I början av självständighetstiden var Viktor Smeds en framträdande gestalt inom idrotten i Finland. Under en hel generation var han en av Finlands främsta och internationellt bäst kända idrottsledare, vars hjärta klappade varmast för kraftsporterna boxning och brottning. I synnerhet i boxning var hans roll som organisatör, utvecklare av grenen och ledare helt avgörande.
Viktor Smeds, bondson från Petalax i svenska Österbotten, avlade studentexamen vid Vasa svenska lyceum 1904 och filosofie kandidatexamen redan tre år senare vid universitetet i Helsingfors. Redan under studietiden kunde han förkovra sina språkkunskaper i Ryssland. År 1909 flyttade han till Lovisa för att undervisa i läroverket i ryska, gymnastik och hälsolära och för att vid sidan av sitt lärararbete även fungera som chef för polisinrättningen i staden. Arbetet i Lovisa, som varade i sju år, innebar en kraftig vitamininjektion för den lokala idrotten i den östnyländska småstaden. Smeds grundade Gymnastik- och idrottsföreningen Tor (sedermera Lovisa Tor) i staden och deltog i det mesta: han ledde gymnastikgrupper och turnerade med dem på landsbygden, han ledde fotbollslaget som dess kapten, han organiserade brottningssporten och byggandet av en idrottsplan i staden. Härigenom fick Smeds själv samtidigt värdefulla lärdomar och erfarenheter för sin karriär som idrottsledare.
År 1916 flyttade Smeds från Lovisa till S:t Petersburg som affärsman, men återvände efter revolutionens utbrott till Finland och verkade från 1918 i näringslivets tjänst i Helsingfors. Även detta arbetsfält bjöd på omväxling, såsom att fungera som biträdande direktör för ett finländskt dotterbolag till ett amerikanskt storbolag inom filmbranschen och kort efter det i fiskeriflottans tjänst hos firman Elfving. Han krönte sin karriär genom att under fredsperioden 1940–1941 börja som självständig affärsman 1940.
Smeds, som var synnerligen intresserad av kraftsporter, hade redan under studieåren anordnat boxningsträning vid universitetets gymnastikinrättning, men hans egentliga insats inom grenen vidtog först sedan landet blivit självständigt. År 1920 grundade han Helsingfors boxningsklubb och tre år senare också Finlands boxningsförbund. Han fungerade som förbundets ordförande från första början ända till sin död, frånsett ett avbrott på ett år. Det bör framhållas att även den nuvarande internationella takorganisationen för amatörboxning grundades först 1920. Många förutfattade meningar och mycken kritik riktades mot boxningens ”farlighet”. Den initiativrike Smeds, som frimodigt trodde på framtiden, visste säkert själv att han öppnat ett arbetsfält inom den finländska idrotten som var svårhanterligt och som skulle kräva seghet och mycket tålamod.
Smeds hade redan 1908 deltagit i de olympiska spelen i London som medlem av den finländska gymnastiktruppen, men hans främsta insatser som aktiv idrottare kom först senare i boxning, då han som fyrtioårig veteran och förbundsordförande tog det finländska mästerskapet i lätt tungvikt 1923 och i tungvikt 1925. Den personliga framgången var för all del viktig och angenäm, men uppenbarligen motiverades förbundsordföranden att delta i tävlingen också av en önskan att genom exemplets makt göra en insats som deltagare för den unga idrottsformen. Smeds intresse för boxning förblev levande; på 1930-talet publicerade han en handbok för boxningsdomare och en annan bok om boxning. Welterviktboxaren Sten Suvios seger vid olympiaden i Berlin 1936 var som ”balsam kring hjärtat” för denne ledare som länge kämpat för sin gren.
Smeds, som behärskade ett flertal världsspråk och som uppträdde diplomatiskt lugnt och sakligt, var som klippt och skuren för internationella ledaruppdrag inom idrotten. Arbetet på det internationella fältet började med domaruppdrag vid olympiska spelen i Amsterdam. Han verkade också sedermera som domare i brottning och boxning vid ett flertal olympiska spel och vid andra större internationella idrottstävlingar. Ansvaret bara växte; 1929 blev Smeds president för Internationella brottningsförbundet. Även inom Internationella boxningsförbundet innehade han länge inflytelserika positioner och verkade slutligen som dess vicepresident. Han satt ett par årtionden i styrelsen för Finlands olympiska kommitté. Finlands egna olympiska spel 1952 innebar för Smeds slutligen ett farväl till de mest framträdande uppdragen som idrottsledare. Internationella brottningsförbundet belönade sin långvarige presidents arbete genom att kalla honom till förbundets hederspresident.
Veli-Matti Autio
Viktor Reinhold Smeds, född 18.9.1885 i Petalax, död 22.2.1957 i Helsingfors. Föräldrar bonden Johan Erik Smeds och Lovisa Båsk. Gift med (1) Helena Somow 1927, (2) Greta Carlsson 1952.
PRODUKTION. Nyrkkeilytuomari (1931); Boken om boxning (1934).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. I. Björkman, Med idrotten i blodet. Några finlandssvenska idrottsgestalter under mer än 150 år (1995); Idrott först och främst (2001).
BILDKÄLLA. Smeds, Viktor. 1935. Uusi Suomis bildarkiv.