August Langhoff gjorde karriär inom det militära och var ministerstatssekreterare 1906–1913. På denna post gjorde han vad han kunde för att hävda de finländska intressena.
August Langhoff härstammade från den danska släkten Langgaard och ansåg sig själv vara soldat ut i fingerspetsarna. Han utexaminerades med utmärkta betyg från Kadettkåren i Fredrikshamn och Nikolajevska militärakademin i Petersburg. Langhoff gjorde en snabb karriär i den ryska armén: som 36-åring var han överste och som 44-åring generalmajor. I Finland var han kommendör för Livgardets finska skarpskyttebataljon och i Ryssland kommendör för det ryktbara Semjonovska gardet.
Langhoff fick en hög samhällelig position när kejsaren utnämnde honom till ministerstatssekreterare i Petersburg 1906. Hans tid på denna post inföll under en tid som präglades av världspolitisk och inrikespolitisk turbulens. Langhoffs viktigaste uppgift blev att utgöra en länk mellan den ryska kejsarmakten och storfurstendömet Finland under de svåra förhållanden som rådde under autonomins sista årtionde. Hela Langhoffs tid som ministerstatssekreterare präglades av kejsar Nikolaj II:s strävan att koppla samman den finländska lagstiftningen och administrationen med de allmänna riksomfattande intressena.
Langhoff kände kejsaren personligen och fick sin nya administrativa post efter storstrejken 1906 då han efterträdde Constantin Linder. Langhoff var emellertid inte finländarnas kandidat till befattningen. Det ansågs att han inte hade tillräcklig kännedom om vare sig förhållandena i Finland eller civiladministrationen i Finland och Ryssland. Han betraktades också som en ärelysten karriärist. Efter att ha tillträtt tjänsten hamnade Langhoff genast mellan två eldar: å ena sidan var han kejsarens förtrogne, å andra sidan knöts han allt närmare till den konstitutionella fronten i Finland.
Langhoff lyckades anställa civila tjänstemän från Finland till sitt kansli, och avsikten var att dessa skulle avvärja de planer som betraktades som lagstridiga. Då det gällde att försvara Finlands autonoma ställning motsvarade resultaten i praktiken inte riktigt Langhoffs förväntningar, och han lämnade in ett flertal avskedsansökningar mellan 1911 och 1913. Kejsaren beviljade dem inte. Också finländarna föredrog Langhoff på posten framför ett ryskt alternativ. Det samma gällde uppdraget som tf. kansler vid Helsingfors universitet, som Langhoff tilldelats 1906. Under sin tid som universitetets kansler såg han bland annat till att universitetet i Alma Söderhjelm fick sin första kvinnliga lärare och docent.
Till slut lämnade han emellertid frustrerad sin tjänst som ministerstatssekreterare 1913. År 1912 upphöjdes Langhoff i friherrligt stånd, som ende och siste finländare efter att ståndslantdagen avskaffats. Sina sista år tillbringade han i Helsingfors och på sin gård Miniato i Esbo.
Jaana Gluschkoff
Carl Fredrik August Langhoff, född 14.2.1856 i Heinola, död 18.11.1929 i Helsingfors. Föräldrar apotekaren Fredrik Wilhelm Langhoff och Johanna Charlotta Lucander. Gift 1886 med Maria Maexmontan.
PRODUKTION. Sju år som Finlands representant inför tronen. Minnen och anteckningar åren 1906−1913 I–III (1922−1923).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Hjelt, Från händelserika år. Upplevelser och minnen I−II (1920); O. Jussila, Nationalismi ja vallankumous venäläis-suomalaisissa suhteissa 1899−1914 (1979); M. Klinge, Finlands historia III (1997); A. Mutanen, Valtiomies vai nimismies. Käsityksiä Suomen ministerivaltiosihteeristä vuoden 1905 marraskuun manifestin jälkeen. Tutkielmia Suomen suuriruhtinaskunnan keskushallinnon historiasta (1992); J. E. O. Screen & V.-M. Syrjö, Haminan kadetit koulussa ja maailmalla. Keisarillinen Suomen kadettikoulu 1812−1903 (2003); M. Tyynilä, Senaatti. Tutkimus hallituskonselji-senaatista 1809−1918 (1992).
BILDKÄLLA. Langhoff, August. Foto: Ateljé Daniel Nyblin. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.