Fredrik Berndtson var långvarig expeditionschef vid generalguvernörskansliet samt huvudredaktör för Finlands Allmänna Tidning, det officiella tidningsorganet i storfurstendömet. Inom kulturlivet i Finland gjorde han en insats som lyriker, dramatiker och kritiker.
Fredrik Berndtson föddes i Falun. Han tog studenten i Uppsala 1839 och flyttade hösten 1840 med familjen till Finland, där fadern hade fått anställning som bergsmekanikus. Han avlade finländsk mogenhetsexamen i Helsingfors 1842 och började därefter studera humaniora vid universitetet. På två år blev han filosofie magister och på fem år doktor. År 1847 utnämndes han till docent, den förste i ämnet estetik vid Kejserliga Alexanders-universitetet i Helsingfors.
Fredrik Berndtson slog sig efter avklarade studier på tidningsmannens bana. Åren 1845–1849 var han huvudredaktör för den nystartade tidningen Morgonbladet, som kom ut i Helsingfors. Vid sin sida hade han Sven Gabriel Elmgren som andre redaktör. Han utgav därtill åren 1845–1847 och 1849 en så kallad poetisk kalender med namnet Necken och 1851 en annan med namnet Fjäriln. Berndtson avgick 1849 som huvudredaktör för Morgonbladet och efterträddes av K. G. Ehrström, men övertog 1851 på nytt ansvaret för tidningens redaktion. Berndtson väckte publikens intresse särskilt genom sina dikter och teaterrecensioner, vid sidan av de tidningsartiklar han skrev.
År 1853 gifte sig Berndtson med Augusta Kristina de la Chapelle. Hon var adlig och dotter till en senator och därför avstod han från sina gamla ideal som finsksinnad och liberal och trädde i den konservativa byråkratins tjänst. Året innan han ingick äktenskap hade han tillträtt tjänsten som huvudredaktör för landets officiella tidning Finlands Allmänna Tidning. Hans utnämning 1855 till expeditionschef vid generalguvernörskansliet innebar ett definitivt brott med de kretsar som han tillhört och som hyllade liberalismen och studentskandinavismen. Berndtson kvarstod som huvudredaktör för Finlands Allmänna Tidning t.o.m. 1865, då utgivningen av den officiella tidningen omorganiserades. Som expeditionschef kvarstod han ända till 1877.
Berndtson utmärkte sig som lyriker och som dramatiker. Som poet tog han intryck av den nationalromantiska poesin i Finland, speciellt av J. L. Runeberg. Han prisade Finlands vackra natur och i likhet med Runeberg tillbringade han ett ”rekreationsår” i Ruovesi. I en recension i Kallavesi placerade J. V. Snellman Berndtson i främsta ledet bland företrädarna för den unga lyrikergenerationen i Finland. Utöver lyrik skrev, översatte och dramatiserade Berndtson pjäser, sammanlagt ett trettiotal dramer. Mest uppmärksamhet väckte ett lustspel med anknytning till den gamla huvudstaden, Friaren från Åbo (1846), och femaktaren Ur lifvets strid (1851), som utspelas under kriget 1808–1809. Sistnämnda pjäs blev en succé, men dess uppförande förbjöds snart av politiska skäl i Finland. I Sverige skördade pjäsen däremot lagrar också efter detta.
Fredrik Berndtsons livsöde har karaktäriserats som tragiskt, genom att han tvingades överge sin ungdoms ideal. Hans öde har så vitt man vet bildat underlag för några noveller, bland dem K. A. Tavaststjernas ”Sångarlön”. Hur som helst gjorde han en betydande insats i finländskt kulturliv som lyriker, dramaförfattare och teaterkritiker. Han fortsatte som medarbetare på avdelningen för konst och litteratur i Finlands Allmänna Tidning ända till sin död, senhösten 1881.
Lars-Folke Landgrén
Fredrik Berndtson, född 27.4.1820 i Falun, död 2.11.1881 i Helsingfors. Föräldrar bergsmekanikus Edvard Berndtson och Anna Charlotta Falk. Gift 1853 med Augusta Kristina de la Chapelle.
PRODUKTION. Mathilda. Falun (1840); Qvinnans skapelse. Lyrisk fantasi (1842); Den gamles minnen. Bilder från Finska skogsbygden (1843); Notiser om Helsingfors för resande, isynnerhet bad- och brunnsgäster (1845); Smärre dikter. Första samlingen (1846); Friaren från Åbo. Lustspel (1846); Adumbratio notionis phantasiae pulchrae (1847); De vi et essentia ingenii in arte se manifestantis (1847); Historisk-topografisk teckning till Panorama af Helsingfors (1847); Promotionskantaten (1847); Ur lifvets strid. Skådespel i 5 akter (1851); S:t Petersburg-Riihimäki jernvegsbyggnad (1871); Dramatiska studier och kritiker (1879); Data hörande till den andliga odlingens utweckling i Finland under tidsrymten 1865–75, sammanställda efter officiela källor (1881); Valda dikter (1882).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. Björkstén, Fredrik Berndtson, Nyländska öden II (1966); E. Ekelund, Finlands svenska litteratur II (1969); G. Steinby, Journalister och publicister i svensk press i Finland under tvåhundra år (1981); J. Wrede, Estetik och litteraturhistoria. Finlands svenska litteraturhistoria I (1999).
BILDKÄLLA. Berndtson, Fredrik. Foto: Ateljé N. Michaelis. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.