Pietari Hannikainens rykte grundar sig i första hand på hans mångsidiga veckotidning Kanava, från vilken en modern finskspråkig press räknar sitt ursprung. Han hörde också till dem som ivrade för finska språkets ställning och som utvecklade finska som litterärt språk. Hannikainen var också en produktiv pjäsförfattare.
Pietari Hannikainen var född i Säminge i södra Savolax, och gick i skola i Nyslott. Efter två års studier vid universitetet i Helsingfors avbröt han studierna och blev lantmätarbiträde. År 1857 blev han kommissionslantmätare i Viborgs län och 1866 i Nylands län. Under sin korta studietid hade Hannikainen fattat starkt intresse för det finska språket. Han skrev skådespel, som enligt tidens sed publicerades som följetong i tidningar. Hannikainen var språkligt influerad av savolaxdialekten i trakterna omkring Nyslott. Hans tidningsspråk har karaktäriserats som typiskt för de olika dialekternas strid i tidens prosa med ett äldre och ett nyare finskt skriftspråk som bryts mot varandra och med sporadiska inslag av östfinska dialekter.
När Hannikainen skrev dramatik vinnlade han sig om att gestalta sina karaktärer genom deras språkbruk. Det framträder särskilt i de skådespel han lät publicera i sin egen tidning: ”Joululahjukset” (Julgåvor) och ”Anttonius Putronius”, det senare en bearbetad version av en komedi av Holberg. Språket i de första skådespelen skiljer sig markant från det språk Hannikainen senare använde. En förklaring därtill är att det finska skriftspråket under 1840-talet befann sig i ett annat utvecklingsskede än 20–30 år senare. Till en början var inte heller Hannikainen bunden av kraven på ett enhetligt skriftspråk, då ett sådant ännu inte existerade.
Redan i slutet av 1830-talet skrev Hannikainen lustspelet Silmänkääntäjä, eli, Jussi Oluvisen matka Hölmölään (Illusionisten, eller, Jussi Oluvinens resa till Bemböle). Skådespelet publicerades i hans tidning Kanava Sanansaattaja Viipurista (Kanalen, Budbäraren från Viborg), som gavs ut åren 1845–1847. Något som starkt bidrog till att göra ”Silmänkääntäjä” känt för en vidare krets var att Aukusti Lilius inkluderade delar av det i sin läsebok Suomenkielinen lukemisto (Finskspråkigt bibliotek) från 1850, liksom att August Ahlqvist tog med hela skådespelet i sin nya läsebok.
Den språkkunnige Hannikainen var bevandrad i den västerländska litteraturen, och sedan Kanava lagts ned översatte han många skådespel till finska, särskilt från tyska och franska. De nådde emellertid ingen större framgång. Hannikainen skrev inalles 13 skådespel, av vilka fyra förblev opublicerade. Hans skönlitterära språk når i allmänhet inte upp till samma nivå som hans sakprosa. Hans bearbetade översättning av en juridisk handbok, Asianajaja eli Lain-opillinen Käsikirja Suomen kansalle (Den unge juristen, eller juridisk handbok för medborgare af alla klasser i Finland) utkom 1847. Ännu år 1880 utgav han en översättning av en 500-sidig bok om Rysslands historia fram till 1877. Hannikainens bana som publicist fortsatte länge. Hans bidrag till tidningspressen återfinns bland annat i Lukemisia Maamiehille, Sananlennätin, Aamurusko, Otava, Suometar och Uusi Suometar.
Silva Kiuru
Pietari Hannikainen, Petter Hanén 1826−1852, författarpseudonymer Faster Ulla, H-n, P.h., Ulla-täti, född 24.8.1813 i Säminge, död 27.9.1899 i Parikkala. Föräldrar hemmansägaren och häradsdomaren Mikko Hannikainen och Katariina Löppönen. Gift med (1) Katarina Margaretha Krank (tidigare Sohlman) 1854, (2) Emelie Savander 1864.
PRODUKTION. Silmänkääntäjä, eli, Jussi Oluvisen matka Hölmölään (1847); Serkukset (1848) (sv. övers. Syskonbarnen. Berättelse af faster Ulla 1853); Karjala (1864); Savonmaa (1864); Talvikukkasia, eli pieniä kaunokirjallisia kappaleita (1865); Pitäjän-kirjasto, opiksi ja huviksi Suomen pereille (1869); Lapsuuden ystävät (1873); Neitsyt Siiri (1875); Jutelmia läheltä ja kaukaa I (1882); Jutelmia läheltä ja kaukaa II (1884). Manuskript till skådespel i Finska Litteratursällskapets litterära arkiv: Lapsuuden ystävät (1873); Siri Trolle. Översättningar av Den inbillade sjuke av Molière och Hernani av Victor Hugo. Se i övrigt Finlands författare 1809−1916 (1993).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Aspelin-Haapkylä, Suomalaisen teatterin historia I−IV (1906−1910); E. Kauppinen, Suomalaisen teatterin synty. Suomen kirjallisuus III (1964); I. Kohtamäki, Pietari Hannikaisen ”Kanava”. Uudenaikaisen lehdistömme laadunavaaja (1959); L. Suomela, Pietari Hannikainen. Monessa ensimmäinen. Bibliophilos 1999; T. Tiusanen, Teatteri ja kirjallisuus. Suomen kirjallisuus VIII (1970).
BILDKÄLLA. Hannikainen, Pietari. Museiverket.