Georg August Wallin var sin tids mest erkända forskningsresande till Arabien och har gett eftervärlden unik kännedom om stammar och orter på Arabiska halvön. Han var den första västerlänning som utforskade det arabiska talspråket.
Georg August Wallin föddes som fjärde barnet till häradsskrivaren i Sunds socken på Åland, Israel Wallin och hans hustru Johanna Maria Ahrenberg. Faderns ämbetsmannakarriär innebar ständiga förflyttningar och 1825 kom familjen till Helsingfors då fadern utsetts till överkommissarie i revisionsrätten. Segling och musik var Georg Augusts huvudsakliga ungdomsintressen. Under sin tid vid universitetet i Helsingfors bodde han i sitt föräldrahem och kunde utan bekymmer för ekonomin ägna sig helhjärtat åt sina språkstudier. Wallin var dock mindre skapt för studerkammaren än för naturliv.
Inspirerade av den uppvaknande finska nationalismen riktade på 1840-talet de finska akademiska kretsarna sitt intresse nästan helt på Sibirien, som börjat framstå som språkvetenskapernas och de etnografiska intressenas förlovade land. Men den egensinnige oliktänkaren Wallin färdades istället på kamelrygg över Arabiska halvön från det ena beduinlägret till det andra, sökande romantikernas ofördärvade ”ädla vilde”. Wallin hade inför sina resor till Mellanöstern förberett sig genom att studera också arabiska, persiska och turkiska förutom de klassiska språken. Det gjorde han vid universitetet i Helsingfors samt vid universitetet i S:t Petersburg och vid institutet för orientaliska språk, som lydde under det ryska utrikesministeriet. Det största inflytandet på Wallin och hans kommande resor utövade hans lärare i arabiska i Petersburg, den egyptiske schejken Muhammad ̉̉Ayyad al-Tantawi (1810–1861). Schejkens berättelser om Egypten och araberna väckte hos Wallin en stark längtan att få komma till ort och ställe för att bekanta sig med folket och den islamiska kulturen.
Motiven till resan var av två slag: dels de som nämns i stipendieansökan, dels personliga. Sökanden konstaterar hur studiet av de arabiska dialekterna har försummats av forskningen, något som hans resa skulle råda bot på. Ett annat syfte som han framhåller är att han vill bekanta sig med den wahhabitiska rörelsen, som förkunnade en mer renlärig islam och vid den här tiden kommit att få ett avgörande inflytande på islam på Arabiska halvön. Bland Wallins personliga motiv kan nämnas att han kände sig främmande för kammarlärdom och ville komma bort från ”Europas flärd, fåfänga och öfverförfinade bildning”, och – inte minst – han ville uppleva drömbilden av den exotiska Orienten som ett förlovat land för erotisk eskapism.
I juli 1843 steg Wallin ombord på ett fartyg i Helsingfors, i januari 1844 anlände han till Kairo och började därefter uppträda som muslim. Den lärde mannen från Norden förvandlades till Abd al-Wali, en rättrogen muslim från Centralasien. Hans tre ökenfärder utgick alla från Kairo. På dem vilar än i dag hans anseende som språkforskare och forskningsresande.
I april 1845 begav sig Wallin på sin första färd in i öknen. Som den första europén nådde han al-Jauf och Ha’il. Därifrån skulle han fortsätta till Persiska viken. Men olika omständigheter tvingade honom att återvända till Kairo – via de för icke-muslimer förbjudna städerna Mekka och Medina. Numera känner man namnet på tjugo européer som före Wallin besökt dessa heliga platser. Sin andra ökenfärd anträdde han i december 1846. Hans mål denna gång var Katarinaklostret på Sinaihalvön och vallfartsorter i det Heliga landet som var heliga såväl för judar och kristna som för muslimer. I december 1847 vidtog den sista resan: via Tawila och Tabuk tog sig Wallin på nytt till Ha’il, där han än en gång såg sig tvungen att ändra resrutt. I stället för till Oman och Aden måste han styra kosan norrut till Bagdad, varifrån han fortsatte till Persien.
Wallin återvände till Europa 1849. I London gjorde han sig snabbt ett namn och belönades med en av tidens främsta vetenskapliga utmärkelser, Royal Geographical Societys guldmedalj. Till Helsingfors återkom han i juni 1850. Sedan han 1851 utnämnts till professor i orientalisk litteratur, började han med iver förbereda en ny resa till Arabien. Meningen var att Storbritanniens och Rysslands geografiska sällskap skulle dela på kostnaderna. Ryssarna krävde emellertid att Wallin i samband med sin hemfärd från Arabien skulle företa en separat forskningsresa till de islamiska gränsområdena i Centralasien, som var av särskilt intresse för dem. Men när resenären saknar vilja och entusiasm kan man inte heller vänta några resultat: Wallin ville inte resa till Centralasien. I ljuset av Wallins dagboksanteckningar kan man å andra sidan anta att han inte överhuvudtaget hade för avsikt att återvända till Europa. Så betagen var han av Arabiens ökenvidder och så känslomässigt fäst vid beduinerna. Medan förhandlingarna befann sig i denna återvändsgränd dog Wallin oväntat.
