Den svenske arkitekten Carl Axel Setterbergs livsverk var återuppbyggnaden av Vasa efter den gamla stadens brand 1852. Det nya Vasa, Nikolaistad, var Setterbergs verk på samma sätt som huvudstaden Helsingfors var Engels.
Carl Axel Setterberg kom från anspråkslösa förhållanden och hade veterligen inte gått i skola när han 1832 flyttade till Stockholm. Han inledde studier vid Konstakademiens arkitekturskola 1834, och försörjde sig under studietiden som murare. Gesällbrev som murare, vilket Setterberg mottog 1837, var visserligen ett krav för arkitektexamen, men hans mästarprov från 1841 vittnar om ett intresse för muraryrket utöver det vanliga bland arkitekter.
Setterberg blev stadsmurmästare i Gävle 1839, och 1841 länsbyggmästare i Gävleborgs län. Förutom privathus byggde Setterberg i Gävle enligt egna ritningar en offentlig badinrättning, ett gravkapell, ett sjukhus och en bomullsfabrik. Därtill ledde han byggandet av Gävle hamn och av ett fängelse, samt ritade några kyrkor ute i länet.
Vasa förstördes i en brand den 3 augusti 1852, och återuppbyggnaden av staden ställde i utsikt mycket arbete för en duglig arkitekt. Det tilltalade Setterberg, särskilt som han enligt egen utsago vid denna tid hade dåligt med uppdrag i hemlandet. Avgörande för Setterberg var att tjänsten som länsarkitekt i Vasa län var ledig, och att det inte fanns några kompetenta sökande i Finland. En kort tid efter branden träffade guvernör Berndt Federley den nyss 40 år fyllda Setterberg och fick en mycket positiv uppfattning om dennes kompetens och personliga egenskaper. Tack vare Federleys energiska agerande anställdes Setterberg redan från början av 1853 som länsarkitekt i Vasa län, visserligen inledningsvis som tjänsteförrättande, eftersom han var svensk undersåte. Tjänsten ombildades till ordinarie 1855, då Setterberg fått finskt medborgarskap. Redan ett år tidigare hade han blivit stadsarkitekt i Vasa. Setterberg skötte båda tjänsterna till sin död 1871.
Det första Setterberg gjorde i Vasa var att göra upp en stadsplan för staden, som byggdes upp på en ny plats vid havet. Stadsplanen, som slutligt fastställdes 1855, gav det nya Vasa en ståtlig inramning, med öppna platser inplacerade vid esplanader som korsade staden, gröna strandområden och offentliga byggnader placerade på ett framträdande sätt. I stadsplanehistoriskt perspektiv markerade Setterbergs skapelse en brytningspunkt i trästadsplaneringen; i förhållande till rådande principer innehöll den en rad omvälvande nyheter.
Det egentliga nybyggnadsskedet inleddes i Vasa under andra hälften av 1850-talet. Projekteringen av nya byggnader var bara en av Setterbergs arbetsuppgifter men hans produktion blev anmärkningsvärt omfattande. Han ritade alla offentliga byggnader, och i de flesta fallen stod han också för själva uppförandet. Utöver hovrättens och länsstyrelsens gemensamma ämbetshus och stadens lutherska kyrka omfattade de offentliga byggnaderna rådhuset, den ortodoxa kyrkan, gymnasiet, länsfängelset, kasernen och kronomagasinet.
Setterberg anses ha ritat långt över hundra bostadshus. I Vasa byggdes bara ett litet antal bostadshus i sten. De förnämligaste av dessa ritade Setterberg för personer i ledande ställning inom stadens snabbt växande industri. Setterberg satt i direktionen för Wasa Bomullsmanufaktur Ab, och hans yrkeskunskap kom till användning då manufakturens första byggnader uppfördes.
