Den tidiga frihetstiden uppvisar få minnesvärda författare och många rimsmeder. Alexander Hacks hörde till de goda tillfällespoeterna, som skrev för livets högtider – bröllop, begravning, promotion och disputation. I de s.k. ”Eskolagubbens visor” gav han en elak men humoristisk bild av finsktalandes svenska och vann därmed stor och varaktig publik.
Alexander Hacks – eller Hackssen, som han ofta skrev sig – kom från en väletablerad Åbofamilj. Under stora ofreden flydde familjen till Sverige – troligen till Stockholm – där modern och en bror dog. År 1722 tycks familjen ha återvänt, för då jordfästes de döda i Åbo domkyrka. Under professor Pryss långa rektorat 1718– 1723 inskrevs Hacks vid universitetet i Åbo – Hultin har förmodat att det ägde rum vid universitetets återupprättelse, 26 juni 1722. Familjen Hacks hade gott om pengar, och yngste sonen tycks inte ha skyndat sig genom studierna. Inte heller tog han någon examen. År 1733 kallades han dock till auskultant vid Åbo hovrätt, där han sedermera blev advokat. Samma år ansökte Hacks om att antas som kontrollör för Åbo akademis fria uppbörd, vilket avslogs. Liksom fadern var han begiven på fastighetsaffärer. År 1732 förvärvade han gården Bergius vid Biskopsgatan i Åbo, som han kallade ”sina förfäders fria tomt”, uppenbarligen eftersom hans farmor växt upp där. Från fadern övertog han ”under panträttighet” Storpoiko säteri, Gullranda frälsehemman, en trädgårdstomt nära Åbo slott samt Tenhola säteri i Lemo, där han åtminstone delvis tycks ha bott.
Under en period på tio år, mellan 1725 och 1735, verkade Hacks som tillfällespoet i Åbo. Åtminstone aderton av hans dikter finns bevarade, vilket är ganska mycket – bröllops- och gravdikter trycktes i mycket små upplagor (50–100 exemplar), som ibland helt förkommit. Hacks första kända verk är en hyllning till den unge rektor illustris Claes Ekeblad från sommaren 1725. På sedvanligt akademiskt manér granskades skriften av en professor, Andreas Pryss, men Hacks ignorerade hans ändringsförslag. Professorn i sin tur klagade hos konsistoriet. Ändå gjorde sig inte poeten fullkomligt omöjlig. Vid promotionerna 1726 och 1732 bidrog han med hyllningar.
Som poet är Hacks inte oäven. Han levde i glappet mellan stormaktstidens ymnighet och den tidiga upplysningstidens klassicism. Rimglädjen och den dansanta metern kunde ha hämtats från Lucidor eller Runius, medan innehållet påverkats av samtidens tankar. I sina många bröllops- och gravdikter visar Hacks en tendens att tematisera. En bröllopsdikt ägnas smakfrågan, en gravdikt håller sig i guldets tecken och när en brud heter Tigerstedt kan han förstås (på sant barockvis) inte låta bli att skoja om ”grymma Wille Diur”. Som gift- och griftpoet tycks Hacks särskilt ha hyllat släktingar och vänner. Inga tecken tyder på att han försökte försörja sig som yrkesskald – vilken han knappast heller behövt – eller författat som meritering inför ett ämbete. Hans produktion är också helt och hållet knuten till Åbo.
Ändå kom Alexander Hacks att bli en av 1700-talets mest spridda finländska författare. Orsaken var de båda dikter, som med ett samlingsnamn kommit att kallas ”Eskolagubbens visor”. År 1732 publicerade Hacks en bröllopsdikt till Joseph Petrej och Anna Sigfridsdotter, och fem år senare kom en gravdikt över Joseph Petrej – sannolikt den förres far. Dikterna hör dock inte till de sedvanliga hyllningarna. De är skrivna på ett parodiskt språk, som ger en nidbild av de finsktalandes svenska. Dialektdikter förekom rikligt i Sverige under barocken och innebar ofta språkliga experiment, utförda av lärde män med folkliga medel. Få exempel finns från Finland, och alla senare än Hacks. Hans dikter skiljer sig markant från andra dialektdikter – mitt i humorn finns här en språklig chauvinism, som annars inte var vanlig i den tidens Finland. Blandspråket används både målande och parodiskt.
Märkligast är onekligen den humoristiska gravdikten. Liksom alla tidens genrer hade gravdikterna sitt dekorum, och skämt hörde inte dit. Som erfaren tillfällesskald kände Hacks givetvis till detta. Ändå är gravdikten över Petrej mer överdriven än bröllopsdikten. Den parodiska svensk-finskan kontrasteras mot förklarande, icke-parodierande noter, och skriften är försedd med ett latinskt citat, som för att verkligen understryka skillnaden mellan författare och läsare å ena sidan och den stackars döde Petrej å den andra. Dessutom är detta den enda av Hacks skrifter som trycktes i Stockholm – kanske ett försök att nå en större publik än den finländska. Vi vet inte vilka ambitioner Alexander Hacks hade, men vi vet att han läste Olof Dalins Then Swänske Argus och höll sig underrättad om det litterära livet i huvudstaden. Själv förblir han en kameleontisk gestalt från det frihetstida ståndssamhället: född i en gammal stadsfamilj, studerad men aldrig magister, brorson till en präst, genom sin advokatsyssla ofrälse ståndsperson och slutligen (under ett enda års tid) adligt gift. Samma år som bröllopsdikten till Petrej publicerades drev Hacks med uppblåsta magistrar i sin promotionshyllning. Själv blev han varken borgare eller promoverad magister.
