Fransmannen Pierre-Louis Moreau de Maupertuis företog en forskningsresa till Tornedalen 1736–1737. Han kunde bekräfta den omstridda uppfattningen om jordens avplattning vid polerna. Även hans skildringar från Tornedalen väckte uppmärksamhet i Europa.
Matematikern och astronomen Pierre-Louis Moreau de Maupertuis var på 1730-talet en av huvudpersonerna i striden inom den franska vetenskapsakademin om jordens form. Utgående från Newton hävdade han att jorden inte var klotrund utan avplattad mot polerna. Hans huvudmotståndare, Parisobservatoriets ledare jacques Cassini, menade tvärtom att jorden var utdragen vid polerna. Akademin beslöt sig för nya geodetiska mätningar för att få problemet utrett. Två expeditioner utrustades med statliga medel, den ena till Sydamerika vid ekvatorn och den andra till norra polcirkeln. Maupertuis blev ledare för den nordliga expeditionen. Maupertuis vetenskapliga meningsfrände, den kände svenske vetenskapsmannen Anders Celsius, medverkade till att den svenska lappmarken bland flera alternativ valdes som forskningsområde.
Expeditionen, som förutom av Maupertuis och Celsius bestod av tio matematiker, astronomer och andra medhjälpare anlände till Torneå i juni 1736. Återresan påbörjades ett år senare, i juni 1737. Under denna tid gjordes triangelmätningar som krävs för gradmätningen och likaså många andra mätningar och prov, som under svåra förhållanden utfördes på höjderna mellan Torneå och Pello.
På ort och ställe fick expeditionen hjälp av kanslisten på Västerbottens landskansli, Anders Hellant, som blev utnämnd till ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1751, samt av naturforskaren Erik Brunnius med maka. Brunnius var då adjunkt till kyrkoherden i Övertorneå och blev senare kyrkoherde på samma ställe.
Maupertuis rapporterade mätningar och resultat från sin expedition vid franska vetenskapsakademins sessioner 1737 och 1738, och publicerade dem i ett arbete kallat La Figure de la Terre. Resultaten från expeditionen gjorde inte slut på den vetenskapliga tvisten, även om de fick många motståndare att ändra åsikt. Med tiden blev Maupertuis meriter erkända. Hans vän, och senare hårda motståndare, Voltaire medverkade till detta.
Maupertuis verk fick många läsare också utanför kretsen av vetenskapsmän, och speciell uppmärksamhet fick de romantiskt färgade naturskildringarna från Tornedalen. Framför allt skildringen från Aavasaksa bidrog till dess växande rykte att vara en plats varifrån det var fördelaktigt att skåda sommarnattens under, solen som inte går ner. Maupertuis själv blev mest imponerad av den ödsliga bergsklippan Niemivaara, som reser sig vid stranden av sjön Ajankijärvi i Pello. Skildringen av Niemivaara blev världsberömd; också Voltaire lovordade Maupertuis litterära gåvor som naturskildrare. De engelska romantiska poeterna Oliver Goldsmith och James Thomson tog upp Tornedalens platser och landskap i sin diktning.
Stor uppmärksamhet fick också Maupertuis skildringar av det extrema klimatet, de ljusa sommarnätterna, sommarens brännande hetta och vinterns isande kyla. En skildring av kampen mot den hårda kölden i Torneå framstår rent av som skräckromantisk. Norrsken i flammande färger framställs som ett fascinerande skådespel utan like. Också skildringen Journal d’un Voyage au Nord (1744), skriven av Réginald Outhier, deltagare i den franska forskningsexpeditionen och dess själasörjare, bjöd på en ingående och livfull skildring av livet och förhållandena i Tornedalen, och ökade betydligt kunskaperna om Finland i världen.
Pierre-Louis Moreau de Maupertuis beskrivningar bidrog med stoffet till uppslagsordet Torneå i den stora franska encyklopedin. Skildringen av Torneå är mycket mer omfattande i uppslagsverket än de knapphändiga uppgifterna om Åbo.
Jouko Vahtola
Pierre-Louis Moreau de Maupertuis, född 28.9.1698 i Saint-Malo i Frankrike, död 27.7.1759 i Basel. Förälder handelsmannen Moreau. Gift 1745 med Eleonor Borck.
PRODUKTION. La Figure de la Terre. Paris (1738, till finska och svenska 1977).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. D. Beeson, Maupertuis. An Intellectual Biography. Oxford (1992); Y. Hirn, Lärt folk och landstrykare i det finska Finlands kulturliv (1939); E. Leppänen, Kun maapallon arvoitusta ratkaistiin Tornionlaaksossa. Tornionlaakson vuosikirja 1964; P.-L. de Maupertuis, La Figure de la Terre. Paris (1738); J. Vahtola, Magnuksesta Tayloriin. Tornion alue eurooppalaisessa katsannossa 1800-luvun puolivälin tienoille mennessä. Faravid 1 (1977).
BILDKÄLLA. Maupertuis, Pierre-Louis Moreau de. Kopparstick: Jean Daullé efter Robert Tournières. Museiverket.