Paul Olssons namn var ett begrepp för hans samtida inte bara i Finland utan också inom trädgårdsbranschen utomlands. Han var biträdande stadsträdgårdsmästare i Helsingfors 1913–1920 och bidrog i avgörande grad till att den nya, mera arkitektoniska trädgårdsstilen blev bättre känd. Hans egen trädgårdsarkitektbyrå blev det mest produktiva och bäst kända företaget inom sin bransch i Finland. Under Olssons tid i företaget planerade man över tretusen olika grönområden, även om inte alla planer genomfördes.
Paul Olsson, som var son till stadsträdgårdsmästaren i Helsingfors Svante Olsson, uppfostrades i en miljö där trädgårdar och trädgårdsplanering var det centrala. Trädgårdsbranschen gjorde han redan tidigt till sin egen. Olsson arbetade i flera namnkunniga trädgårdsföretag i Centraleuropa och avlade högre trädgårdsexamen i Köstritz trädgårdsläroverk i Tyskland. Under de första åren efter sin återkomst till Finland uppgjorde han tillsammans med sin far parkplaner både för Helsingfors stad och för privata kunder. År 1920 grundade Olsson sin egen trädgårdsarkitektbyrå i Helsingfors och en plantskola i Grankulla. Den sistnämnda blev med tiden den största handelsträdgården i Finland, som ofta besöktes av både inhemska och utländska gäster.
Olssons trädgårds- och parkplaner präglas av en starkt arkitektonisk uppfattning. Enhetliga form- och färgytor, noggranna uppläggningar av utrymmen – i synnerhet utnyttjandet av nivåskillnader – samt klara siktlinjer var betydelsefulla för honom. Även strukturella element såsom gångar av skiffersten, terrasser, pergolor, prydnadsdammar och solur var karakteristiska för honom. Olssons arbete Trädgårdskonst i Finland (1946) ger en god bild av hans planeringsprinciper.
Förutom privata trädgårdar, som hade en konstnärlig prägel och krävde intensiv skötsel, gjorde Olsson också planer för större områden såsom begravningsplatser samt fabriks- och höghusområden. Han deltog till exempel i planeringen av Olympiabyn i Helsingfors. Likaså hörde till hans arbeten en del tidiga takträdgårdar, såsom den på Gullranda i Nådendal, planerad redan 1915. Olssons produktion var omfattande och mångsidig och många av hans projekt nådde en mycket hög nivå. Det är dock obefogat att kalla honom för trädgårdskonstens fader i Finland, såsom någon gång skett. Många av Olssons arbeten har sedermera genomgått stora förändringar. En del av dem förstördes redan under andra världskriget, och i synnerhet trädgårdarna i södra Finland har senare delats upp i jordlotter och sålunda försvunnit.
Livet igenom företog Paul Olsson utlandsresor. Han informerade trädgårdsfolket i Finland om sina reseintryck och om trädgårdsbranschen i pigga och sakkunniga tidnings- och tidskriftsartiklar. Inom olika organisationer verkade Olsson till förmån för sin bransch och han deltog i förverkligandet av många trädgårdsutställningar. Olsson hade inflytande över utvecklingen av trädgårds- och landskapsarkitekturen i Finland också genom många av de yngre arkitekter som tjänstgjorde i hans byrå. Bland dem kan nämnas John Hausen, Leena Iisakkila, Maj-Lis Rosenbröijer, Onni Savonlahti och Erik Sommerschield.
Eeva Ruoff
Svante Paul Olsson, född 11.9.1890 i Helsingfors, död 24.10.1973 i Kalifornien. Föräldrar stadsträdgårdsmästaren i Helsingfors Svante Olsson och Augusta Pålsson. Gift 1919 med Ingar Elisabeth Åkerman.
VERK. Herrgårdsparker: Ahvenkoski, Pyttis; Anola, Nakkila; Esbogård och Hagalund, Esbo; Hahkiala, Hauho; Karhula gård, Karhula; Kauniainen, Suoniemi; Kinttula, Artsjö; Saari, Mäntsälä; Sarvlax, Pernå; Söderlångvik, Dragsfjärd; Vastmäki, Hirvensalo. Villa- och ambassadparker: Villa Aaltonen, Tammerfors; Villa Bensow, Grankulla; Villa Forsström, Lojo; Villa Furuvik, Pargas; Villa Gyllenberg, Granö, Helsingfors; Havulinna, Norrmark; Villa Björkgård, Grankulla; Villa Gullranda, Nådendal; Villa Lydecken, Helsingfors; Villa Råbäck, Esbo; Villa Solkulla, Esbo; Villa Stenberg, Brändö, Helsingfors; Förenta staternas och Rysslands ambassader i Helsingfors. Industriorter: Karhula bruk; Myllykoski bruk; Pargas Kalk Ab; Pihlava, W. Rosenlew & Co, Björneborg; Serlachius, Mänttä; Sunila Oy, Kotka; Säteri Oy, Valkeakoski; Varkaus fabriker.
PRODUKTION. Trädgårdskonst i Finland (1946).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Olssons Plantskolors arkiv, Finlands arkitekturmuseum, Helsingfors. J. Elfving, Suomalaista puutarhataidetta (1929); M. Häyrynen & P. Uino, Puistot ja puutarhat. Svante ja Paul Olsson. Ars. Suomen taide 5/1990; P. Olsson, Paul Olsson 1920–1945. Grankulla, Björkgård. Plantskolor. Trädgårdsanläggningsbyrå (1945); E. Ruoff, Kultaranta – Gullranda. A Summer Home in Finland (1996); P. Uino, Paul Olsson. Trädgårdskonstens fader i Grankulla. Glasverandor och snickarglädje. Villakulturen i Grankulla (1988); P. Uino, Villa Gullrandas trädgårdsarkitektur. Finskt Museum 1980.
BILDKÄLLA. Olsson, Paul. 1970. Uusi Suomis bildarkiv.