Setterberg arbetade inte helt ensam i Vasa. Som länsarkitekt hade han en biträdande tjänsteman, länskonduktören. Setterberg hade turen att få en av intendentskontorets skickligaste elever, Ossian Långhjelm (1830–1865), själv ursprungligen från Vasa, föreslagen från Helsingfors för konduktörsbefattningen. Under den intensivaste byggnadsperioden, från andra hälften av 1850-talet till början av 1860-talet, hade Setterberg dessutom hos sig svenska arkitektstuderande eller unga arkitekter, som stannade upp till ett par år. Albert Theodor Gellerstedt (1836–1914), som bistod Setterberg från sommaren 1857 till sommaren 1858, avancerade senare till chef för det svenska Överintendentsämbetet och blev ledamot av Svenska Akademien.
Setterbergs produktion i Vasa innehåller många arkitektoniskt anmärkningsvärda drag: bland annat är de viktigaste offentliga byggnaderna ritade i en originell nygotisk stil med orappade tegelfasader, varvid Setterberg använde sig av engelskinspirerade element i den samtida internationella nygotiken. Den lutherska kyrkans torn med sitt platta tak ansågs på sin tid främmande, och till en början motsatte man sig lösningen på intendentskontoret i Helsingfors. I dag räknas kyrkan – och framför allt hovrättens hus – till den finska nygotikens centrala monument.
I Vasa byggdes några få nygotiska bostadshus enligt Setterbergs ritningar. De är sällsynta i sitt slag i Finland. De rappade trähus i två våningar som Setterberg rekommenderade för stadens centrum var ett led i hans försök att förändra stadsstrukturen, som innefattade en för empirestilen typisk strävan att skapa ett högre gaturum. Med sina tornförsedda hörnhus ville Setterberg strukturera gatubilden. Arkitektens och murmästarens förkärlek för byggnadstekniskt utvecklingsarbete kom tydligt till synes i det bostadshus Setterberg ritade för eget bruk 1856. Det var ett experiment där han prövade på att använda en bärande trästomme i ett tegelhus.
I jämförelse med Setterbergs livsverk i Vasa framstår hans arkitektverksamhet på andra orter som mera anspråkslös vid sidan av hans egentliga värv. Han ritade många landsortskyrkor, men alla uppfördes inte. Det imponerande, men aldrig förverkligade projektet för en stenkyrka i Östermark ritade Setterberg redan 1854, d.v.s. innan planeringsarbetet i Vasa kommit igång. Det tidiga projektet för ett rådhus i Jakobstad förblev likaså oförverkligat. Setterberg gjorde ritningar för privathus bl.a. i Nykarleby, Jyväskylä och Brahestad. Han gjorde även upp stadsplaner för Gamlakarleby, som delvis brunnit ned 1860, och för en köping som planerades i Virdois.
På Carl Axel Setterbergs tid utgjorde tjänsterna inom byggnadsförvaltningen fortfarande grunden för den fåtaliga finländska arkitektkårens arbete, men i övrigt var förutsättningarna för arkitektonisk verksamhet stadda i förändring. Centralstyrningen hade försvagats sedan Engels dagar, och det nya länsarkitektsystemet skapade en grund för att utveckla lokala centra på deras egna villkor. Det nya Vasa blev en arkitektoniskt särpräglad stad, vars stadsplan och tegelarkitektur berättigar Carl Axel Setterberg till en plats bland de största namnen inom byggnadskonsten i Finland under 1850- och 1860-talen.
Jarkko Sinisalo
Carl Axel Setterberg, född 14.8.1812 i Bogsta i Södermanland, död 7.1.1871 i Vasa. Föräldrar fältväbeln vid Södermanlands regemente Jonas Setterberg och kammarpigan Kristina Ersdotter Sköldberg (Carl Axel Setterberg född utom äktenskapet). Gift 1838 med Emilia Karolina Berggren.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Lehtikanto, C. A. Setterberg uusgoottilaisen tyylin edustajana ja hänen toimintansa Vaasan läänin arkkitehtina vuosina 1853−1871 (1943); M. Lehtikanto, Carl Axel Setterberg och det nya Vasa (1970); M. Lehtikanto, Rakennettiin uusi Vaasa. Kirjoituksia Vaasan asemakaavasta, kaupunkikuvasta ja rakennuksista sekä rakentajista ja suunnittelijoista (1981).
BILDKÄLLA. Setterberg, Carl Axel. Foto: Ateljé E. F. Melville. Österbottens museums arkiv.