Anders Fredrik Granstedt var elev hos C. L. Engel och blev en skicklig ritare och planerare. Åren 1822–1845 var han arkitekt vid Indendentskontoret i Helsingfors. Granstedts verksamhet var omfattande; förutom de byggnader han planerade å yrkets vägnar anlitades han flitigt av privata uppdragsgivare. Han ritade framför allt privata hus i Helsingfors, men också talrika herrgårdsbyggnader.
Anders Fredrik Granstedts far önskade tidigt att sonen skulle bli arkitekt och vägledde honom därför i ritnings- och byggnadskonstens grunder. Fadern Pehr Granstedt var konduktör vid den svenska fortifikationen. Han var verksam i Finland från 1790-talet, framför allt vid befästningsarbetena vid Hangö udd. Pehr Granstedt beslöt 1810 att stanna i Finland, där han redan hade namn om sig som civilarkitekt. Anders Fredrik gick i skola i Stockholm, tills han kallades hem till familjen kring 1810. Han fortsatte sin skolgång i olika städer, beroende på var fadern för tillfället var verksam. Skolgången avslutades i Helsingfors, där också Pehr Granstedt slutligen slog sig ner 1814.
Våren 1816 förbättrades den unge Granstedts möjligheter att etablera sig i sitt yrke då Carl Ludwig Engel, utnämnd till arkitekt för nybyggnadskommittén i Helsingfors, anlände från S:t Petersburg och lät påbörja arbetet med de första offentliga byggnaderna i den nya huvudstaden. Utan dröjsmål såg Pehr Granstedt till att hans son kom i lära hos Engel; till en början fick han öva sig i ritning. Den första augusti 1816 blev Anders Fredrik antagen som elev vid nybyggnadskommittén. Med tiden utvecklades den unge Granstedt till en god medhjälpare till Engel, han kunde göra upp byggnadsplaner och rentav övervaka krävande byggnadsarbeten.
År 1822 utnämndes Granstedt, med dispens från kravet på studentexamen, till andre konduktör vid intendentskontoret, som 1821 flyttats från Åbo till Helsingfors. Vid sidan av tjänsten fortsatte Granstedt vid nybyggnadskommittén ända tills den upphörde 1825. Engel blev chef för intendentskontoret 1824, och Granstedt verkade under honom oavbrutet till hans död 1840. Granstedt blev inte Engels efterföljare som intendent, men 1845 utnämndes han till förste konduktör, en tjänst som tidigare innehafts av A.W. Arppe sedan 1821. Först då motsvarade Granstedts formella tjänsteställning hans sedan länge faktiska roll som intendentskontorets ledande konduktör. När de nya länsarkitekttjänsterna lediganslogs 1848 sökte Granstedt tjänsten som länsarkitekt i Nyland, men han ändrade sig i sista stund, antagligen på grund av försämrad hälsa. Han avled i Helsingfors 1849.
Granstedt utvecklades till en skicklig ritare, och hans planeringshandlag brukar betecknas som förfinat. Han hade främst Engel att tacka för sin yrkesskicklighet, bristen på teoretisk yrkesmässig grundskolning kvarstod dock. Granstedt framträdde som självständig planerare tydligare först efter 1820-talet. Han behärskade Engels nyklassicism, men kunde också sätta sin egen prägel på det han ritade. De arkitekturhistoriskt intressantaste resultaten i hans produktion är från 1840-talet, då Engels efterföljare E. B. Lohrmann, som kom från Berlin 1841, förmedlade nya, fräscha intryck. I allmänhet torde Granstedts bekantskap med nyare utländska arkitekturströmningar ha härrört sig från den facklitteratur som man under Lohrmanns tid systematiskt började anskaffa till intendentskontoret. Granstedt ägde också själv en mindre samling arkitekturböcker.
Det är svårt att urskilja den enskilde arkitekten bakom de projekt som kom till på intendentskontoret. Till de mer betydande byggnader som tillkom under Granstedts medverkan hör ett hospital för Finska sjöekipaget på Skatudden och den s.k. korrektionsinrättningen, fängelset i Tavastehus. Från 1820-talet deltog Granstedt i kontorets planering av kyrkor. Hans namn förknippas speciellt med kyrkan i Kerimäki, som är det första exemplet på nygotisk kyrkoarkitektur i Finland.
Granstedts privata praktik som arkitekt är omfattande. Huvuddelen utgörs naturligt nog av bostadshus i städerna. Dessa ritade Granstedt i synnerhet i Helsingfors i Engels klassicistiska anda. Hans största verk var kommerserådet J. H. Heidenstrauchs palatslika bostadshus vid Salutorget i Helsingfors, där planeringen inleddes 1839. Granstedt planerade också privatbostäder, bl.a. i Åbo och i Jakobstad, där det representativa stenhus han ritade åt kommerserådet Peter Malm 1836 väckte uppmärksamhet som stadens första empirbyggnad. År 1832 gjorde han planerna för societetshuset i Viborg. Åren 1832–1834 uppfördes i Viborg också ett teaterhus efter Granstedts ritningar, som blev den första teaterbyggnaden i sten i Finland. Granstedt ritade särskilt på 1840-talet ett stort antal herrgårdsbyggnader, bl.a. Pickala i Sjundeå, Erkylä i Hausjärvi och Håkansböle i dåvarande Helsinge socken. Under slutet av 1830-talet gjorde Granstedt upp renoveringsplanen för Munksnäs gård, som hans far hade ritat 1815.
Jarkko Sinisalo
Anders Fredrik Granstedt, född 24.1.1800 på Hangö udd, död 26.11.1849 i Helsingfors. Föräldrar fortifikationsofficeren, löjtnant Pehr Granstedt och Johanna Fredrika Dubois. Gift 1827 med Vilhelmina Theodora Plantin.
VERK. Kyrkorna i Artsjö (1839−1840); Taivalkoski (1841); Kerimäki (1845−1847); Karstula (1853); Heidenstrauchs hus, Helsingfors (1839−1842), Helsingfors; Societetshuset i Viborg (1832); Viborgs teater (1832−1834); Malmska köpmansgården i Jakobstad (1836−1838); herrgårdsbyggnaderna på Erkylä, Hausjärvi (1845–1851) och Pickala, Sjundeå (1851).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Granstedt–Sucksdorffska samlingen, Riksarkivet. P. Kärki, Svenska ambassaden i Helsingfors. En byggnadshistorik (1972); M. Palmgren-Sundman, I skuggan av Carl Ludwig Engel. En översikt av konduktör Anders Fredrik Granstedts arkitekturritningar (avhandling pro gradu, konsthistoria, Helsingfors universitet, 1981).
BILDKÄLLA. Granstedt, Anders Fredrik. Akvarell: Johan Knutson. Museiverket.