Karl Söderholm var lantdagsman både i borgarståndet och i enkammarlantdagen för Svenska folkpartiet 1907–1913 och 1917. Han hörde till de lantdagsledamöter som genom att tillämpa traditionerna från den gamla ståndslantdagen stabiliserade arbetsformerna inom den nya ordningen. Han var också justitieminister i fyra regeringar. Under sin ämbetsmannabana avancerade Söderholm till president i Vasa hovrätt och i Högsta förvaltningsdomstolen.
Sedan Karl Söderholm avlagt filosofie kandidatexamen 1882 samt juris utriusque kandidatexamen 1886 skaffade han sig först praktisk domarerfarenhet och påbörjade sedan en ämbetsmannakarriär vid senaten. År 1892 utnämndes han till kanslist vid Lantbruksstyrelsen och året därpå vid senatens justitieexpedition. År 1897 blev han protokollsekreterare vid justitieexpeditionen. År 1898 blev Söderholm utnämnd till yngre ledamot och 1905 till äldre ledamot av lagberedningen, där han verkade ända tills den lades ned 1914. Under denna långa tidsperiod utförde Söderholm ett mångsidigt lagberedningsarbete och deltog i behandlingen av ett flertal omfattande projekt, såsom ett förslag som syftade till en reform av rättegångsväsendet.
Under de s.k. ofärdsåren engagerade Söderholm sig i det politiska livet och partiverksamheten; han räknade sig till anhängarna av det passiva motståndet mot förryskningspolitiken och hörde till den så kallade juridiska kommittén, som förespråkade en laglighetslinje, i synnerhet bland tjänstemännen. Söderholm deltog även på andra sätt aktivt i det statliga livet, först i ståndslantdagen som representant för Helsingfors stad i borgarståndet och senare i enkammarlantdagen som representant för Svenska folkpartiet. I synnerhet i lantdagen hade han en inflytelserik och avgörande ställning. Åren 1907–1909 och 1913 var han ordförande för lagutskottet och mot slutet av lantdagen 1912 ordförande för grundlagsutskottet samt 1909–1912 andre och sedan förste vice talman. Söderholm hörde till de kompetenta och handlingskraftiga lantdagsmän som, respekterande de gamla traditionerna från ståndslantdagen, stabiliserade den nya lantdagens arbetsformer och försökte hålla den nya folkrepresentationens arbetsprestationer på samma nivå som under den tidigare ordningen.
Vid sidan av partiverksamheten och lagberedningsarbetet hade Söderholm också domarbefattningar. Han utnämndes 1909 till hovrättsråd vid Vasa hovrätt och till president för hovrätten 1917. På denna post bistod han på många sätt regeringen, som under inbördeskriget 1918 flyttade till Vasa. Söderholms karriär nådde sin kulmen då han 1923 utnämndes till president för Högsta förvaltningsdomstolen. Han gick i pension som 70-åring 1929. Efter detta bestred han ännu 1933–1941 befattningen som kansler för Åbo Akademi.
Under det självständiga Finlands tidiga år var Söderholm justitieminister tre gånger: i Lauri Ingmans regering 27 november 1918–17 april 1919, i den därpå följande Kaarlo Castréns regering 17 april–15 augusti 1919 samt i Rafael Erichs regering 15 mars–28 juni 1920. Som justitieminister föredrog han den 17 juli 1919 Finlands regeringsform när den stadfästes av riksföreståndaren Mannerheim. Söderholm räknade sig då på grund av frågan om statsskicket till Svensk vänster inom SFP, som i motsats till majoriteten inom partiet förordade en republikansk regeringsform. Trots sitt namn kan grupperingen närmast karaktäriseras som konservativ. Söderholm var också sitt partis kandidat vid presidentvalet 1925, men hans stöd stannade vid 35 elektorer i den första valomgången.
Sommaren 1930 åtog sig Karl Söderholm för fjärde gången uppdraget som justitieminister, då P. E. Svinhufvud bildade sin andra regering för att kväsa de ”landsförrädiska krafterna”, d.v.s. kommunisterna, samt för att upprätthålla lagligheten sedan Lapporörelsen inlett sin verksamhet. Regeringen föll i mars 1931, sedan riksdagen uppskjutit beslutet om de s.k. kommunistlagarna till efter nyval.
Johanna Forsström
Karl Gustaf Söderholm, född. 9.12.1859 i Lovisa, död 17.6.1948 i Pernå. Föräldrar handlanden Gustaf Gabriel Söderholm och Kristina Sofia Nyman. Gift 1895 med Eva Öhberg.
PRODUKTION. I Finland gällande delar av Sveriges rikes lag, gillad och antagen på riksdagen år 1734, stadfäst år 1736, med sedermera tillkomna ändringar jämte bihang (1932); 1734 års lag så vitt den gäller i Finland, med stadganden som ersätta eller ansluta sig till densamma (1938).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Estlander, Karl Gustaf Söderholm 70 år. Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland 1929.
BILDKÄLLA. Söderholm, Karl Gustaf. Foto: Ateljé Apollo. Museiverket.