Victor Westerholm är framför allt känd för sina landskap från Åland och för sina vintriga älvmotiv. Han har av eftervärlden särskilt uppskattats för sina djärvt impressionistiska landskap. Westerholm var på sin tid en av de mest betydande lärarna i bildkonst, och som museiman gjorde han en värdefull insats genom att lägga grunden till samlingarna vid Åbo konstmuseum.
Victor Westerholm föddes i Åbo 1860. Släkten hade sina rötter i skärgårdssocknen Nagu, som föräldrarna lämnat. Fadern var sjöman och omkom i en olyckshändelse samma år som sonen föddes, och modern försörjde sonen genom att sy hattar. Gossens håg för teckning uppmärksammades tidigt, och han blev redan som nioåring elev till R. W. Ekman vid Åbo ritskola. Efter Ekman fick han Thorsten Waenerberg som lärare; genom att kopiera dennes tavlor började Westerholm förkovra sig i målning. Han gick två år i den högre elementarskolan, och därefter i tekniska realskolan i Åbo.
Hösten 1878 reste Westerholm till Düsseldorf för att studera konst. Resan och uppehället under den första tiden möjliggjordes med stöd av medel som samlats in i Åbo. Han skrev in sig i konstakademin, där han fram till 1886 studerade landskapsmåleri för Eugen Dücker. Läsåret 1880–1881 tillbringade han i hemlandet som vikarie för Waenerberg. Sommar och höst vistades han på Åland och målade där studier för de målningar som han sedan slutförde i Düsseldorf. Han gick in för att måla höstmotiv och nådde snabbt en ledande position som en yngre generationens landskapsmålare. Hans främsta arbete från denna tid är ”Eckerö postbrygga”, målad 1885. Till statens tävling i landskapsmåleri sände han den högtidligare ”Oktoberdag på Åland”, som fick samma röstetal som en målning av Oscar Kleineh, som segrade genom lottdragning. Samma år ingick Westerholm äktenskap med Hilma Alander från Åbo.
Genom att följa med sin tid och besöka Paris redan 1882 lyckades Westerholm under sin vistelse i Düsseldorf komma långt på den naturtrogna realismens område, men först sedan han lämnat staden kunde han helt och hållet ägna sig åt friluftsmåleri. I anslutning till Tomtebo, villan som han hade uppfört vid Lemströms kanal på Åland, uppkom den långlivade Önningebykolonin, där hans finska och svenska konstnärsvänner samlades för att ägna sig åt friluftsmåleri. Westerholm reste 1888–1890 i flera omgångar till Paris och studerade vid Académie Julian. Att avbilda ljuset blev nu en viktig utmaning, och han började ta mer intryck av impressionisterna än någon annan finländsk konstnär gjort före honom. Speciellt ”Björkhage” (1888), som han hade sänt in till statens tävlan i landskapsmåleri, och flera små landskap målade i Paris och Åbo företräder en inhemsk impressionism.”Björkhage” blev i sin djärvhet utan pris, och tävlingen flyttades fram ett år, då Westerholm belönades med statspriset för den mer traditionella ”Gråväder”.
Också nyromantiken kom på 1890-talet till uttryck i Westerholms konst. I folklig och lokalpatriotisk anda målade han på Åland vida och klippiga vyer. ”Utsikt från Åland” vann statens tävling i landskapsmåleri 1897; den stora målningen ”Åland” arbetade konstnären på 1899–1909. Vid Kymmene älv tillkom från slutet av årtiondet vinterlandskap med strömmande älvar eller forsar omgivna av snötäckta stränder. I målningarna fanns även symbolistiska drag, och publiken upplevde dem lätt som allegoriska.
På 1910-talet återvände Westerholm till ett mer måleriskt och ledigt uttryck, som sammanföll med neoimpressionismens och expressionismens dåvarande genombrott i finländsk konst. På en utställning med konst till försäljning visade Gösta Stenman 1916 Westerholms tidiga måleriska studier, som nu vann stort bifall och tilltalade speciellt unga konstnärer.
Westerholm var förste lärare vid Åbo ritskola 1887–1898 och 1904–1917. Han valdes 1891 till intendent för den nystiftade Konstföreningen i Åbo, ett uppdrag som han innehade ända fram till sin död. Han fick professors titel 1918. Hösten 1919 ådrog sig Westerholm lunginflammation och avled.
Victor Westerholm var vid sitt frånfälle utomordentligt respekterad av både den konservativa och den unga publiken. Med åren hamnade dock Westerholms konst något i skymundan, i synnerhet som den inte passade in i den nationella utvecklingslinje konsthistorikern Onni Okkonen drog upp efter kriget. Konstnärens 100-årsutställning och ny forskning i anslutning till den har gett honom en senkommen upprättelse och en mer framskjuten position i konsthistorien.
Aimo Reitala
Victor Axel Westerholm, född 4.1.1860 i Åbo, död 19.11.1919 i Åbo. Föräldrar skepparen Viktor Westerholm och Maria Fredrika Andersson. Gift 1885 med Hilma Alander.
VERK. Representerad i Åbo konstmuseum; Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons museum, Helsingfors; Villa Gyllenberg, Helsingfors; Helsingfors stads konstmuseum; Stiftelsen för Åbo Akademi; Museet ”Ett hem”, Åbo; Hiekkas konstmuseum, Tammerfors; Tavastehus konstmuseum; Joensuu konstmuseum; Lahtis konstmuseum; Österbottens museum, Vasa; K. H. Renlunds museum, Gamlakarleby; Gösta Serlachius konstmuseum, Mänttä; Tammerfors konstmuseum; Ålands konstmuseum, Mariehamn.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. B. Arell & A. Reitala, Victor Westerholm. Mästaren inom finländskt landskapsmåleri (1991); A. Gabriels, Victor Westerholm (1918); A. Reitala, Victor Westerholm (1967).
BILDKÄLLA. Westerholm, Victor. Foto: Aunes Fotogafi Atelier. Museiverket.