Guldsmeden Jonas Lexell i Åbo blev en aktad man av två orsaker; han var en framstående yrkesman och representerade därtill med stor framgång sin hemstad vid tre riksdagar. Av alla guldsmeder i Åbo under 1700-talet var han den mest inflytelserika.
Lexell föddes 1699 i Stockholm, där hans far var kaplan i S:t jacobs församling. År 1717 antogs han som lärling hos guldsmeden Daniel Schultz i sin hemstad, och fem år senare, 1722, blev han gesäll. Han fick tydligen en mycket mångsidig utbildning, för senare verkade han som både juvelerare och inspektör över pärlfiskeriet. Läromästaren Schultz härstammade från Åbo, och det var troligen orsaken till att Lexell 1726 flyttade till Åbo, där bristen på kunniga hantverkare var stor efter stora ofreden. Som s.k. frimästare började han arbeta där – trots en Åbomästares protest – och utan att behöva visa upp något mästarprov fick han av stadens råd den 15 juli 1730 sin värdighet som mästare och medlemskap i guldsmedernas skråämbete. Redan följande år blev han bisittare i ämbetet, och sedermera kom han att verka som ämbetets ålderman i tjugo år, 1742–1762. I trettio år innehade han befattningen som pärlfiskeri-inspektör, och därtill fungerade han i Åbo som ombudsman vid kontrollverket för föremål av guld och silver.
I sin verkstad hade Lexell vanligen en gesäll och en lärling, men ibland kunde gesällerna vara två. Som gesäller och lärlingar nämns bl.a. de blivande mästarna Anders Carlborg och Anders Törnqvist d.ä. På grund av sina många andra åtaganden måste Lexell ofta överlämna hela ansvaret på gesällerna, och detta ledde till att han vid tre tillfällen anklagades för att ha gjort ett oförsvarligt arbete; en silverkanna måste t.o.m. göras om.
Talrika kommunala förtroendeuppdrag vittnar om den respekt som den från Stockholm inflyttade guldsmeden åtnjöt i Åbo. Som företrädare för hattarna representerade han sin nya hemstad vid riksdagarna 1742–1743, 1751–1752 och 1760–1762. Valet av denne hantverkare berodde troligen på att han genom sin affärsrörelse stod köpmännen nära. Vid riksdagen 1751–1752 invaldes han i kammar-, ekonomi- och kommersedeputationen. Efter återkomsten från sin tredje sejour vid riksdagen valdes Lexell 1763 som den förste hantverkaren i Åbo till rådman, en post som han innehade till sin död 1768. Han var då en av de fem rådmän som med var sin nyckel ansvarade för stadens medel i en kassakista med fem lås. Sedan 1734 ägde han i Kyrkokvarteret gården nr 37, som bar namnet Miltopaeus. Efter Lexells död övertogs gården av hans elev Anders Törnqvist d.ä.
När Lexell var som bäst gjorde han prakt-pjäser, som hörde till det förnämsta som i Finland producerades under senbarockens och rokokons tidevarv. Till dessa hörde bl.a. olika kyrkliga föremål, såsom en vinkanna och ett par kollekthåvar (1732) för Åbo domkyrka. En grupp för sig utgör de fyra välkommor och bägare som Lexell förfärdigade för hantverkarnas skråsammanslutningar i Åbo. En verklig praktpjäs är den med inskrifter och graveringar dekorerade bägare som 1745 gjordes på beställning av Viborgs nation vid Åbo akademi. Efter irrfärder utomlands köptes bägaren 1995 av Antellska delegationen och placerades i Nationalmuseet.
Lexells arbetsböcker har bevarats för åren 1760–1764. I hans verkstad framställdes 2207 föremål under denna tid; 933 bägare, 631 skedar, 179 tumlare, 27 sockertänger och 11 sockerskålar samt 10 övriga föremål. Lexell tillverkade 4 kaffekannor, 2 gräddsnäckor och en tekanna, 8 svampdosor och 2 snusdosor.
Det stora antalet bägare förklaras av att det i huvudsak var fråga om små enkla pjäser, som såldes på marknaderna. Som juvelerare förfärdigade Lexell också smycken, men eftersom sådana inte behövde stämplas är det svårt att dokumentera denna del av hans verksamhet.
Carl Jacob Gardberg
Jonas Lexell, född 1699 i Stockholm, död 9.5.1768 i Åbo. Föräldrar kapellanen i jacobs och Johannes församling i Stockholm Olaus Jonae Lexelius och Elisabet Almgren. Gift 1740 med Magdalena Catharina Björkegren.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. T. Borg, Guld- och silver-smeder i Finland. Deras stämplar och arbeten 1373− 1873 (1935); T. Carpelan, Åbo i genealogiskt hän-seende på 1600- och början af 1700-talen (1890); R. Fagerström, kultaseppämestari Jonas Lexell ja Viipurilaisen osakunnan pikari. Suomen Museo – Finskt Museum 1996; H. Lagström, Lexell. Genos 32. (1961); O. Nikula, Åbo stads historia. 1721−1809 I–II (1972); O. Nikula, Finländska borgare på 1700-talet i kamp för sina och ståndets privilegier (1978); K. Vainio-Korhonen, Kultaa ja hopeaa mestarien työkirjoissa. Suomen kultasepäntyö Ruotsin ajan lopulla valtakunnallista taustaa vasten (1994).
BILDKÄLLA. Lexell, Jonas. Oljemålning: J.G. Geitell. Foto: K.K. Meinander. Museiverket.