Då man bedömer resultaten av Wallins resor, bör man komma ihåg att merparten av hans svenska anteckningar inte har kunnat utnyttjas av internationella forskare. Denna språkbarriär i förening med Wallins förtidiga död har förpassat honom till lärdomshistoriens fotnoter. Engelska och arabiska utgåvor av hans texter är emellertid under arbete. När de blir tillgängliga kommer Wallin utan tvekan att framstå som en av 1800-talets mest betydande arabister. Det här betyder ingalunda att de av hans texter som redan publicerats skulle sakna betydelse. Wallin var t.ex. den förste som i Arabien tecknade ner poesi och dialekter bland beduinerna, och hans synpunkter på arabisk fonetik rönte erkännande långt in på 1900-talet. För sin tredje ökenfärd, som förde honom som den första europén tvärs över norra Arabien, fick Wallin mycket beröm och uppmärksamhet. Richard Burton, 1800-talets färgstarkaste forskningsresande, skrev inför sin egen resa till Mekka och Medina ett långt brev fullt med frågor till Wallin. Men då var Wallin redan död.
I Mellanöstern är Wallin numera högt uppskattad. I sina beskrivningar av förhållandena och geografin i Arabien är han ofta den första – och enda – som efterlämnat uppgifter om enskilda stammar och orter. Detta har ökat hans prestige speciellt i Saudiarabien. Dessutom var Wallin ingen spion utsänd av en stormakt, vilket var fallet med mången annan som på den tiden reste omkring i området. Man tror också att Wallin av övertygelse övergått till islam, att han inte endast utåt uppträdde som muslim.
Kaj Öhrnberg
Georg August Wallin, född 24.10.1811 i Sund, död 23.10.1852 i Helsingfors. Föräldrar överkommissarie i revisionssrätten Israel Wallin och Johanna Maria Ahrenberg.
PRODUKTION. De praecipua inter hodiernam Arabum linguam et antiquam differentia (1839); Carmen Elegiacum Ibnu-l-Faridi cum commentario Abdu-l-Ghanyi e duobus codicibus Londiniensi et Petropolitano in lucem edidit (1850); Notes taken during a Journey through Part of Northern Arabia, in 1848. The Journal of the Royal Geographical Society of London 20/1851; Probe aus einer Anthologie neuarabischer Gesänge, in der Wüste gesammelt. Zeitschrift der Deutschen morgenländischen Gesellschaft 5/1851, 6/1852; Georg Aug. Wallins första resa från Cairo till Arabiska öknen i april 1845. Fragment (1853); Narrative of a Journey from Cairo to Medina and Mecca, by Suez, Arabá, Tawilá, al-Jauf, Jubbé, Ha’il, and Nejd, in 1845. The Journal of the Royal Geographical Society of London 24/1854; Narrative of a Journey from Cairo to Jerusalem, via Mount Sinai. The Journal of the Royal Geographical Society of London 25/1855; Ueber die Laute des Arabischen und ihre Bezeichnung. Zeitschrift der Deutschen morgenländischen Gesellschaft 9/1855, 12/1858; Bemerkungen über die Sprache der Beduinen, auf Veranlassung des Aufsatzes von E. W. Lane. Über die Aussprache der arabischen Vokale u.s.w. Zeitschrift der Deutschen morgenländischen Gesellschaft 12/1858; Georg August Wallins Reseanteckningar från Orienten åren 1843−1849. Dagbok och bref, efter resandens död utgifna af S. G. Elmgren I−IV (1864−1866); Bref och dagboksanteckningar af Georg August Wallin utgifna, jämte en lefnadsteckning af Knut Tallqvist (1905); Källan i fjärran öknen (texturval och inledning av Göran Schildt). Stockholm (1976); Travels in Arabia(1845 and 1848). Cambridge (1979).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Georg August Wallins arkiv, Nationalbiblioteket; P. Aalto, Oriental Studies in Finland 1828−1918. J. Aro, Georg August Wallin ja arabismi. Suomen Antropologi 1/1972; J. Aro, Lähi-idän solmut (1981); G. A. Wallin Aavikon vaeltaja. Red. K. Öhrnberg (2007); The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 10b (1971); H. Holma, Georg August Wallin 1811−1852. Studia Orientalia 17/1952; W. R. Mead, G. A. Wallin and the Royal Geographical Society. Studia Orientalia 23/1958; J. Salminen, Minnet av Alexandria (1988); K. Tallqvist, Yrjö Aukusti Wallin (1903); M. Trautz, G. A. Wallin. A forgotten explorer of Arabia. Journal of the Royal Central Asian Society 19/1932; K. Öhrnberg, Suomalaiset Arabiankävijät. Matka-arkku. Suomalaisia tutkimusmatkailijoita (1989); K. Öhrnberg, Den överdrivne älskaren. Georg August Wallin i Arabien. Islam i forskningens ljus (1991); K. Öhrnberg, Långt skild från Europas flärd, fåfänga och överförfinade bildning. G. A. Wallin, Orienten och Europa. Historisk tidskrift för Finland 4/1991; K. Öhrnberg, G. A. Wallin, Venäjä ja Keski-Aasia. Samudraphena – valtameren vaahto (1997).
BILDKÄLLA. Wallin, Georg August. Oljemålning (detalj): Robert Wilhelm Ekman, 1853. Foto: Timo Huvilinna. Helsingfors universitetsmuseum.