Hans von Rettig föddes i Åbo inom den för finländska förhållanden mycket förmögna tobaksfabrikörssläkten von Rettig. I enlighet med släktens traditioner förberedde Hans von Rettig sig grundligt för att bli ägare av och direktör för familjeföretaget P. C. Rettig. Under hans ledning växte företaget och var framgångsrikt. Han fortsatte också släktens traditioner som mecenat.
Hans von Rettig gick sex klasser i Åbo svenska samskola och avslutade skolgången som privatelev. År 1914 skrev han in sig vid handelshögskolan i Dresden, men första världskrigets utbrott avbröt studierna. Han var i hemlandet på semester då kriget bröt ut. I stället för att fortsätta studera trädde han i tjänst hos företaget P. C. Rettig & Co, som ägdes av hans farfar Fredric von Rettig och far Henning von Rettig. Han arbetade på olika avdelningar i fabriken och på kontoret och fick en mångsidig utbildning såväl i företagsledning som i tobakstillverkning. På samma sätt hade redan flera generationer Rettig under sina fäders kompetenta uppsikt fått en god utbildning till företagsledare och ägare.
Hans von Rettig tjänstgjorde i tio års tid på fabriken och kontoret, från 1920 som prokurist. Åren under första världskriget och de svåra tiderna därefter präglade hans förberedande år. Den kraftigt växande efterfrågan sedan importen av råvara försvårats och produktionen blivit oregelbunden krävde ett skickligt balanserande, och von Rettig lärde sig att leva med svåra tider. Vid faderns död 1924 hade tiderna nästan normaliserats både i Finland och utomlands.
Familjeföretagets affärsverksamhet sköttes framgångsrikt sedan von Rettig blivit direktör och ägare. Huvudprodukten var cigaretter. Åren 1921–1923 mer än fördubblades produktionen och ökade med mer än 200 miljoner stycken 1924, som var den nye direktörens första år. Under toppåret 1929 uppgick produktionen av cigaretter till 1,65 miljarder. Under depressionen sjönk produktionen till mindre än hälften av mängden 1929 men ökade sedan igen, så att produktionen 1937 närmade sig 2 miljarder. Detta var den dittills största produktionsmängden för P. C. Rettig & Co. De populäraste märkena var Klubb 7, Malta och Matti. Även andra tobaksprodukter såsom cigarrer, piptobak och snus tillverkades, men i mindre skala.
Affärsverksamheten, produktionen och försäljningen var inom P. C. Rettig & Co lika omsorgsfull och stabil under Hans von Rettigs tid som under hans föregångares. Man kan dock inte bara kalla von Rettig för affärsman. Adlandet av släkten 1898 var bevis på en mångsidig samhällelig verksamhet. Sedan von Rettig blivit innehavare av firman donerade han stora summor till Åbo Akademi för att grunda en teologisk fakultet och till Turun yliopisto för en professur i kulturhistoria.
Hans von Rettig ägnade sig också åt rederiverksamhet. Han blev största aktieägare i Ångfartygsaktiebolaget Bore och ordförande i bolagets direktion 1926. Hösten 1926 ingick Bore som delägare i Finland–Sydamerikalinjen. Linjen öppnade nya exportmarknader. År 1927 grundade von Rettig tillsammans med en del andra personer rederiaktiebolaget Orient och 1948 tillsammans med Ab Wilh. Bensow Oy rederibolaget Re-Ben. Detta rederi ägde under de första åren av sin verksamhet det största fartyget i Finland, kallat Aruba, på 14 930 registerton.
Även på ett annat sätt märktes von Rettigs maritima intressen, då Åbo sjöfartshistoria i tre delar (1927–1930) författades på hans initiativ och på hans bekostnad. Han var även en entusiastisk seglare och deltog i Airisto segelsällskaps kappseglingar och fungerade länge som föreningens vicekommodor. Hans intresse för historia var ett inslag i släkten Rettigs allmänna kulturintresse. Hans von Rettig fortsatte familjetraditionerna och stödde genom sina donationer många kulturella projekt och i synnerhet efter andra världskriget Nationalhjälpen och andra sociala organisationer.
Under Hans von Rettigs tid förbättrades arbetsförhållandena vid tobaksfabriken både genom att man moderniserade maskineriet och bl.a. förnyade ventilationen, belysningen och uppvärmningen. Fabriksledningen beslöt 1936 erbjuda arbetskraften en gratis måltid, och för ändamålet byggdes ett storkök och matsalar. För detta tackade t.o.m. den socialdemokratiska tidningen Sosialisti i Åbo. Dessutom erbjöds personalen från 1946 kostnadsfri sjukhus- och läkarvård.
Krigsåren var tunga för tobaksfabriken på grund av bristen på råvara. Alla märken kunde inte tillverkas. Avsättningen vållade inga problem, men spekulationer och hamstring förorsakade svårigheter. Företaget rekommenderade ransonering, men statsmakten gick först i oktober 1942 med på detta. Produktionen var som lägst 1945, då P. C. Rettig & Co började experimentera med tobaksodling på von Rettigs egen gård Raadelma. Denna produktion och på annat håll uppköpt inhemsk tobak användes vid Strengbergs fabrik för tillverkning av piptobaken Massi. År 1941 hade von Rettig blivit aktieägare i Ph. U. Strengberg & Co Ab och direktionsordförande. Detta ledde 1976 till en fusion mellan P. C. Rettig & Co och Ph. U. Strengberg & Co Ab.
Produktionen vid tobaksfabriken började växa igen efter 1945 och satte inom några år nya rekord. Hans von Rettig överlät den dagliga skötseln av fabriken åt den operativa ledningen och koncentrerade sig på långsiktsstrategi. Strategin utmärktes av försiktighet, såsom tidigare, och som naturligt är för ett familjeföretag. Å andra sidan var tobaksfabrikens verksamhetsområde tryggat åtminstone ända tills von Rettig drog sig tillbaka 1976 vid 82 års ålder. Företagets omsättning hade vuxit till 80,9 miljoner mark 1962 och personalen till 660 personer. Företaget hade då omvandlats till aktiebolag, och von Rettigs sista åtgärd var att 1976 låta Ph. U. Strengberg & Co Ab uppgå i den koncern som P. C. Rettig & Co redan utvecklats till.
Hans von Rettigs livsstil utmärktes av anspråkslöshet. På hans 60-årsdag framhölls att ”få syns så litet och är samtidigt så aktivt med i storindustrin, det kulturella och sociala livet samt i filantropisk verksamhet som han”. Trots att han var en stor filantrop och mecenat delade han, såsom det hette, inte ut sina pengar i gathörnen, utan dolde helst sitt namn. I synnerhet inom finlandssvenska kretsar åtnjöt han en nästan odelad högaktning. År 1936 erhöll han kommerseråds titel och 1945 bergsråds titel. Åbo Akademi promoverade honom 1958 till ekonomie hedersdoktor.
Ilkka Seppinen
Hans Fredric Leopold von Rettig, född 2.12.1894 i Åbo, död 22.5.1979 i Åbo. Föräldrar konsuln Robert Henning von Rettig och Anna Adelaide von Horn. Gift med (1) Edith Svensson, (2) teaterchefen Disan Alice Vera Tengström (tidigare Lindkvist) 1948.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Bahne, P. C. Rettig & Co 1845–1945 (från Gefle Wapen till Klubb sju). Ett blad ur tobaksindustriens historia i Finland (1950); G. L. von Horn, Ätten Rettig 1791–1936. Stockholm (1937).
BILDKÄLLA. von Rettig, Hans. Uusi Suomis bildarkiv.