”Eskolagubbens visor” kom att bli mycket populära. Båda dikterna finns i två varianter från tryckåren, och de levde sedan vidare i avskrift. Uppenbarligen fann Åbos invånare dem ohyggligt roliga. År 1839 trycktes dikterna om i Åbo Tidningar, och 1865 utkom en ny utgåva, sannolikt redigerad av biblioteksamanuens E.O. Edlund. Slutligen inkluderades skrifterna i en vetenskaplig utgåva av dialektdikter 1937.
Carina Burman
Alexander Hacks, även Hackssen kallad, troligen född 1705 i Åbo, död 1.6.1740. Föräldrar kontrollören och sjötullsinspektorn Johan Hacks och Margareta Werdh. Gift 1739 med Margareta Helena Rosenmöller.
PRODUKTION. Palladis och Samtelige Musers Wänners Oförlikneliga Fägnad … då Den Högwälborne Herren Herr Grefwe Claes Ekeblad till Rector Illustris och Magnifucs wid den Kongl. Academien i Åbo … (1725); Dygdenes lön i Lager-krantz grön Wunnen och funnen då … Professoren Mag. Andreas Prysz … hornores Magisterii Philosophicos … i Åbo (1726); Den Himla sällhet här wist smaka får … Då Capitain … Herr Johan Hastfer … Och … Frök: Greta Elisabeth Stakelberg Med … Echta-Band … uppå Kuusiöö Herre-Gård blefwo sammanknippade (1729); Olikhet finnes mer än mycken Wid hwars och ens behag och tycken … Då Theologiæ Professoren … Samt … Jungfrun / F. [?] Anna Greta Meurman, I … Echta-Förbund … inträdde … i … Åbo (1730); Underdånigast Fägne-Qwäde, Öfwer … Konungs Friedrichs Den 1:stes … Lyckelige och Högstönskade Hemkomst från Hessen, Siungit På Täcksäielse-Dagen … i … Åbo (under signatur Af Hiertat, 1731); Then som ti Hantel wallen är ... Tå Pårkaren wast lilla Saxa-Handelsmannen i Tapel-Tan … Munser Jåseph Bedrej Wic then Ehreporna … Jomfrun Annika Sikfris Tuter ... Ti Ekta … (två skilda tryck, 1731); Af egen Fregd ei kunne wi Rätt wäl och lyckligt gifte bli … Då Räntemästaren wid Kongl. Academien i ÅBO … Herr Mag. Gregorius Stenman … samt Ädla … Jungfru Christina Margaretha Paleen, Bruden, I et Lyckligt Gifftermål … inträdde … uppå Wissbergs Säte-Gård i Pemar Sochn … 1732 (1733); Eftersinnat Då Rådmannens i Staden Nådendal … herr jacob Hirvos i Lifstiden Högt-elskade och Kiära Maka, Den Äreborna och Dygdesamma, nu Ewigt Saliga Matronan Brigitta Wilou … blef … ledsagad til sin Såfwe-Kammar i Nådendals Kyrckia (1733); Skiämt är altjämt angenämt uti Lag … Då Fändrichen … Herr Henrich Gustaf Hufvudskiöld, och den ädla Jungrfrun Jungfru Johanna Elisabeth Teppatti … Blefwo ouplösligen samman-limmade i Åbo (1734); At ei så narli man klömma ka pårt … När … then älsta Porkaren å rymlika winska Hantelsmannen i Åpo, Vader Joseph Bedrei mä Eskola … mä tur Ähran pekrafwi Åpo Tum-Kyrkan (två skilda tryck, 1735); Bestörte Fåhrens Klage-Sång … Då Kyrkioherden wid Församlingarne i Halico, Wäl-Ährewördige och Höglärde Hr. Mag. Andreas Aeimelaeus … försattes til de utwaldas Församlinge (1735). Eskola Gubbens visor (1732); se även P. Lilius, Språkval och ordval i tillfällesdiktningen i Finland 1700−1749 (1994).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. Burman, Alexander Hacks och Eskolagubbens visor, Finlands svenska litteraturhistoria I (1999); S. Dahlström, Tullinspek-torn Johan Hacks och hans släkt. Genealogiska Samfundet i Finland årsskrift XXVIII (1944); O. Enckell, Finlands svenska diktning 1600–1770. Finlands svenska litteratur 1 (1968); B. Hesselman (utg.), Bröllopsdikter på dialekt och några andra dialektdikter från 1600- och 1700-talen. Efter förarbeten av J.A. Lundell m.fl. samlade och utgivna. Nordiska texter och undersökningar 10 (Uppsala, 1937); A. Hultin, Tillfällighetspoesin under frihetstiden. ”Eskola gubbens visor” och deras författare. Förhandlingar och uppsatser 16 (1902); A. Hultin, Finlands litteratur under frihetstiden I (1906); H. Impiwara, Eräitä 1700-luvun tilapäisrunoilijoita ja heidän runojensa kohteita. Varsinais-Suomen maakuntakirja 9 (1946); P. Lilius, Språkval och ordval i tillfällesdiktningen i Finland 1700–1749, Studier i nordisk filologi 73, (1993); W. Söderhjelm, Promotionspoesi vid Åbo universitet. Anteckningar och utdrag. Minne från Promotionen 1897 (1897).