Harri Nevanlinna var en ansedd forskare i blodgruppsserologi och populationsgenetik, som utförde ett banbrytande arbete för att bland annat förebygga uppkomsten av Rh-immunisering. Nevanlinna stod också i fyrtio års tid i ledningen för Finlands Röda Kors blodtjänst och utvecklade denna till en organisation som nådde världsrykte.
Harri Nevanlinna föddes i en känd matematikerfamilj. Han ville inte vara sämre än de andra i familjen utan valde att börja studera medicin i likhet med sin äldre bror. Under sin skoltid hade han tillbringat en sommar hos Mauno Rauramo, som var en välkänd obstetriker och professor i kvinnosjukdomar. Nevanlinna var förmodligen inspirerad av denne då han vid institutionen för serobakteriologi inledde specialarbeten om uppkomstmekanismerna för nyföddhetsgulsot orsakad av Rh-immunisering hos nyfödda.
Då Finlands Röda Kors hösten 1947 bildade en kommitté med uppgift att utreda ett eventuellt grundande av en blodtjänst, kallades Harri Nevanlinna, som då var äldre medicine kandidat, till sekreterare för kommittén. Han utnämndes till chef för den nya anspråkslösa organisationen den första januari 1948.
Blodtjänsten expanderade snabbt. Då Nevanlinna 1988 efter fyrtio arbetsår gick i pension konstaterade man att han hade utvecklat en stor nationell organisation som då hade blivit en förebild för effektiv och pålitlig organisation runt om i världen.
Enligt Nevanlinna baserar sig Blodtjänstens arbete på tre viktiga principer: frivillig och obetald blodgivning, nationell självförsörjning i fråga om blod och blodpreparat och verksamhet som omfattar hela landet. Själv lyckades han med alla tre. Han betonade framför allt att blodgivning skall vara frivillig såväl i hemlandet som i utlandet. Professor Nevanlinna, som donerade blod ett hundratal gånger, upphörde inte att förundra sig över och beundra de blodgivare som gång på gång donerade blod mot en ringa belöning.
Till sin läggning var Nevanlinna främst forskare och kliniker. Han disputerade 1953 vid sidan om sitt arbete vid Blodtjänsten och blev specialläkare i pediatrik tre år senare. Hans doktorsavhandling användes som utgångspunkt för engelsk och amerikansk forskning som i slutet av 1960-talet ledde till ett vaccinationsprogram mot Rh-immunisering. Nevanlinna återupptog sitt tidigare forskningsarbete och skapade i Finland ett av världens effektivaste system för förebyggande av sjukdomen.
På 1960-talet väcktes Nevanlinnas intresse för att utnyttja blodgruppserologin i befolkningsgenetisk forskning. Genom denna utförde han ett banbrytande arbete för att klarlägga det finska folkets rötter. Han kunde på ett övertygande sätt påvisa att finländarna har en gemensam genetisk bakgrund oberoende av om de har finska eller svenska som sitt modersmål.
För sina vänner framstod professor Nevanlinna framför allt som Harri, en anspråkslös människa som inte gjorde mycket väsen av sig. Hans auktoritet ifrågasattes aldrig, men det oaktat rådfrågade han alltid sina kolleger innan han fattade viktiga beslut. Han hade ett välutvecklat sinne för humor och ett slagfärdigt sinne för situationskomik och ett outtömligt förråd av historier.
Juhani Leikola
Harri Rolf Nevanlinna, född 6.2.1922 i Helsingfors, död 4.9.1994 i Helsingfors. Föräldrar ledamoten av Finlands Akademi, professor Rolf Herman Nevanlinna och Mary Elise Selin. Gift 1945 med professorn Saara Marjatta Maljanen.
PRODUKTION. Factors Affecting Maternal Rh Immunisation (1953); Verensiirto. Opas lääkäreille, lääketieteen opiskelijoille ja sairaanhoitajille (1955; 5 rev. uppl. 1980); Så används blodet (1959); Suomen punaisen ristin veripalvelu 1948−1968 (1968); The Finnish population structure. Hereditas. Genetiskt arkiv 71/1972. Ca 150 vetenskapliga artiklar i medicinska facktidskrifter.
BILDKÄLLA. Nevanlinna, Harri. Finlands Röda Kors: Blodtjänstens arkiv.