Ivar Hörhammer konkurrerade med Gösta Stenman om titeln som ledande konsthandlare i Finland i början av självständighetstiden. Först då Stenman i slutet av 1920-talet flyttade till Sverige nådde Hörhammer sitt mål som konstgallerist.
Släkten Hörhammer härstammar från Freisingen i Bayern, nära München, där förfäderna hade varit ölbryggare i flera hundra år. Ludwig Hörhammer kom som bryggmästare till Stockholm, där han träffade sin blivande hustru, den norsk-danska Josefine von Wildenrath. De gifte sig 1864. Ivar Gabriel föddes 1884 som yngst av sex barn. Samma år som han föddes flyttade familjen till Åbo, där fadern fått anställning på bryggeriet Aura. Ivar gick i skola i Åbo, men slutade redan som 13-åring och blev springpojke och senare kontorist. Året 1905 vistades han i Berlin.
Socialismens snabba framväxt jämte Tysklandsvistelsen fick, av allt att döma, Ivar Hörhammer att ansluta sig till Finlands socialdemokratiska parti. Till en början var han redaktör för tidningen Folktribunen och sedan huvudredaktör för Arbetet. Han avancerade till kassör i partiet, och till övervakare av publikationsverksamheten 1909–1916. Åren 1909–1910 var han lantdagsman. Även om Hörhammer 1909 i lantdagen varnat för kränkningar av överheten – vilket hade resulterat i en karikatyr i skämttidningen Fyren – dömdes han själv senare till fyra månaders fängelse för majestätsbrott p.g.a. skrivelser i vilka han förhöll sig kritisk till kejsarmakten. Han avtjänade sitt straff kring årsskiftet 1915–1916 i Helsingfors länsfängelse.
Efter detta bestämde sig Hörhammer för att byta bana. Han lämnade partiet och ingick 1916 ett avtal med Gösta Stenman som gjorde honom till delägare i Stenmans konstsalong. Följande år sålde han emellertid sin andel till Stenman, började samla på konstverk och ryor och öppnade den 15 september 1918 Galerie Hörhammer.
Efter inbördeskriget spred sig rykten om att Hörhammer skulle ha stött den röda regeringen och att socialisten K.H. Wiik skulle ha gömt sig hos honom. Då Hörhammer våren 1919 ansökte om att få bli medlem i Konstnärsgillet i Finland var det nära att föreningen splittrades då de ”vita” motsatte sig Hörhammers medlemskap. Hörhammer försvarades av medlemmarna i konstnärsgruppen Septem och av bl.a. Eero Järnefelt. Det var sist och slutligen inte fråga om partipolitik utan om konstpolitik. Stenman hyste inga höga tankar om Septem, vars idéer härstammade från impressionismen och talade varmt för den av expressionismen inspirerade Novembergruppen. Detta var de sista gynnsamma åren för handeln med konst, och de kom att färga Stenmans tävlan med konkurrenten Hörhammer, som urartade till en hätsk personlig konflikt. Stenman köpte bl.a. i hemlighet den lilla ramaffären Konttinen och döpte om den till Galerie Konttinen. I annonser för Konttinen hånades Hörhammers satsningar.
Hörhammer var redan tidigt intresserad av gamla finska ryor. De många ryor som han i all tysthet samlat ställdes ut 1918. Följande år blev ryorna en stor succé på en utställning med finländsk konst i Köpenhamn. Detta resulterade i ett tjugotal utställningar med ryor i olika länder i Europa, antingen arrangerade av Hörhammer ensam eller i samarbete med Nationalmuseets arkeologiska avdelning.
Ivar Hörhammers stora hobby var schack. Han deltog 1924 i stiftandet av Helsingfors schacksällskap, där han var aktiv styrelsemedlem och ordförande i över 15 år.
Utöver ryorna intresserade sig Hörhammer också för andra områden inom konstindustrin. Sitt Galerie Hörhammer och konstutställningarna fortsatte han att utveckla fram till sin död 1953. Galleriet fortsattes av hans son Paul Hörhammer och fusionerades senare med Bukowskis auktionshus i Helsingfors.
Aimo Reitala
Ivar Gabriel Hörhammer, född 11.2.1884 i Örebro, död 3.2.1953 i Helsingfors. Föräldrar bryggmästaren Karl Ludvig Hörhammer och Josefine Charlotte von Wildenrath. Gift med (1) Elsa Eleonora Grönroos 1906, (2) Christiane Katharine Berchtelsbauer 1922, (3) Tertia Alanda Myry (tid. Forsberg) 1930, (4) Dorthy Margareta Lucander 1944.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Hörhammer, Ivar Hörhammer 1884−1953 (1984).
BILDKÄLLA. Hörhammer, Ivar. Foto: Ateljé Aino. Uusi Suomis bildarkiv.