Helvi Sipilä hade en lång karriär bakom sig som advokat och aktivist i medborgarorganisationer, även på det internationella planet, när hon som den första kvinnan valdes till biträdande generalsekreterare vid Förenta nationerna. Där ansvarade hon för kvinnofrågor, social utveckling och bekämpning av brottslighet. Hon var den första kvinnan som kandiderade i presidentval i Finland.
I Finland är Helvi Sipilä känd för sin betydande karriär, en av de mest imponerande som en finländsk kvinna någonsin gjort. I sin hemtrakt i Päijänne-Tavastland har hon alltid förknippats med den stora gården Maukola i Kärkölä som är känd för sin fina trädgård. Helvi Sipilä var en självklar huvudperson när släkten Maukola om somrarna samlades i Kärkölä.
Helvi Sipilä föddes i Helsingfors 1915. Fadern, ekonomierådet Vilho Maukola och modern Aleksandra Lucinda Manner var då bosatta i huvudstaden. I början av 1900-talet var det fortfarande relativt sällsynt att flickor studerade, men Helvi Sipilä gick i skola i Lahden yhteiskoulu i Lahtis därifrån hon utexaminerades som student 1933 varefter hon började studera juridik. När hon i november 1943 öppnade en egen advokatbyrå blev hon den andra kvinnan i Finlands historia som utövat advokatyrket efter Agnes Lundell.
Helvi Sipilä var mycket självständig och målmedveten redan som ung. År 1939 gifte hon sig med ekonomen och vicehäradshövdingen Sauli Sipilä; sedermera blev maken verkställande direktör för läkemedelsfabriken Orion och bergsråd. Det skulle ha varit naturligt och förenligt med tidens ideal om den unga hustrun hade stannat hemma för att ta hand om hushållet och barnen. Det första barnet föddes 1940 och det andra 1942. Helvi Sipilä valde dock att satsa på yrkeslivet.
Helvi Sipiläs karriär blir mera lättbegriplig om man beaktar hennes bakgrund och börd. Hon var privilegierad eftersom hon fick gå i läroverk och hon satsade målmedvetet på studierna och karriären. Hon hörde till pionjärerna bland kvinnor med juridisk utbildning: hon var den trettioåttonde kvinnan i Finland som avlade högre juris kandidatexamen, den adertonde kvinnliga auskultanten vid hovrätten och den sextonde kvinnliga vicehäradshövdingen.
Helvi Sipiläs auskultering vid domstolen i Hollola domsaga inföll under vinterkriget. Under kriget utgjorde de kvinnliga juristerna en viktig arbetskraftsreserv för domstolsväsendet då så många män fått lov att lämna sina civila tjänster. Som extraordinarie notarie vid domsagan i Hollola förordnades Helvi Sipilä bland annat att leda det över tre veckor långa tinget för Helsinge socken, som ingick i Helsingfors domsaga, och de andra kommunerna i tingslaget i oktober 1941. Detta meriterade Sipilä för titeln vicehäradshövding. Hon fortsatte som extraordinarie tjänsteman vid Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen.
Sipilä hade emellertid sedan länge siktat på att bli advokat. Hon lät publicera uppseendeväckande annonser i flera dagstidningar om att en ny advokatbyrå grundats. På väggen till sin advokatbyrå, som hon finansierat med banklån, fäste hon en skylt där det stod Helvi Sipiläs advokatbyrå. År 1946 blev hon medlem i Finlands Advokatförbund.
Samtidigt som hennes familj växte började Helvi Sipilä vid sidan av sitt egentliga arbete delta i olika medborgarorganisationers verksamhet. Paret Sipilä arbetade och representerade sida vid sida; Sauli Sipilä var mer öppen och social än Helvi som var mer reserverad. Helvi Sipiläs arbete i både nationella och internationella organisationer ledde till allt mer krävande uppgifter i synnerhet i anslutning till Förenta nationerna (FN) från och med början av 1960-talet. Hon representerade Finland i FN-kommissionen för kvinnors ställning, ingick i Finlands delegation i FN:s generalförsamling 1966–1971 och verkade som vice ordförande och ordförande för generalförsamlingens III kommitté för sociala och humanitära frågor.
Då FN:s generalsekreterare efter dessa uppdrag 1972 föreslog att Helvi Sipilä skulle utnämnas till organisationens biträdande generalsekreterare ansåg hon sig inte kunna tacka nej till detta renommerade uppdrag. Som första kvinna skötte hon uppdraget i nästan tio år, vilket väckte uppmärksamhet både i Finland och ute i världen. Hon blev tvungen att sälja advokatbyrån i Helsingfors och först bosätta sig i New York och senare i Wien. Sammanlagt bodde hon utomlands i över nio år.
