Thomas var birgittinmunk i Nådendal, och klostrets ”fader och forman” 1454–1461. Han företrädde sitt kloster vid generalkapitlet i Marienwolde 1456. Thomas (Henrici?) finns nämnd med säkerhet 1453–1461, dessutom förekommer ett osäkert omnämnande från 1466.
Under 1440-talets första år var en präst vid namn Thomas Henrici från Nådendals kloster kaplan i Masku och Nådendal. Han är sannolikt identisk med den Thomas det här är fråga om och skulle i så fall ha inträtt i klostret efter 1442, sista gången han omnämns som kaplan. Broder Thomas kallas i generalkapitlets protokoll 1456 ”Thomas de Abo de Vallis Gratiae” (Thomas av Åbo från Nådendal). En ”Thomas de Abo” studerade i Leipzig år 1422. Om han är densamme som broder Thomas, hade han redan en lång bana som präst bakom sig, när han slöt sig till klostret.
Broder Thomas omtalas första gången med säkerhet i källorna 1453 i ett brev från biskop Olof Magnusson i Åbo till Vadstena kloster. Klosterbrödernas ledare Johannes Kylonis hade av någon anledning dragit sig tillbaka. Nådendalsfolket hade ämnat välja en broder Thomas efter honom, men biskopen bad Vadstenaklostret, som hade sista ordet vid utnämningen eftersom dotterklostret ännu inte var invigt och självständigt, att inte bekräfta utnämningen utan i stället på nytt utse Johannes Kylonis till ”fader och forman”. Så skedde också, men redan följande år avled broder Johannes, och då tycks broder Thomas i alla fall ha efterträtt honom.
År 1456 hölls för första gången på flera år ett generalkapitel för birgittinklostren i klostret Marienwolde utanför Lübeck. Vadstena kloster hade bifallit de kontinentala klostrens begäran att få sammankalla kapitlet. Kung Karl Knutsson hindrade emellertid Vadstenaklostrets egna utsedda representanter från att resa av, med hänvisning till att danskarnas flotta låg ute i Östersjön. Nådendals kloster lyckades däremot sända sina representanter, som sålunda blev de enda från det svenska riket. De var broder Thomas, som av allt att döma då var brödernas föreståndare, och en broder Petrus, som det i övrigt saknas uppgifter om.
Vid generalkapitlet fanns representanter för endast sju av birgittinklostren och fullmakter från några av de övriga. Delegaterna i generalkapitlet väntade i tre veckor förgäves på Vadstenas representanter, innan de slutligen i juli avhöll kapitlet, som under dessa omständigheter inte kunde fatta några viktiga beslut. Bland de beslut som ändå fattades var att utse två visitatorer, den ene av dem broder Thomas från Nådendal. De fick i uppdrag att besöka den romerska kurian och att visitera några namngivna kloster i de nuvarande Nederländerna, Tyskland och Italien, samt andra som de under sin resa kunde vika av till.
Huruvida visitationsresan under de politiskt oroliga tiderna kunde genomföras vet vi inte. Men beslutet vittnar om att broder Thomas åtnjöt ett visst anseende och ägde de kunskaper och egenskaper som kunde krävas av en visitator.
Bara någon månad efter generalkapitlet i Marienwolde återvände de sista systrarna i den pionjärgrupp som hade grundat klostret i Nådendal till Vadstena. Trots att klostret på den finska sidan i fortsättningen kunde verka rätt självständigt stod det ännu under moderklostrets överinseende, eftersom det inte slutligt hade invigts. Kontakterna mellan klostren var dock glesa och i ett odaterat brev från tiden 1459–1461 klagar Vadstenaklostret över att det inte hört av dotterklostret på länge. Broder Thomas eller ”vemhelst annan som står i faders ställe och ämbete” får befallningen att sända två bröder till Vadstena inom femton dagar. Nådendalsbröderna tycks ha stått i något slags motsättning både till moderklostret och till sin biskop. Vadstenabrevet antyder också missförhållanden inom klostret.
År 1462 sände Vadstena tre av sina bröder till Finland för att slutligt reglera förhållandena inom dotterklostret och sedan ge det självständighet. I början av oktober 1462 invigde biskop Olofs efterträdare Konrad Bitz klostret med dess första självvalda abbedissa och generalkonfessor.
Broder Thomas kallas ”fader” ännu 1461, men av okänd anledning var det inte han, utan en broder Håkan, som vigdes till generalkonfessor. Av någon orsak nämns broder Thomas som ”fader och forman” ännu i ett brev 1466. Då uttrycket ”fader” inte används efter ett klosters invigning, kan man misstänka en feldatering. Men helt kan man inte utesluta möjligheten att broder Håkan avlidit eller avgått och broder Thomas åter hade valts till ledare för bröderna.
Birgit Klockars
Thomas (Henrici?), nämnd med säkerhet 1453−1461 (ett osäkert omnämnande även 1466).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Generalkapitlets protokoll (manuskript A 991), Kungliga Biblioteket, Stockholm. B. Klockars, I Nådens dal (1979); K.G. Leinberg, De finska klostrens historia (1890); A. Maliniemi, Birgittalaisuudesta sekä katkelmia Naantalin luostarin historiasta. Muistojulkaisu Naantalin 500-vuotisjuhlaan (1943); T. Nyberg, Birgittinische Klostergründungen des Mittelalters (1965).