Carl Gustaf Björnberg blev verkställande direktör för Myllykoski pappersbruk i början av 1950-talet, då fabriken avskildes från skogsindustriföretaget Yhtyneet paperitehtaat och blev ett eget bolag. Björnbergs uppgift blev att förnya fabriksenheterna och höja produkternas konkurrenskraft, vilket han lyckades utomordentligt med.
Claes Björnberg, som hade grundat Myllykoski träsliperi aktiebolag, lämnade industrimannabanan efter 1920. Hans bror Fredrik Björnberg, som varit officer och landshövding samt adjoint hos ministerstatssekreteraren, blev då släktens representant i styrelsen för Yhtyneet paperitehtaat Oy (De förenade pappersbruken Ab). Han dog dock redan 1924, varefter hans då endast 24-åriga enda son Carl Gustaf Björnberg valdes in i styrelsen för Yhtyneet paperitehtaat. Denne hade blivit student 1920 och avlagt högre rättsexamen 1925.
Björnberg blev vice ordförande för Yhtyneet paperitehtaat; ordförande och verkställande direktör var general Rudolf Walden, som egenmäktigt ledde det bolag som han grundat. Ständiga investeringar gjorde att bolagets ekonomi hela tiden var trängd. Björnberg följde speciellt med utvecklingen av Myllykoski, som 1920 anslutits till Yhtyneet paperitehtaat. Förnyelserna inom Myllykoski inleddes under andra hälften av 1920-talet, då man byggde ett vattenkraftverk och ett träsliperi. Mitt under depressionen, 1932, började man bygga en tidningspappersfabrik, som var färdig att tas i bruk redan följande år. Till Björnbergs ansvarsområde hörde även kraftverksfrågan, och han tog initiativet till en inventering av vattenkraftsresurserna i Lappland. Det var också på hans initiativ som företagen inom träförädlingsindustrin beslöt att grunda ett eget vattenkraftsbolag, Pohjolan Voima Oy, 1943.
Samarbetet mellan general Walden och vicehäradshövding Björnberg löpte tämligen väl. År 1940 utnämndes dock generalens son Juuso Walden till verkställande direktör, och inom kort uppstod meningsskiljaktigheter mellan de båda huvudägarsläkterna. När general Walden avgick som ordförande i styrelsen 1945, året innan han avled, efterträddes han av Björnberg. Dennes ordförandeskap präglades dock av oenigheten mellan släkterna.
Meningsskiljaktigheterna mellan ordföranden och verkställande direktören orsakades främst av inriktningen på investeringarna och tidtabellen. År 1951 kom man fram till en jämförelsevis exceptionell lösning. Myllykoski bruk med tillhörande kraftverk samt andelar i bland annat Sunila cellulosafabrik avskiljes från Yhtyneet paperitehtaat Oy och övergick till aktieägarna inom släkten Björnberg. Myllykoski ombildades till ett nytt bolag, Myllykosken paperitehdas Oy, vars verkställande direktör blev Carl Gustaf Björnberg.
Samtidigt som Yhtyneet paperitehtaat gjorde stora investeringar i bland annat Kaipolas stora tidningspappersfabrik investerade Björnberg mycket försiktigare inom Myllykoski. Där koncentrerade man sig på det så kallade SC-papperet för tidskrifter och blev världsledande på detta område. Produktionstekniken introducerades även i bolagets pappersfabrik Madison Paper i delstaten Maine i Förenta staterna. I Myllykoski byggdes 1948 även en fabrik för tillverkning av gipsskivor för byggbranschen.
Utöver Myllykosken paperitehdas och Pohjolan Voima Oy ägnade sig Björnberg med stort intresse åt gruvdrift. Det av släkten ägda Ruskeala marmor Ab i Karelen hörde under mellankrigstiden till landets viktigaste kalkbrott, och periodvis var ledningen för denna enhet Björnbergs huvudsyssla. Den nya gränsdragningen efter kriget gjorde att Ruskeala förlorades till Sovjetunionen, men det av Björnberg ledda bolaget byggde upp ett nytt kalkindustricentrum, Louhi kalkfabrik i Kerimäki. Från mitten av 1930-talet letade man kopparmalm i norra Karelen på uppdrag av verkställande direktören. Fyndigheter uppdagades i Luikonlahti i Kaavi, där Myllykoski Oy som ett resultat av Björnbergs långsiktiga arbete inledde gruvdriften 1965.
År 1978 avgick Carl Gustaf Björnberg, 77 år fyllda, som verkställande direktör. Han hade då verkat som företagsledare i över fem decennier. Hans epok präglades av långsiktighet och av en klar vision om hur man leder ett företag. Han lät resultaten av sin verksamhet tala för sig själva och framträdde ytterst sällan i offentligheten.
Björnberg hade som 16-åring deltagit i inbördeskriget och senare i vinter- och fortsättningskriget. Krigsveteranernas och krigsinvalidernas verksamhet stod honom därför mycket nära. Björnberg dog i en ålder av 94 år i december 1995.
Björnbergs barn fortsatte att leda familjebolaget Myllykoski. Den äldste sonen Fredrik Björnberg var styrelseordförande och den mellerste Carl G. Björnberg bolagets verkställande direktör. Den yngste sonen Hans J. Björnberg var å sin sida styrelseordförande och verkställande direktör för Partek-koncernen.
Kai Hoffman
Carl Gustaf Fredrik Björnberg, född 24.6.1901 i Helsingfors, död 8.12.1995 i Helsingfors. Föräldrar verkställande direktören för Myllykoski pappersbruk, ministerstatssekreteraradjointen, landshövdingen i Vasa län, översten Fredrik Geronimo Björnberg och Maria Charlotta (Lilly) Sanmark. Gift 1934 med Ingrid Margareta Aminoff.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. T. Nordberg, Vuosisata paperiteollisuutta II. Yhtyneet paperitehtaat osakeyhtiö 1920–1951 (1980); T. Nordberg, Vuosisata paperiteollisuutta II. Yhtyneet paperitehtaat osakeyhtiö 1952–1969. Juuso Waldenin aikaan (1998); T. Nordberg, A Century of Paper Making II (förkortad eng. version, 1982); T. Nordberg, A Century of Paper Making III, United Paper Mills Ltd 1952–1969. The Era of Juuso Walden (förkortad eng. version, 1998).
BILDKÄLLA. Björnberg, Carl Gustaf. Museiverket.