Werner Söderhjelm var en internationellt inriktad litteratur- och språkforskare samt litteraturkritiker som under början av århundradet kom att bli en viktig opinionsbildare i Finlands kulturliv. Han blev det självständiga Finlands första sändebud i Stockholm.
Söderhjelm växte upp i ett svenskspråkigt och fransksinnat juristhem i Viborg, Finlands mest kosmopolitiska stad. I hemmet talades också tyska och franska. Söderhjelm lärde sig flytande finska i sin omgivning och läste ryska i skolan. Han blev student 1877 och skrev in sig vid Viborgs nation. Därefter inledde han sina studier i estetik och modern litteratur. År 1882 blev han filosofie kandidat och påbörjade sin forskarkarriär.
Det litteraturhistoriska studiet hade länge dominerats av den idealistiska, hegelianska estetiken, men fick vid den här tiden en ny inriktning som underströk litteraturens filologiska och lingvistiska aspekter. Söderhjelms vetenskapliga förebilder blev dansken Georg Brandes och svensken Henrik Schück, som båda även hörde till hans personliga vänner. Sin egentliga teoretiska ansats hämtade Söderhjelm från Wien, München, Berlin och Paris.
I sin licentiatavhandling Om Johann Elias Schlegel, särskildt som lustspelsdiktare (1884) frångick Söderhjelm den nationalidealistiska litteraturteorin och framhävde i stället internationell komparation. Viktiga begrepp var ”förebild”, ”inverkan” och ”utveckling”. I sina fortsatta studier i Wien och Paris ägnade han sig åt den franska renässanslitteraturen, som kom att bli ett av hans viktigaste forskningsområden.
I februari 1886 utnämndes Söderhjelm till docent i nyare litteratur. Söderhjelm beslöt sig dock att istället ägna sig åt filologisk forskning, där en professur inom kort var att vänta. Från slutet av 1880-talet arbetade han aktivt för en undervisning i moderna språk på universitetsnivå i Finland. På hans initiativ grundades 1887 Nyfilologiska föreningen (till en början klubben) och dess serie Mémoires och något senare en tidskrift, Neuphilologische Mitteilungen.
Söderhjelm kompletterade sina studier i filologi i Berlin och blev 1889 docent och 1894 extraordinarie professor i romansk filologi. År 1898 utnämndes han till innehavare av den nyinrättade professuren i germansk och romansk filologi och efter den nya ämnesfördelningen 1908 till professor i romansk filologi. Men han bevarade sitt intresse för litteraturhistoria under hela sin bana som filolog. Hans viktigaste insats i detta ämne består av tre omfattande biografier, Karl August Tavaststjerna (1900), Johan Ludvig Runeberg I–II (1904–1906) och Oscar Levertin I–II (1914–1917). Därtill skrev han Åboromantiken (1915) i vilken han skärskådar Finlands litterära liv på 1810- och 1820-talen. Johannes Linnankoski (1918) var avsedd särskilt för en nordisk läsekrets. Linnankoski förkroppsligade för Söderhjelm det finska folkets bästa sidor: författarens verksamhet inom folkbildningen motsvarade samma folkbildningsideal som Söderhjelm tillägnat sig redan som ung, och som efter inbördeskrigets blodiga slut föreföll mer angeläget än någonsin.
År 1913 hade man särskilt med tanke på Söderhjelm inrättat en ny professur i inhemsk och allmän litteraturhistoria, och Söderhjelm innehade professuren tills han blev direktör för Finlands informationsbyrå i Köpenhamn, efter att Finland blivit självständigt. Hösten 1919 utnämndes han till Finlands minister i Stockholm.
Under sin tid som sändebud i Stockholm, fram till 1928, medlade Söderhjelm i de spänningar mellan Sverige och Finland som Ålandsfrågan och äktfinnarnas motstånd mot Sverige gav upphov till på 1920-talet. Han gjorde svenskarna förtrogna med finländsk kultur och beredde marken för Sillanpääs kommande Nobelpris. Vid sidan av sitt ämbete som ambassadör fortsatte han med sitt vetenskapliga arbete och färdigställde samtidigt sina memoarer Läroår i främmande länder (1928).
Yrjö Varpio
Jarl Werner Söderhjelm, författarpseudonymer V. Jelm, Pekka Malm, född 2.7.1859 i Viborg, död 16.1.1931 i Helsingfors. Föräldrar prokuratorn Werner Woldemar Söderhjelm och Amanda Olivia Clouberg. Gift 1885 med Sigrid Wilhelmina Lönnblad.
PRODUKTION. Om Johann Elias Schlegel, särskildt som lustspelsdiktare (1884); Ströftåg och sommarminnen I?II (1884); Germaniska och romaniska språkstudier (1892); Leben und Wundertaten des heiligen Martin (1896); Karl AugustTavaststjerna. En lefnadsteckning (1900; 2. genomsedda uppl. 1913); Brytningstider. En historia från Finland af Pekka Malm. Stockholm (1901); Johan Ludvig Runeberg. Hans lif och hans diktning I?II (1904?1906); Norges folkrepresentation. Några anteckningar (1906); Två föredrag om Goethe (1909); Studier i fransk berättarkonst I. Novellens anor (1910); Francesco Maria Molza. En renässanspoets lefverne och diktning. Stockholm (1911); Profiler ur finskt kulturliv (1913; väsentligt omarbetad uppl. 1923); Oscar Levertin. En minnesteckning I?II. Stockholm (1914); Åboromantiken och dess samband med utländska idéströmningar (1915); Utklipp om böcker I (1916); Johannes Linnankoski. En finsk diktarprofil (1918); Utklipp om böcker II (1918); Kotimaisia kulttuurikuvia (1920); Utklipp om böcker III: 1?2 (1920); Almqvist och Finland (1922); En samling resebrev (1923); Skrifter I?X (1923); Litterära uppsatser I?II (1925); Läroår i främmande länder (1928); Fransk språklära (tills. med N. Tötterman) (1892); Italiensk Renässans. Litteratur- och kulturstudier (tills. med T. Söderhjelm) (1907). Se även T. Carpelan & L. O. Th. Tudeer, Helsingfors Universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 II (1925); Finlands författare 1809?1916 (1993).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Castrén, Werner Söderhjelm. Minnestal. Societas Scientiarum Fennica årsbok XII 1933?1934 (1934); G. Castrén, Werner Söderhjelm som teaterkritiker. Historiska och litteraturhistoriska studier 29 (1953); M. Klinge, Professorer (1990); E. Olsoni, Werner Söderhjelm – finne, skandinav och europé. Nordisk tidskrift 37/1961; H. K. Riikonen, Professortypen. Werner Söderhjelms Schilderungen deutscher Wissenschaftler des ausgehenden 19. Jahrhunderts. Jahrbuch für finnisch-deutsche Litteraturbeziehungen 19 (1987); H. Suolahti, Werner Söderhjelm in memoriam. Valvoja-Aika 1931; H. Söderhjelm, Werner Söderhjelm (1960); Y. Varpio, The History of Finnish Literary Criticism 1828?1918. The History of Learning and Science in Finland 1828?1918 XV (1990); S. Willner, Werner Söderhjelm. Finländska gestalter IX (1971); S. Willner, Vandring i labyrint (1994); C. Zilliacus, Forskare, essäister och färdmän. Finlands svenska litteraturhistoria II (2000).
BILDKÄLLA. Söderhjelm, Werner. Foto: Ateljé A. B. Tilgmann. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.