Max Oker-Blom anses vara den som införde skolhälsovården i Finland. Han var den förste skolläkaren i Helsingfors och blev senare professor i hygien vid universitetet. Genom sina sexualupplysningsböcker blev han känd både hemma och utomlands. Böckerna skrev han för skolelever, mödrar, föräldrar och uppfostrare. Den första av dem, Hos morbror doktorn på landet, utkom på nio språk.
”Både för den enskildes välfärd och för nationen och det gemensamma goda är den uppväxande generationens fysiska hälsa lika viktig som dess andliga utveckling”, konstaterade Helsingfors första skolläkare Max Oker-Blom i sin handbok i skolhygien, Kouluhygenia. Lääkäreitä ja koulumiehiä varten (1910). I bokens förord framhåller han sin strävan att tillämpa kunskaper från utländska förhållanden så att de passar inhemska.
Efter att ha avlagt medicine licentiatexamen 1891 blev Oker-Blom kommunalläkare i Mäntyharju samt stadsläkare och fängelseläkare i Villmanstand. På 1890-talet studerade han bakteriologi i Wien, Berlin, Wiesbaden och Innsbruck samt fysikalisk kemi i Leipzig. Pressen på det vetenskapliga forskningsarbetet förde honom till Helsingfors där han blev assistent åt professor Taavetti Laitinen vid dennes hygienlaboratorium. För att uppnå samma inkomstnivå som han hade haft i Villmanstrand, måste Oker-Blom få inkomster från flera olika håll. Han öppnade privatmottagning, föreläste i hälsolära vid finländska samskolor och höll föreläsningar på fortbildningskurser för blivande ingenjörer, gymnastiklärare och folkskollärare vid universitetet.
I takt med att bakteriologin och epidemiologin utvecklades under 1800-talets sista årtionden hade skolelevernas kondition och hälsotillstånd blivit föremål för kontroll. I Finland var man tidigt i farten. Redan på 1860-talet diskuterade man vid läkarkonferenser skolhälsovård, vid sidan av andra hygienfrågor. Oker-Blom intresserade sig för alla nivåer av den uppväxande generationens fysiska fostran.
Vid sin första hälsogranskning av skolelever märkte Oker-Blom att en stor del av dem var undernärda. År 1906 fick man pengar från vinstmarginalen av stadens utskänkning, för att upprätthålla den planerade föreningen för skolbespisning av medellösa barn. Föreningen sörjde för skolbespisningen av fattiga barn så, att det redan 1913–1914 erbjöds mat åt skoleleverna vid alla folkskolor i Helsingfors.
Många läkare före Oker-Blom hade varit intresserade av skolelevernas hälsovård. En av dessa var Albert Palmberg som redan 1894 hade hållit ett föredrag om skolan och hygienen vid Budapests demografi och hygienikongress. Oker-Blom fortsatte längs den linje Palmberg startat och deltog i internationella konferenser som behandlade skolhygienen. I Nürnberg höll han 1904 ett föredrag om skolelevernas sexualundervisning och i London 1907 ett föredrag om läkarundersökningarna vid skolorna.
I början av 1900-talet började folkets sedliga tillstånd att intressera Oker-Blom. Storstädernas problem, könssjukdomarna och alkoholismen, var föremål för bekymmer överallt i Europa. Dessa teman behandlade Oker-Blom i flera artiklar. Han skrev också en serie sexualupplysningsböcker, som väckte internationell uppmärksamhet. Först utkom Hos morbror doktorn på landet, 1903. Boken översattes snart till tyska och 1910 var den översatt till åtta andra europeiska språk.
I sina läroböcker redogör Oker-Blom elementärt för principerna för fortplantning, från växt- och djurriket till människans sexualliv. Det finns enligt Oker-Blom ingen orsak att väcka sexualiteten för tidigt, man bör akta sig för tidigt sexuellt umgänge. Han betonar att samhället ställer förpliktelser på den enskilda individen när det gäller sexualiteten och att ett tillfredsställande av könsdriften endast är möjligt inom äktenskapet.
