med teologisk skolning. I valvkuporna kombineras de fyra stora profeterna i Gamla testamentet (Jesaja, Jeremia, Hesekiel och Daniel) med de fyra evangelisterna och de fyra kyrko-fäderna (Hieronymus, Augustinus, Gregorius och Ambrosius). Ibland är de placerade i ramar, ibland i medaljonger. På väggarna finns olika helgonlegender avbildade i två rader ovanför varandra – i Tövsala rentav i tre rader – och många gånger är martyrernas förfärliga öden avbildade dystert realistiskt; detta gäller t.ex. Barbara, Erasmus och Laurentius. Personerna i målningarna är iklädda den tidens dräkter och de håller i tidsenliga verktyg. En särskild ämnessfär utgör de så kallade moraliteterna, som med sina djävulsbilder i regel är placerade i vapenhuset. I dessa varnas åskådarna bland annat för att bedra i hästaffärer eller för att i smyg mjölka grannens ko. Likaså är girlander som täcker valven och bildfälten typiska för Petrus Henriksson.
Petrus Henrikssons kyrkomåleri i sydvästra Finland levde vidare genom förmedling av andra konstnärer. Man har förmodat att han undervisade den målare som i början av 1500-talet dekorerade kyrkorna i Lojo och Hattula. Även den målare som arbetade i franciskanklostret i Raumo använde sig av hans ornamentik.
Carl Jacob Gardberg
Petrus Henriksson Pictor, född på 1400-talet i Sverige, död på 1400-talet.
VERK. Muralmålningarna i Tövsala kyrka 1467−1470; Kaland kyrka 1470−1471; Sagu kyrka 1472; Letala kyrka 1483; Pargas kyrka 1486; Kyrkorna i St Karins, Kimito och Bjärnå samt Åbo domkyrka.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Nilsén, Program och funktion i senmedeltida kalkmåleri. Kyrkmålningar i Mälarlandskapen och Finland 1400−1534. Stockholm (1986); T. Riska, Keskiajan maalaustaide. Ars. Suomen taide 1. (1987); L. Wennervirta, Suomen keskiaikainen kirkkomaalaus (1937).