Jaakko Itäläs livsuppgift blev att förnya det finländska skolsystemet, så att alla elever i en årskull skulle ges möjlighet till högre utbildning. Itälä arbetade med skolreformen och med bevakandet av barns och ungas intressen i samhället bland annat inom Väestöliitto (Finska befolkningsförbundet) och Mannerheims barnskyddsförbund, inom politiken som undervisningsminister och ordförande för Liberala folkpartiet, samt på de betydande förtroendeposter han innehade.
Jaakko Itäläs barndomshem var, i likhet med hans karriär, av det ovanligare slaget. Fadern Juho var affärsman inom trävarubranschen och befann sig ofta på resande fot. Tillsammans med sin hustru Aino bosatte han sig i mangårdsbyggnaden på ett gammalt säteri. En öppenhet för allt nytt präglade hemmet, vilket bl.a. tog sig uttryck i att fadern blev först i Finland med att tillverka och sälja prefabricerade trähus. Familjens barn blev förtrogna med såväl praktiskt arbete som med politiska diskussioner. Fadern hade i sin ungdom varit aktiv inom Agrarförbundets vänsterflygel, men familjens bekantskapskrets sträckte sig över hela den politiska skalan. Även om familjen Itälä berördes av tidens ekonomiska fluktuationer, inverkade de aldrig på den trygghet Jaakko upplevde som barn.
Under gymnasietiden var Itälä sommarredaktör på tidningarna Uusimaa och Loviisan Sanomat. Hösten 1952 inledde han sina studier i ekonomi vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. Under sin studietid skrev han bland annat utbildningspolitiska artiklar för studenttidningen Ylioppilaslehti. Efter sin examen 1956 grundade Itälä den kommunala mellanskolan i Yläne, som han också förestod. År 1958 blev han reklamchef och läroboksredaktör vid förlaget K. J. Gummerus. Han fortsatte med att skriva artiklar, som ofta handlade om reformering av ungdomsutbildningen. Posten som utbildningspolitisk sekreterare på Finlands studentkårers förbund (FSF) gav ytterligare möjligheter till påverkan.
Åren 1962–1964 var Itälä sekreterare för Finska kulturfondens utbildningsnämnd. Som sekreterare för språkundervisningskommittén organiserade han 1964 tolk- och översättarutbildningen, vilket blev det första steget mot införandet av yrkeshögskolor. År 1966 utsågs Itälä till generalsekreterare för skolreformkommissionen, som hade till uppgift att arbeta fram en plan för grundskolan.
Under 1962–1968 var Itälä verksam vid Finska befolkningsförbundet, där han ägnade sig åt skolreformen, först som ansvarig för utbildningsfrågor och senare som verksamhetsledare. Preliminära, heltäckande utbildningsplaner för kommuner och landskap lades fram.
Itälä var ordförande, och samtidigt en av sekreterarna, i kommittén för utbildningsstruktur 1968–1969, och därmed en av de centrala skolreformatorerna. Kommittén som fick stort inflytande föreslog att utbildningen över grundskolenivå skulle byggas upp av kursenheter. Förslaget följdes upp av ett massivt kommittébetänkande 1971.
År 1968 tillträdde Itälä posten som verksamhetsledare för Mannerheims barnskyddsförbund. Han hade även genom De frisinnades förbund blivit medlem av det 1965 grundade Liberala folkpartiet. Tack vare sin utbildnings- och partipolitiska verksamhet fick Itälä posten som undervisningsminister, först 1970 och åter 1978. År 1978 valdes han även till ordförande för Liberala folkpartiet, vilket han var till 1982. Riksdagsman var han 1979–1983.
Jaakko Itäläs uppfattningar och ståndpunkter sammanfattar liberalismens mål: ett fritt samhälle där människans kraft och kreativitet får fritt utlopp. Itälä ansåg att alla elever, inte bara den mest ambitiösa bråkdelen, skulle beredas möjlighet till en mer krävande utbildning.
Vid tidpunkten för Itäläs tillträde som verksamhetsledare för Mannerheims barnskyddsförbund var socialt arbete på frivillig grund föga uppskattat. Enligt medierna och den allmänna opinionen skulle all social verksamhet finansieras med offentliga medel. Itälä lyckades dock motverka denna inställning genom att uppmuntra förbundets medlemmar till en modern typ av intressebevakning och försöksverksamhet som hade till uppgift att komplettera det kommunala och statliga barnskyddsarbetet. Itälä initierade även en synlig påtryckningskampanj inom förbundet och kommenderade i enlighet med tidens anda sina stödtrupper ut på gatorna för att kräva att miljöfrågorna bland andra frågor skulle uppmärksammas. Han lät i förbundets regi framställa s.k. barnrapporter, som omfattade den lagstiftning som berör barn, problem angående denna, samt förslag till förbättringar. Alla de förslag som fanns med i 1972 års barnrapport har förverkligats i lagstiftningen.
Från 1969 började man på Itäläs initiativ i Finland fira FN:s dag för barnens rättigheter den 20 november varje år. Under denna dag verkar man i förbundets 13 distrikt och mer än 500 lokalavdelningar särskilt enträget för att förmå landets beslutsfattare att beakta barnens intressen. Övriga områden som varit speciellt viktiga för Itälä är projekt som strävar till att hjälpa ungdomar att bemästra sina liv, barnombudsmannaverksamheten och organiserandet av en riksomfattande barn- och ungdomstelefon.
Itälä var generalsekreterare för Mannerheims barnskyddsförbund 1990–1997. Verksamheten kunde genom hans försorg fogas ihop till en helhet utifrån grundtanken att en materiellt och andligt sett trygg barndom utgör grunden för ett handlingskraftigt liv. Med denna bakgrund växer en medborgare som på ett positivt sätt kan bidra till samhällsutvecklingen, och samhället blir i sin tur förmöget att hjälpa sina medborgare i deras strävan efter ett värdigt liv.
År 1990 promoverades Jaakko Itälä till hedersdoktor vid filosofiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Skolreformen hade vid denna tidpunkt redan genomförts och krönte Itäläs livsgärning. För Itälä personligen var dock universitetets hedersbevisning högst hedrande.
Ilkka Seppinen & Aura Korppi-Tommola
Jaakko Itälä, född 7.5.1933 i Borgå, död 9.11.2017 i Helsingfors. Föräldrar trävaruhandlaren, agrologen Juho Artturi Itälä och Aino Maria Haikkola. Gift 1956 med filosofie magistern, psykoanalytikern Anna Helena Pokki.
PRODUKTION. Koulutusdemokratia (1973); Liberaalin vastaukset (1979); Suomalaisten tarina I–IV (Huvudred. 1993); Kutsumuskoulu (1995).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. V.-M. Autio, Opetusministeriön historia VI–VII (1994–1997); A. Korppi-Tommola, Terve lapsi, kansan huomen. Mannerheimin lastensuojeluliito yhteiskunnan rakentajana 1920–1990 (1990).
BILDKÄLLA. Itälä, Jaakko. Foto: Ilpo Lukus, 1982. Uusi Suomis bildarkiv.