Genom att föra in sexualupplysning i skolorna trodde Oker-Blom att han kunde kämpa mot könssjukdomarna. Kunskap och instruktioner var makt också härvidlag. På förslag av medicinalstryrelsen beslöt ledaren för Helsingfors folkskolor att skoleleverna skulle få en timmes sexualupplysning av skolläkaren innan avslutad skolgång.
Inför några seminarier i hälsolära 1904 skrev Oker-Blom sexualhandböckerna För män och manlig ungdom och För mödrar och unga kvinnor. År 1905 utkom handboken För föräldrar och uppfostrare och 1906 handboken För äkta makar (Sexual-hygieniska spörsmål 1–4; Sukuelämä ja terveys 1-4. 1904–1906). År 1909 följde hans handbok Sukupuolikasvatus: Opas kodeille ja kouluille (Sexualuppfostran: En handbok för hem och skolor).
Sexualupplysningsböckerna sågs inte med blida ögon i alla vetenskapliga läkarkretsar. De ansågs som en fara för ungdomen. I samband med tjänsteansökningar ansågs Oker-Bloms produktion rentav för populär och hans vetenskapliga inriktning alltför smal. Enligt Oker-Blom själv var Svenska folkpartiet hans största motståndare, för politiskt räknades han till ungfinländarna.
I tidningen Internationale Archiv für Schulhygiene skrev Oker-Blom om forskningen rörande den finländska skolhygienen och medverkade i nordiska och inhemska tidningar: Skandinavischen Archiv für Physiologie, Duodecim, Terveydenhoitolehti, Finska Läkaresällskapets Handlingar. Oker-Bloms ägnade sig under 1910-talet åt forskning i trötthet och före-byggande av lungsot. Hans personliga långvariga lungsjukdom och de veckor han tillbringade på Nummela sanatorium bidrog till detta sistnämnda intresse.
Oker-Blom, som tillhörde adelsståndet, företrädde sin släkt vid flera lantdagar och var stadsfullmäktig och medlem av hälsovårdsnämnden i Villmanstand och Helsingfors. Han verkade aktivt i både finsk- och svenskspråkiga läkarsällskap och höll föredrag på båda språken. Hans stora mål var att få läkarna i Finland att fungera tillsammans oberoende av språkgränserna. Han drev starkt grundandet av Finlands allmänna läkarförbund och fram till sin död fungerade han som dess ordförande.
Marjatta Hietala
Maximilian Ernst Gustaf Oker-Blom, född 5.5.1863 i Helsingfors, död 10.10.1917 i Helsingfors. Föräldrar senatorn, general Christian Theodor Oker-Blom och Julia Maria Lovisa Böckelman. Gift 1890 med Anna Emilia Wallenius.
PRODUKTION. Experimentelle Untersuchungen über das unter Einwirkung des konstanten elektrischen Stromes stattfindende Eindringen von medikamentösen Stoffen in den Thierkörper (1898); Terveysoppi (1904); Kodin lääkärikirja (1907); Kouluhygenia. Lääkäreitä ja koulmiehiä varten (1910); Läkar-yrket och dess etik (1911); Hälsolärans grunddrag för hemmets och skolans behov (1911); Från läkarens fält I–II (1916−1917); Max von Pettenkofer (1918); ett flertal böcker med anvisningar för uppfostrare och ungdom: Hos morbror doktorn på landet (1903); Vad Marta fick lära sig hos Morbror Doktorn på landet (1907); Handledning i sexuell undervisning och uppfostran (1909); Hälsan är min bästa vän (1908). Se även T. Carpelan & L. O. Th. Tudeer, Helsingfors universitets lärare och tjänstemän från år 1828 II (1925).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. B. von Bonsdorff, Läkare och läkekonst i Finland under 300 år 1640−1940 (1978); M. Hietala, Tietoa, taitoa, asiantuntemusta. Helsinki eurooppalaisessa kehityksessä 1875−1917. I. Innovaatioiden ja kansainvälistymisen vuosikymmenet (1992); T. Laitinen, Muistopuhe. Suomen Tiedeakatemian esitelmät ja pöytäkirjat 1918; M. Oker-Blom, Från läkarens fält I–II (1916−1917); M. Oker-Blom, Max von Pettenkofer (1918).
BILDKÄLLA. Oker-Blom, Max. Foto: Ateljé Apollo. Museiverket.