Mathilda Rotkirch har blivit känd som ”Finlands första kvinnliga konstnär”. Bäst lyckades hon som porträttör av familjemedlemmar, släktingar och vänner. Däremot utförde hon bara ett fåtal beställningsarbeten, eftersom hon inte hade behov att förtjäna sitt uppehälle genom att måla. Mathilda Rotkirch lyckades överskrida tröskeln från amatör till professionell konstnär och blev därmed en förebild för senare kvinnliga konstnärer.
Mathilda Rotkirch var inte den första kvinna som utövade konstnärsyrket i Finland, men hon var den första som var verksam då konsten övergick från hantverk till ”skön konst” och estetik. Hennes konstnärsbana blev kort och inföll innan Finska konstföreningen grundades, vid en tid när ordnad utställningsverksamhet ännu inte förekom. Rotkirchs konst var på sätt och vis bara till hälften offentlig, för huvuddelen av hennes produktion består av porträtt av släktingar och vänner.
Mathilda Rotkirch föddes på Stensböle gård i Borgå socken, där även hennes far, friherre Carl Fredrik Rotkirch, var född. Hon kom från en adelssläkt även på mödernet: hennes mor var Augusta Fredrika Elisabeth Aminoff. Sina första år tillbringade Mathilda på Stensböle, men 1817 flyttade familjen till Vasa, där Carl Fredrik Rotkirch var hovrättspresident.
Familjens tillvaro var fylld av sällskapsliv, soaréer och visiter, och man odlade även kulturella intressen, som musik, litteratur och måleri. En viss mängd av allt detta hörde till en adelsfrökens ståndsmässiga uppfostran, men Mathilda Rotkirch visade redan tidigt ett exceptionellt intresse och en speciell fallenhet för teckning. Egentliga konststudier bedrev hon emellertid först efter det att fadern avlidit och familjen flyttat från Vasa till Åbo.
Fastän Mathilda Rotkirch ägde en skicklighet som inom kort höjde sig över den gängse, hörde inte en bana som professionell konstnär till hennes planer, hon ville dock gärna utveckla sin talang. Först så småningom vaknade och stärktes hos henne tanken om konstutövandet som en allvarligare livsuppgift än enbart ett intresse. Tidstypiskt var att hon vid sidan om måleriet sysslade med broderi, och det sägs att hon hade utvecklat stor skicklighet även på detta område.
När Mathilda Rotkirch började studera konst fanns det ännu inte någon egentlig konstnärskår, utställningsverksamhet eller ordnad konstundervisning i Finland. Hennes teckningar i blyerts och svartkrita, hennes pasteller och akvareller, väckte entusiasm inom familjen, och det bestämdes att hon skulle skickas till Stockholm vintern 1833–1834. Banden till det forna moderlandet var ännu starka och den naturliga studieorten för dem som drömde om en konstnärsbana var Stockholm. Till Konstakademien hade kvinnor dock inte tillträde och Rotkirch fick studera privat som brukligt var. Till en början undervisades hon i perspektivteckning av R.W. Ekman, och snart började hon även studera oljemåleri för professor J. G. Sandberg. Förmodligen var det hos Sandberg hon tillägnade sig sin strävan efter ett naturtroget avbildningssätt.
Mathilda Rotkirch studerade ånyo i Stockholm 1836–1838, även denna gång för Ekman och Sandberg. Hon åtföljdes nu av modern och två systrar. Sophie Adlersparre, en svensk målarinna som var fem år äldre än Mathilda, bodde tillsammans med dem en del av tiden. Målarinnan var ett exempel på att även en kvinna kunde vara ambitiös och skapa sig en bana som konstnär. Hon kom att få stor betydelse för Mathilda Rotkirchs framtida verksamhet som konstnär och efter den andra resan till Stockholm blev konsten för Rotkirch mer än ett kärt intresse. Den blev en nödvändighet och det enda som efter återkomsten till Åbo gav henne verklig tillfredställelse. Hon började arbeta alltmer målmedvetet, även om hennes svaga hälsa allt oftare framtvingade avbrott i måleriet.
Mathilda Rotkirch fick möjlighet att i släktingars sällskap bege sig till Tyskland, Italien och Frankrike 1840–1841. Den långa utlandsresan gav nya impulser och tillfälle att se konst, men eftersom det var fråga om en turistresa tillfredställde den henne inte helt. Hon var tvungen att följa sina medresenärers resplan, som inte tillät långa uppehåll inför konstskatterna. Även om hon hann måla flera kopior under resan fick hon inte tillräckligt med tid över för mera ingående studier av verken. Bedrövad skrev hon hem att hon kanske aldrig mer skulle beredas en likadan möjlighet. Och så skedde; hon dog i lungsot knappt ett år efter hemkomsten, endast 28 år gammal.
Mathilda Rotkirchs tidiga död upplevdes som en förlust för den spirande konsten i Finland. Hon befann sig visserligen bara i början av sin bana, men resultaten hade betraktats som betydelsefulla och löftesrika. Postumt visades hennes produktion vid flera av Finska konstföreningens utställningar (1848, 1857 och 1865). Rotkirch vann uppskattning som en god tecknare och behaglig kolorist, men även hennes motivval och framställningssätt väckte sympatier; enligt Zacharias Topelius ”lekte gracerna kring hennes pensel”. Troligen hade han då i tankarna hennes mest kända originalkomposition, ”Ett ungt fruntimmer i sin andakt” (1838), som till sin idébakgrund framstår som romantiskt sublim.
Sina främsta resultat nådde konstnärinnan ändå som porträttmålare. Hon avbildade i huvudsak egna familjemedlemmar, släktingar och vänner, och mycket få av hennes verk har kommit till på beställning. Hennes porträtt har beskrivits som ”god och ärlig konst”. Mathilda Rotkirch hade förmågan att återge modellernas personlighet, men arbetena reflekterar även en för tiden typisk idealisering. Hos personerna fångar speciellt den fasta blicken uppmärksamhet; uttrycket är ovanligt och personligt levande. En strävan till naturtrogenhet kan tydligt skönjas, när arbetena jämförs med det mera idealiserande framställningssättet hos till exempel Sophie Adlersparre.
I den finska konstens historia har Mathilda Rotkirch en särställning, trots att hennes arbeten numera är föga kända. Kvinnliga konstnärer hade i början av 1800-talet få förebilder att tillgå, och Rotkirchs betydelse ligger kanske i att hon överskred tröskeln från amatör till professionell konstnär och blev ett manande exempel för de konstnärinnor som följde henne i spåren. Hon är ett slags portalfigur i de kvinnliga konstnärernas historia i Finland.
Riitta Konttinen
Mathilda Wilhelmina Rotkirch, född 28.7.1813 i Borgå landskommun, död 6.3.1842 i Åbo. Föräldrar hovrättspresidenten, friherre Carl Fredrik Rotkirch och Augusta Fredrika Elisabeth Aminoff.
VERK. Porträtt av familjemedlemmar, släktingar och vänner, Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Cygnaei galleri, Helsingfors; Stensböle gård, Borgå.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. B. von Bonsdorff, Bildsamlingen på Stensböle. Stensböle i Borgå. En herrgård under 700 år (2004); J. Kuurne, Mathilda Rotkirch. Konstnärinna och resenär (2002); H. Westermarck, Mathilda Rotkirch, Finlands första målarinna (1926).
BILDKÄLLA. Rotkirch, Mathilda. Oljemålning (detalj): R. E. Ekman, 1848. Foto: Jan Lindroth (2001). SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.