Katarina Stenbock bortgiftes sexton år gammal med den betydligt äldre kung Gustav Vasa. På grund av hennes nära släktskap med hans förra hustru betecknades äktenskapet som skandalöst. Som kungens hustru och drottning hade hon ett betydande ansvar för det kungliga hushållet och de kungliga barnen. Hennes eget äktenskap blev barnlöst. Hon vårdade kungen under dennes sista år och fick som änkesäte Strömsholms gård och län. Efter kungens död bodde hon främst där och prisades för sin välgörenhet bland de fattiga. Drottningen hade inget politiskt inflytande över sin make.
Katarina Stenbock föddes på Torpa i Västergötland, den Stenbockska ättens stamgods. Torpa stenhus är en av de få bevarade medeltida spärrfästningarna i Västergötland, och förmodligen växte Katarina upp i denna byggnad. Hon förlovades redan som barn med Gustaf Johansson (Tre Rosor), som var son till Kristina Gyllenstierna och riksrådet Johan Turesson (Tre Rosor).
Gustav Vasa utsåg den sextonåriga Katarina till sin hustru efter sin andra hustrus, Margaretas (Leijonhufvud) död. Enligt traditionen kom den över fyrtio år äldre kungen till Torpa för att fria. Katarina blev då så chockad att hon sprang ut i trädgården och gömde sig. Det tilltänkta äktenskapet var enligt dåtida synsätt en skandal. Det oerhörda var inte åldersskillnaden, utan Katarinas nära släktskap med Gustavs förra hustru. Katarina var nämligen den avlidna drottning Margaretas systerdotter. Framförallt kritiserade ärkebiskopen Laurentius Petri förfarandet. Han tvingades att ge efter för kungens önskan, men förhållandet dem emellan var spänt i början av 1550-talet. Ärkebiskopen vägrade också att förrätta vigseln, som ägde rum den 22 augusti 1552. Ärkebiskopens protester visar hur allvarlig situationen var och hur illa samtiden uppfattade detta brott mot de rådande värderingarna. Laurentius Petri hade nämligen alltid varit synnerligen försiktig i sitt förhållande till kungen och t.o.m. som bisittare godkänt en dödsdom mot sin bror.
Det kungliga äktenskapet blev barnlöst. Drottningen följde ofta med kungen på hans resor i riket och besökte tillsammans med honom den östra rikshalvan. På grund av kriget med Ryssland 1554–1557 uppfattade kungen situationen som hotfylld och beslöt därför vintern 1556 att tillsammans med drottningen och barnen att resa till Åland. Det talrika följet anlände till Kastelholm omkring den 5 mars. Den då 19-åriga Katarina hade alltså förutom kronprins Erik, som var ett par år äldre än hon själv, styvsönerna Johan, Magnus och Karl samt fem styvdöttrar. Drottningen var sjuklig under vistelsen på Åland och kungen skickade efter sin livmedikus från Stockholm.
På dödsbädden skänkte Gustav Vasa Strömsholms län med Strömsholms gård åt Katarina. Detta ledde till konflikter med hertig Karl när denne tillträdde sitt hertigdöme eftersom kungen tidigare i sitt testamente överlåtit området åt honom.
I litteraturen förekommer uppgiften att Katarina efter kungens död bodde på Kastelholm. Detta är inte sannolikt. Åland hörde till Johans hertigdöme, och när han 1562 gifte sig med Katarina Jagellonica överlät han Åland åt henne, som hennes livgeding. Förläningen upphörde givetvis med hertigens fall, och när Johan blev kung 1569 återfick inte Katarina Jagellonica Åland. I stället överlät Johan Åland åt änkedrottning Katarina som livgeding. Hon fick dessutom behålla Strömsholms län.
Det förefaller inte som om Katarina skulle ha besökt Åland med Kastelholm under förläningstiden. År 1590 förlänade Johan Åland åt sin unge son Johan. Katarina fick dock även i fortsättningen inkomsterna från Åland, och den nya förläningen tycks ha existerat enbart på papperet. När bönderna 1595 klagade på att de saknade klockare som skulle värma sockenstugan för barn och gammalt folk, riktade de skrivelsen till Katarina. Hon förhöll sig välvillig till de åländska bönderna och befriade dem från den s.k. klockarevackan, som ingick i hennes underhåll.
Förhållandet mellan Katarinas fogdar på Åland och kungens krav tycks inte alltid ha varit problemfritt. I september 1583 krävde Johan en leverans av hasselnötter till Stockholm. Speciellt trilsk tycks Katarinas fogde Markus Eriksson ha varit. Johan riktade flera arga skrivelser till honom angående extra skatter som pålagts den åländska allmogen. Fastän änkedrottningen blivit underrättad om de krävda utlagorna hade dessa inte levererats.
Katarina innehade Kastelholm ända till 1603. Då avstod hon från Åland som byttes mot Drottningholms län. Strömsholms län innehade hon även i fortsättningen.
Katarinas äktenskap med kung Gustav har beskrivits som lyckligt. Efter kungens död bodde Katarina en stor del av sin tid på Strömsholms gård och gifte aldrig om sig. Hon bedrev välgörenhet bland de fattiga och tycks ha blivit mycket uppskattad för det. Det historiska källmaterialet ger huvudsakligen klichéartade uppgifter om Katarinas personlighet. Hon hade inget politiskt inflytande över sin betydligt äldre kungliga gemål.
Lena Huldén
Katarina Stenbock, drottning Katarina av Sverige 1552−1560, född 22.7.1535 på Torpa i Länghem, Älvsborg, död 13.12.1621 på Strömsholm i Västmanland. Föräldrar riksrådet Gustaf Olofsson Stenbock och Birgitta Eriksdotter Leijonhufvud. Gift 1551 med konungen av Sverige, Gustav Vasa.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Alla Riksdagars och Mötens Besluth. Stockholm (1728); Calendaria Caroli IX. Stockholm (1903); De la Gardiska archivet. Lund (1831−1843); Konung Gustaf den förstes registratur 1551−1560. Stockholm (1892). E. Hildebrand, Sveriges historia till våra dagar IV. Stockholm (1920); A. Lahtinen, Kastelholmasta Käkisalmeen ja takaisin. Flemingin sukupiiri ja sen yhteistyöverkostot. Orpana. Tampereen seudun sukutukimusseura r.y:n jäsenlehti 1/2005; L.-O. Larsson, Gustav Vasa – landsfader eller tyrann? Stockholm (2002); Å. Ohlmarks, Alla Sveriges drottningar. Stockholm (1983); I. Svalenius, Gustaf Vasa. Stockholm (1953); N. Upmark, Gustaf Vasas hof. En studie. Stockholm (1912).