Petrus omtalas i dokument från Åbo 1466. Han fick då 90 marker för att ha välvt Åbo domkyrkas mittskepp med sex stjärnvalv.
Några biografiska data för ”Peter murare” är inte kända. Formuleringen ”de Kymitto” (från Kimito) har lett till – hittills fruktlösa – spekulationer kring huruvida Petrus var hemmahörande i Kimito eller om han endast bodde där under valvslagningen. På stilistiska grunder kan man nämligen tillskriva honom valven även i kyrkorna i Kimito, Sagu, Bjärnå och Tenala. Samtliga byggnadsverk är hallkyrkor med tre skepp och åttkantiga pelare. Sidoskeppen har kryssvalv, medan mittskeppen har stjärnvalv. I sin grundform, bland annat i Åbo domkyrkas mittskepp, är Petrus valv normala stjärnvalv med tolv fält. I de nämnda landsortskyrkorna förekommer däremot en rikare variant i koret. Genom två i stjärnmönstret insatta kvadrater, en inre och en yttre, har antalet ytor ökats till 40, något som närmast påminner om de nätvalv som förekommer i dåtida centraleuropeiska kyrkor. Ett särmärke för Petrus är att han utformar gördel- och arkadbågarna med en ansats till hästskoform.
Med ledning av de ovanstående detaljerna kan det förmodas att förebilderna för Petrus arbeten står att söka dels i Baltikum, till exempel i birgittinklostret Pirita i Estland, dels i Tyska Ordens tegelarkitektur i södra Östersjöområdet. Om hans hemhörighet och levnad är dock källorna ännu tysta.
Carl Jacob Gardberg
Petrus Murator de Kymitto, nämns år 1466.
PRODUKTION. Valven i Kimito, Sagu, Bjärnå och Tenala kyrkor samt valven i Åbo domkyrka.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Hiekkanen, The stone churches of the medieval Diocese of Turku (1994); J. Rinne, Turun tuomiokirkko keskiaikana I. Tuomiokirkon rakennushistoria (1941).