Handelshuset Malm i Jakobstad hade redan funnits i över ett sekel då det övergick till Otto Malm, som blev dess sista ägare. Det mångsidiga huset bedrev export, rederi- och sågverksamhet, samt bankirverksamhet som med de nya telegrafförbindelserna kunde utvidgas internationellt. Som investerare var Otto Malm med om att bygga upp en modern industri i Finland. Jakobstads första stadssjukhus byggdes med medel som Otto Malm donerat.
Otto Malms far, kommerserådet Peter Malm från Jakobstad, hade sammanlagt nio barn, av vilka fem nådde vuxen ålder. Av barnen var det enbart den yngre sonen Otto August som blev handelsman. Den äldre brodern var döv och deltog inte i affärsverksamheten. Av systrarna var två gifta med handelsmän. Efter faderns död fick Otto Malm sålunda överta ledningen av handelshuset, vars affärer han då redan i närmare tio års tid varit ansvarig för.
Handelsmännen i släkten Malm fick för varje generation en mer gedigen utbildning, vilket bidrog till att omdana affärsverksamhetens karaktär. Otto gick i elementarskola och handelsskola i Jakobstad. Som 16-åring sändes han till handelsskolan i Rostock, samma skola där sönerna till de burgnare svenska handelsmännen inhämtade sina kunskaper. Efter närmare tre års studier begav sig Otto Malm till Hull i England, där han tjänstgjorde som praktikant i ett företag ägt av en affärskompanjon till hans far. Efter tiden i England vistades han även en kortare period i Frankrike för att lära sig franska och vidga sina vyer. Efter drygt fyra år utomlands återvände han som tjugoåring till hemlandet där han blev chef i sin fars handelshus.
Under Otto Malm fortsatte till en början handelshusets verksamhet enligt de av fadern utarbetade riktlinjerna. Nya segelfartyg byggdes, och som tidigare gick de i frakttrafik på världens alla hav ända till Ostindien och Sydamerika. Trävaruhandeln var som mest blomstrande i mitten av 1870-talet, och även Malm blev, genom Stockholmens såg, delaktig i uppsvinget. Efter högkonjunkturen vid sågarna började det ändå bli allt mer uppenbart att möjligheterna att driva en diversifierad handelhusverksamhet nalkades sitt slut. Ångfartygen konkurrerade ut segelfartygen, tjärhandeln minskade, trävaruhandeln upphörde nästan helt och blev ytterst konjunkturkänslig. De stora mångsidigt inriktade köpmännen upphörde med sin verksamhet antingen helt eller koncentrerade sig på något specialområde. Flera blev industriföretag.
Verksamheten vid handelshuset Malm upphörde ändå inte under Otto Malms livstid. Exporthandeln och rederi-, såg- och bankverksamheten fortsatte i samma utsträckning som tidigare fram till hans död 1898. Som skeppsredare var Malm landets sista betydande redare för segelfartyg byggda i trä. Av de nya sektorer handelshuset ägnade sig åt var det främst investeringsverksamheten, ett slags bankirverksamhet, som tilltog. Malm hade depositioner i Europas alla handelscentra, han ägde obligationer t.o.m. i Sydamerika, och han var en betydande investerare i sitt hemland. En affärsverksamhet av det här slaget hade från slutet av 1850-talet fått helt nya förutsättningar i och med att telegrafen möjliggjorde en förbindelse nästintill i realtid mellan Jakobstad och olika finansiella centra runtom i världen. Otto Malm investerade även i den inhemska industrin, vilket hans far inte gjort. Han var finansiär av och delägare i flera på den tiden betydande finländska företag.
Otto Malm hade ett stort inflytande såväl på näringslivet som på samhällslivet i stort. Handelshuset, som var Jakobstads rikaste, ökade sitt kapital under hans tid. Trots detta kan Malms liv – han blev sextio år – anses som tämligen tragiskt. Han var ofta sjuk; ända sedan barn led han bl.a. av magåkommor. Senare vistades han mycket på kuranstalter och sanatorier och dog i cancer efter en lång och plågsam sjukdomstid. Han gifte sig först i en ålder av 35 år, med sin kusin, men förlorade henne redan efter ett knappt år, när ångfartyget Österbotten fattade eld utanför Björneborg och drog med sig en del av passagerarna i djupet. Bland de förolyckade fanns förutom hans hustru Maria Lovisa även hennes syster Olga Malm.
Det Malmska hemmet hade under hela 1800-talet varit ett exceptionellt kulturhem där man ägnade sig åt konst av alla de slag och noggrant följde med utvecklingen inom de sköna konsterna. Detta var även fallet under Otto Malms tid, även om han på äldre dagar gärna höll sig för sig själv eller enbart träffade sina närmaste bekanta.
När 1800-talet närmade sig sitt slut var handelshusens tid slutgiltigt förbi. Otto Malm såg sig tvungen att i slutskedet av sitt liv lägga ned det handelshus som verkat i nästan 150 år. Han hade inga barn och testamenterade en betydande del av sin egendom för ändamål som ökade välståndet såväl i hans hemstad som i landet överlag. Redan under sin livstid hade Malm varit en betydande donator. Till minnet av sin hustru finansierade han byggandet av den första folkskolan i Jakobstad, och med hjälp av medel som han donerat kunde man från den österbottniska järnvägsbanan dra ett stickspår till Jakobstad.
Testamentsgåvan var dock av en helt annan storleksklass än ovannämnda donationer. Jakobstads stad fick ca en miljon finska mark att förvalta, av vilka största delen skulle användas till att bygga och upprätthålla ett allmänt sjukhus. Jakobstad fick ett eget sjukhus, Malmska sjukhuset, 1908, flera årtionden innan städer av samma storleksordning förmådde bygga egna sjukhus. En gåva på två miljoner mark gick till främjandet av undervisnings- och folkbildningsarbete. Några år senare donerade Otto Malms arvingar den Malmska gården till Jakobstad. Empirbyggnaden som Peter Malm efter branden 1835 lät uppföra har sedermera omvandlats till stadsmuseum.
Kai Hoffman
Otto August Malm, född 25.7.1838 i Jakobstad, död 25.11.1898 i Jakobstad. Föräldrar kommerserådet Peter Malm d.y. och Ulrica Charlotta Höckert. Gift 1873 med Maria Lovisa Malm.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Malmska Handelshusets arkiv, Riksarkivet; Jakobstads stadsmuseums arkiv. A. Ahlström, Otto A. Malm. Bidrag till en karaktärsteckning (1943); O. Nikula, Malmska Handelshuset i Jakobstad (1948); R. Mannil, ”Till medmänniskors gagn och samhällets förkovran”. Stiftelsen Kommerserådet Otto A. Malms donationsfond 1898−1998 (1998); A. Söderhjelm, Jakobstads historia III (1914).
BILDKÄLLA. Malm, Otto. Foto: Ateljé Ernst Pflanz. Museiverket.