Författaren Arto Paasilinna har vunnit stor popularitet både hemma i Finland och utomlands. Hans böcker har dock inte alltid övertygat litteraturkritikerna. Som författare är Paasilinna humorist och hans romanteman har varit nog så fantasifulla.
Arto Paasilinna är ett barn av kriget och det nordliga landskapet. Hans far var polis i Petsamo, och Arto föddes i Kittilä där familjen slagit sig ner som krigsflyktig. Brödraskaran Paasilinna utgör en finländsk framgångssaga: Erno Paasilinna var under åren efter andra världskriget en av de mest prisade, omstridda och belönade finländska författarna och Reino Paasilinna tidigare en kontroversiell radio- och tv-man, sedermera diplomat och politiker. Den största framgången som författare har emellertid Arto Paasilinna haft. Hans produktion av framför allt romaner är omfattande. Som läsarfavorit och upphovsman till stora upplagor placerar Paasilinna sig vid sidan av Kalle Päätalo och Laila Hietamies (från 2005 Hirvisaari).
Arto Paasilinnas studier inskränkte sig till folkskolan och en årskurs vid Lapplands folkhögskola. På 1960-talet förbyttes skogshyggena i tidningsredaktioner. Till en början arbetade Paasilinna som redaktör vid dagstidningar och senare vid tidskrifter, och han etablerade sig på 1980-talet som en framgångsrik fri romanförfattare. Hans första arbeten var dokumentära eller halvdokumentära reportage, varifrån språnget till romanens värld gick behändigt. Förstlingsverket Operaatio Finlandia utkom 1972, och med Harens år (1975) började framgången.
Paasilinna kan som författare karaktäriseras som humorist. Hans romaner växer ur den finska myllan, men författarens fantasi för karaktärerna till äventyr i andra tider, rentav utanför jordens gränser. I sagorna får djuren mänskliga egenskaper: de talar, tänker och handlar på människors vis. I litteraturhistorien är det i regel mestadels satiriker som vågat sig på detta. Paasilinna har inte dragit sig för att tillåta sin huvudperson att vara exempelvis en häst som kommer med sanningar om livet och världens gång.
Paasilinnas humor baserar sig på timmerkojornas och ölsjappens frispråkiga, ibland förstulna och tvetydiga skämt. Från samma källa väller hans fantasi fram, den skapar vilda och överraskande vändningar men oftast avstannar den halvvägs utan vettig utveckling av intrigen. Samma drag är också typiskt för Paasilinnas humor: den kan höja sig till en ståtlig flykt, men faller snabbt ner igen, trött och halvdan. Människo- och världsbilden i hans romaner är mycket maskulin – kvinnorna finns egentligen till bara för männens skull. I Paasilinnas hela författarskap skildras även kvinnorna som svagare än männen; trots att också männen för det mesta är stereotypa fladdrar kvinnorna omkring som skuggbilder, klichéer. Det ofullgångna i Paasilinnas romaner, deras halvfärdighet, har inte stört läsarna i gemen, men däremot kritikerna, som alltid förhållit sig något nedlåtande till hans verk och klassificerat dem som underhållningslitteratur. Paasilinnas beundrare och vänner grundade 1998 en förening som bär Arto Paasilinnas namn. I Sverige grundades en motsvarande förening 2000.
Arto Paasilinnas bästsäljare har utgjort ett tacksamt material för både film- och tv-serieregissörer. Överraskande är att dessa romaner, som står på en en urfinsk grund, fått en rätt unik internationell spridning. Paasilinnas verk har publicerats i många länder, främst bland dem Harens år, som översatts till ett tjugotal språk. Det är framför allt fransmän och italienare som uppskattat Paasilinnas humor, och de har även tilldelat honom prestigefyllda pris och hedersbetygelser.
Kalevi Kalemaa
Arto Tapio Paasilinna, född 20.4.1942 i Kittilä, död 15.10.2018 i Esbo. Föräldrar poliskonstapeln, sakföraren Väinö Paasilinna (tidigare Gullstén) och Hilda Maria Niva. Gift med (1) biblioteksbiträdet Hilkka Onerva Nousu 1963, (2) chefsbokföraren Terttu Annikki Kasper 1972.
PRODUKTION. Karhunkaataja Ikä-Alpi (1964); Kansallinen vieraskirja (1971); Operaatio Finlandia. Ruotsin kesähyökkäys Suomeen 1977 (1972); Paratiisisaaren vangit (1974; Paradisets fångar. Stockholm 2010); Jäniksen vuosi (1975; Harens år. Stockholm 1992); Onnellinen mies (1976; En lycklig man. Stockholm 2004); Isoisää etsimässä (1977); Sotahevonen (1979); Eurooppalaiset kasvot (1980); Herranen aika (1980; Hoppsan, jag är död! Stockholm 2001); Juttukaveri (hörspel) (1981); Kultainen nousukas (1982); Ulvova mylläri (1982; Den ylande mjölnaren. Stockholm 1996); Hirtettyjen kettujen metsä (1983; De hängda rävarnas skog. Stockholm 1998); Seitsemän saunahullua suomalaista (1984); Ukkosenjumalan poika (1984; Åskgudens son. Stockholm 1995); Parasjalkainen laivanvarustaja (1985); Kymmentuhatta vuotta. Historian kuvia Suomen kansan vaelluksista (1986, tills. med H. Lukkarinen); Lentävä kirvesmies (1986); Vapahtaja Surunen (1986); Koikkalainen kaukaa (1987); Suloinen myrkynkeittäjä (1988; Den ljuva giftkokerskan. Stockholm 1993); Auta armias (1989; Milda makter. Stockholm 2005); Hurmaava joukkoitsemurha (1990; Kollektivt självmord. Stockholm 1997); Elämä lyhyt, Rytkönen pitkä (1991; Livet är kort, Rytkönen lång 1994); Maailman paras kylä (1992; Världens bästa by. Stockholm 2003); Piruparat (1992); Meri- ja avaruusmatkailijat (1992); Vaellustarinat (1992); Yksinäiset taisteilijat (1992); Aatami ja Eeva (1993; Adam och Eva. Stockholm 2000); Volomari Volotisen ensimmäinen vaimo ynnä muuta vanhaa tavaraa (1994); Rovasti Huuskosen petomainen miespalvelija (1995; Prosten Huuskonens bestialiska betjänt. Stockholm 2001); Tuomiopäivän aurinko nousee (1997; Domedagen gryr. Stockholm 2007); Hankien tarinoita. Suomalaisen hiihdon monituhatvuotinen historia (1998); Hirttämättömien lurjusten yrttitarha. Rosvoromaani (1998); Hirnuva maailmanloppu (1999); Ihmiskunnan loppulaukka (2000); Kymmenen riivinrautaa (2001; Tio rivjärn. En erotisk fars. Stockholm 2002); Ronkoetus. Lentävä kirvesmies (2002); Yhdeksän unelmaa (2002; Nio drömmar. Stockholm 2003); Liikemies Liljeroosin ilmalaivat (2003; Fabrikör Liljeroos luftskepp. Stockholm 2009); Sadan vuoden savotta (2003); Tohelo suojelusenkeli (2004; Uppdrag skyddsängel. Stockholm 2008); Suomalainen kärsäkirja (2005; Snablar! Stockholm 2006); Rietas rukousmylly. Romaani (2007); Neitosten karkuretki (2009); Elävänä omissa hautajaisissa (2010).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Leino, Lentojätkä. Arto Paasilinnan elämä (2002).
BILDKÄLLA. Paasilinna, Arto. Foto: Kalevi Hujanen. Uusi Suomis bildarkiv.