Sara Hildén var affärskvinna i beklädnadsbranschen i Tammerfors. Hon främjade den samtida konsten genom att skapa en kollektion av finsk och utländsk nutidskonst. Efter 1962 utökades samlingen av Sara Hildéns stiftelse. Hennes samlingar fick ett hem i Tammerfors när staden byggde Sara Hildéns konstmuseum, som öppnades för allmänheten 10 februari 1979.
Sara Hilden föddes i Tammerfors 1905. Sin barndom tillbringade hon i Sääksmäki och Lempäälä. Efter föräldrarnas död 1919 flyttade hon till Tammerfors. Där bodde den fjortonåriga Sara till en början hos släktingar och vänner och hade olika slags arbeten som hembiträde och barnflicka. Vid den tiden började hon skriva sitt efternamn Hildén.
År 1922 började hon som praktikant i en klädbutik i den så kallade kylhallen i Tammerfors, och därifrån gick hon vidare 1926 som försäljare hos Tammerfors kostymmagasin. År 1938 blev hon affärsföreståndare i Tammerfors kostymfabrik (Tam-Puku). Från första början upptäcktes Sara Hildéns medfödda begåvning för affärer. Eftersom hon var aktiv och flitig uppskattade och litade förmännen på henne, och hon blev anförtrodd alltmer krävande uppgifter. År 1952 lämnade hon Tam-Puku och grundade egna nya modeaffärer, Modehus Hildén i Tammerfors och Muoditar Oy.
Under 1940-talet hade Sara Hildén ett betydande inflytande i kulturlivet i Tammerfors. Hon var med om att bilda Tampereen Teatterikerho (Tammerfors teaterklubb), och hennes hem blev en samlingspunkt för författare, konstnärer och teaterfolk.
Sara Hildén ingick äktenskap med konstnären Erik Enroth 1949. Därmed utökades vänkretsen med alltfler konstnärer, och Hildén blev genom sin man bekant med hela den livsmiljö ur vilken den moderna bildkonsten uppstod. Detta gav henne färdigheter att förstå konstnärernas arbete och problem. Hildén blev för många konstnärer den hjälp och det stöd som de vände sig till när de hade hamnat i en återvändsgränd.
Sara Hildén började sitt målmedvetna konstsamlande 1961. Konstmuseet Ateneums biträdande intendent E. J. Vehmas hade föreslagit henne att koncentrera sig speciellt på den samtida konsten. Målsättningen var att skapa en samling internationell modern konst att deponeras i Ateneums konstmuseum för att offentligt visas för allmänheten. Samtidigt började Hildén förvärva också ny finsk konst. Beslut om inköp och utökning av samlingen var helt och hållet beroende av Hildén, men hon använde sig av experthjälp vid valet av verken. Förutom E.J. Vehmas hörde också Salme Sarajas-Korte och Leena Peltola (tidigare Savolainen) till hennes nära expertvänner.
Sara Hildén besökte alla konstbiennaler i Venedig under perioden 1962–1972. Likaså reste hon regelbundet till Paris, där hon i sitt intensiva program vid sidan av besök i gallerier, museer och konstnärsträffar också inrymde de ledande modehusens visningar. Under dessa resor gjorde Hildén tillsammans med sina experter de viktigaste förvärven. De mest kända utländska modernisterna i Sara Hildén-stiftelsens samling är Pablo Picasso, Juan Gris, Fernand Léger, Pierre Bonnard, Alberto Giacometti, Paul Klee, Giorgio de Chirico, Joan Miró, Paul Delvaux, Henry Moore, Francis Bacon och Giorgio Morandi.
Sara Hildéns stiftelse, som grundades 1962, utökade samlingen. Inköpen finansierades med intäkter från modebutikerna. I början av 2000-talet fanns det cirka 3 300 verk i stiftelsens samling: målningar, teckningar, skulpturer och grafiska verk. Stiftelsen har fortsatt att utöka samlingen med såväl finska som utländska nyförvärv.
Till en början kom Sara Hildén-stiftelsen och Tammerfors stad 1968 överens om att placera stiftelsens konstsamling i Hatanpää herrgård, men 10 januari 1975 undertecknade staden och stiftelsen ett avtal enligt vilket Tammerfors stad på Särkänniemiområdet skulle bygga ett museum som skulle bli ett permanent hem för stiftelsens samling. Sara Hildéns konstmuseum öppnades för allmänheten 10 februari 1979. Hildén fick professors titel 1984.
Tack vare Sara Hildén finns i Finland en samling internationell nutidskonst vars värde och höga standard nått erkännande också utanför landets gränser. I internationella centra för modern konst är Finland känt tack vare denna. Som samlare av finsk samtidskonst verkade Sara Hildén i landets konstliv som ansedd mecenat, och speciellt unga konstnärer fick hennes fördomsfria stöd. Som ett resultat av hennes arbete blev Sara Hildéns konstmuseum ett ställe där publiken kan få en täckande översikt av konstens utveckling i Finland från 1950-talet framåt.
Sara Hildén-stiftelsens samling av nutidskonst har idkat ett mångsidigt utställningssamarbete som har resulterat i betydande utställningar av nyare såväl finsk som utländsk konst i Sara Hildéns konstmuseum. Samlingen har kommit till som ett resultat av ett långt och målmedvetet expertarbete.
Samtidigt måste ändå betonas att utgångspunkten för hela verksamheten har varit Sara Hildéns personliga och lidelsefulla förhållande till bildkonsten. Ett verk köptes inte till samlingen om Hildén inte tyckte om det. Hon förhöll sig till konstverken som till egna barn, hon älskade dem, hon var alltid beredd att tala om dem och att presentera dem. Och det var alltid en högtidsstund för Sara Hildén när ett nytt verk lades till samlingen.
Timo Vuorikoski
Sara (Saara) Ester Hilden, senare Hildén, född 16.8.1905 i Tammerfors, död 7.10 1993 i Tammerfors. Föräldrar Kalle Kustaa Hilden och Ida Maria Kadell. Gift 1949−1962 med konstnären Erik Sigfrid Enroth.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Sara Hildénin säätiö. Nykytaiteen kokoelma, ulkomaiset maalaukset, veistokset ja piirustukset (1999); E. J. Vehmas, Sara Hildénin kansainvälisen nykytaiteen keräilijänä. Sara Hildénin taidemuseo. Ulkomaiset maalaukset, piirustukset ja veistokset (1980); E. J. Vehmas, Sara Hildén-Enrothin säätiön kokoelmat. Tampereen Taidemuseo 29.1−20.2.1966, Turun Taidemuseo 4.3.–13.3.1966. Näyttelyluettelo (1966); E. J. Vehmas, Kokoelma Sara Hildén. Ulkomaista nykytaidetta (1975); T. Vuorikoski, Erik Enroth 1945−1947 (1991); T. Vuorikoski, Sara Hildén. Mesenaatin muotokuva (1994).
BILDKÄLLA. Hildén, Sara. Foto: Uuskuva. Uusi Suomis bildarkiv.