Helvi Sipilä, som i egenskap av advokat vant sig att försvara personer i en svagare ställning, riktade nu blicken mot de människor i u-länderna som befann sig i trångmål till följd av världsekonomin och läget i sina egna samhällen. Som biträdande generalsekreterare ledde hon Center for social development and humanitarian affairs, som bland annat handhade kvinnofrågor och bekämpning av brottslighet. Till de största händelserna under hennes mandatperiod som biträdande generalsekreterare hörde internationella kvinnoåret 1975 och FN:s första världskonferens för främjande av kvinnors ställning, vid vilken hon även fungerade som generalsekreterare (Secretary-General of the first United Nations world conference for the advancement of women).
För finländarna var Helvi Sipilä även känd som en hängiven scout; hela scoutrörelsens synlighet var i hög grad kopplad till hennes person. Även i detta uppdrag överskred hon nationsgränserna i egenskap av medlem i organisationen The World Association of Girl Guides and Girl Scouts och som rådgivare för nationer som nyligen förklarat sig självständiga. Det var uttryckligen scoutandan som fostrat Sipilä till en ledare som inte delade ut order uppifrån utan som själv deltog och planerade all verksamhet i samarbete med andra och på deras villkor. Hon utgick ifrån att om man vill hjälpa individen, så måste även världen förändras. Hon strävade efter att påverka såväl den allmänna opinionen som nationella ledare, samt att fästa uppmärksamhet vid orättvisor, förtryck och lidande var de än förekom i världen.
I FN koncentrerade sig Helvi Sipilä framför allt på att förbättra kvinnornas ställning. Även om hon vägrade betrakta kvinnornas undertryckta ställning som ett separat problem – kvinnorna, barnen och männen var bundna till samma samhälle – ansåg hon att kvinnors rättigheter var gravt försummade i flera samhällen. Eftersom kvinnornas underkuvade ställning var ett stort hinder för utvecklingen var det även med tanke på männens och barnens bästa nödvändigt att ge kvinnorna förtroende, rätt att delta i beslutsfattandet och erkänna dem som allmänt jämställda. Enligt Helvi Sipilä utgår förändringen uttryckligen från kvinnorna själva. Efter perioden som biträdande generalsekreterare verkade Helvi Sipilä som ordförande för den finländska föreningen vid FN:s utvecklingsfond för kvinnor, som i stället för att lösa globala problem fokuserade på att hjälpa enskilda individer i form av utvecklingsbistånd.
Efter att hon återvänt till Finland lyckades Helvi Sipilä ännu som kvinnlig föregångare bana sig en väg till toppen av den politiska hierarkin: Liberala folkpartiet ställde upp henne som den första kvinnliga presidentkandidaten i Finland. Det skedde i presidentvalet 1982 som avslutade Urho Kekkonens era. Valet blev emellertid inte en framgång för hennes del; hon fick endast några elektorer bakom sig. Helvi Sipiläs person gav inte Liberala folkpartiet den storseger som partiet skulle ha behövt för att trygga sin framtid.
Att Sipilä inte blev vald berodde inte på hennes person, som var allmänt uppskattad och erkänd, utan dels på att partiet var litet och dels på tidsandan. Även om Helvi Sipilä hade banat väg för kvinnorna var tanken på en kvinnlig president fortfarande alltför främmande. Republikens president hade vid denna tid ännu omfattande befogenheter, i synnerhet inom utrikespolitiken men också rätten att upplösa riksdagen inom inrikespolitiken. Även om Helvi Sipilä onekligen hade en stor internationell erfarenhet bland annat av FN, saknade hon enligt röstarna de inrikespolitiska relationer och den karisma som skulle ha gjort henne till en realistiskt alternativ efter Urho Kekkonen.
Helvi Sipilä fick omfattande erkännande för sitt arbete. Förutom flera inhemska och utländska utmärkelser hedrades hon med doktorstitel vid tre finländska universitet och vid olika universitet i bl.a. Förenta staterna och Koreanska republiken. Helvi Sipilä var en av de första kvinnorna som tilldelades Storkorset av Finlands Lejons orden och den andra kvinnan i Finland som beviljades titeln minister 2001.
Johanna Forsström och Anneli Mäkelä-Alitalo
Helvi Linnea Aleksandra Maukola, från 1939 Sipilä, född 5.5.1915 i Helsingfors, död 15.5.2009 i Helsingfors. Föräldrar godsägaren, ekonomierådet Vilho Maukola och Aleksandra (Sanni) Lucinda Manner. Gift 1939 med bergsrådet, vicehäradshövdingen Sauli Fredrik Sipilä.
PRODUKTION. Helvi Sipilä − ihmisen asialla (1982); Naisena ihmiskunnan asialla (1999).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. Iloniemi, Vallan käytävillä (1999); I. Kunttu, Helvi Sipilä. Nainen maailman huipulla (1979); Suomalaisena YK:ssa. Red. K. Kiljunen (1994).
BILDKÄLLA. Sipilä, Helvi. Foto: Ilpo Lukus, 1981. Uusi Suomis bildarkiv.