Harry Järv var krigshjälten från fortsättningskriget som blev en spränglärd och stridbar humanist. Han verkade som forskare, essäist och översättare och betonade konstverkens många värden samt betydelsen av tolerans och mångsidighet. Internationellt var Järv känd som Kafkaforskare, i Sverige främst som Kungliga bibliotekets egensinnige ledare. I den finländska debatten profilerade han sig med antiauktoritära synpunkter på det militära.
Harry Järv utförde en stor del av sin livsgärning inom biblioteksområdet vid Kungliga biblioteket i Stockholm 1958–1987, först som amanuens, sedan som förste bibliotekarie och avdelningschef och till slut som biblioteksråd och riksbibliotekariens ställföreträdare. Samtidigt forskade han, publicerade essäsamlingar, redigerade och kommenterade talrika verk, såsom faksimilupplagan (1985) av C. A. Gottlunds samling folkdikter Pieniä runoja Suomen poijille ratoxi (1818, 1821). Han var under många år rikssvensk redaktör för den finlandssvenska kulturtidskriften Horisont, där han gjorde en betydande insats. Ensam utgivare var han för tidskrifterna Radix och Fenix. Som Kafkaforskare blev han internationellt känd både genom sina tolkningar och genom sin omfattande bibliografi Die Kafka-Literatur (1961).
Som forskare och essäist rörde Järv sig på så vida områden och visade en så stor lärdom att han karakteriserades som ett ”enmansuniversitet”. Studierna vid Helsingfors universitet inskränkte sig av olika skäl till 1944–1945, varför han avlade sina examina i Uppsala (filosofie kandidat 1948, licentiat 1954). Där promoverades han också till filosofie hedersdoktor 1973; samma ära vederfors han vid Åbo Akademi 1993.
I sina forskningar och essäer beträdde Järv egna vägar, med början redan i den tidiga pamfletten Kritik av den nya kritiken (1953). I den går Järv motströms och försöker påvisa ensidigheten i den formalistiska forskningsriktning som enbart koncentrerar sig på texten, och betonar för sin del konstverkens mångfaldiga värden. Ett av hans slagord löd också ”Konst är kvalitet”, vilket blev namnet på ett arbete som gavs ut 1979. En annan karaktäristisk definition har gett namn åt essäsamlingen Enfald och mångfald (1982), där enfalden och mångfalden ställs mot varandra. Ämnessfären preciseras i underrubriken Om tolerans och toleransgränser. Järv förkunnar i alla sina arbeten toleransens och mångfaldens betydelse, såväl i konst som i kritik.
Men detta innebär emellertid inte att han avhåller sig från att ta ställning i frågor som nära berör honom. Järv var en envis polemiker, och målen för hans kritik var många. I den svenska biblioteksvärlden förde han en utdragen tvist till exempel om planerna på att flytta Kungliga biblioteket och om dess nybygge samt deltog i debatten om konservering av böcker; han betonade i många sammanhang vikten av bibliotek och utvecklingen av dem. I sina polemiska inlägg hade han ibland också en politisk udd, såsom i debatterna med de österbottniska kommunisterna om händelserna under krigstiden eller i den tidiga kritiken av Lenins handlande i samband med matrosupproret på Kronstadt.
Den centrala linjen i Järvs essäer är den historisk-kritiska; i denna ingår filosofiskt tänkande och definitioner av begrepp; enligt honom ”berikar kunskapen konstupplevelsen”, och det är viktigt att i konstverket känna till ”de olika elementens, byggstenarnas historia”. Citaten är från boken Varaktigare än koppar (1962), vars rubrik är ett citat från Horatius. Järv skärskådar ofta någon känd klassiker, i vilken han finner nya sidor. Tack vare sin sakliga forskningsmetod fick han det förgångnas idéer och skolor att leva upp som sin tids andliga kraftcentrum också när de stämplats som gammalmodiga och passé; även idériktningar som hamnat i underläge kan dölja ett frö till insikt som förtjänar uppmärksamhet när de sätts in i sitt rätta sammanhang.
Även Järvs verksamhet som översättare var betydande. Den inbegrep Arthur Rimbauds dikter, Stéphane MallarmésEn fauns eftermiddag och tjeckiska litterära arbeten, framför allt tolkningarna av Jaroslav Seifert, samt översättningen av ett storverk som Hermann Brochs roman Vergilii död.
Järv definierade i många sammanhang sin politiska ståndpunkt som anarko-syndikalistisk. I praktiken betydde detta tankens frihet, obundenhet till officiella eller dogmatiska ideologier, demokrati och självständiga val. Detta drag hos Järv var av gammalt ursprung och gick tillbaka till hans ungdomstid som sjöman. Det syntes också på ett åskådligt sätt då Järvs krigstida fotografier ställdes ut i Krigsmuseet i Helsingfors hösten 2001. Järvs generation fick på sin lott krigstjänstgöring först i vinterkriget och sedan i fortsättningskriget. I det senare verkade han som plutonchef vid Infanteriregementet 61:s stödjepunkt söder om Svir, som chef för stödjepunkten samt som en modig ledare av rekognosceringspatruller fram till 1943, då han förlorade sitt ena ben efter att ha stigit på en mina. Därefter återvände han ännu till sitt regemente som upplysningsofficer. Han hade alltid en kamera med sig, och resultatet var en enastående bildserie från främsta linjen och även bakom fiendens linjer. Efter fredsslutet smugglade han överste Alpo Marttinen, anklagad för den s.k. vapensmusselaffären, till Sverige, varifrån denne sedermera flyttade till Förenta staterna och där skapade sig en ny militär karriär.
Harry Järvs livsfilosofi spirade från dessa erfarenheter och tillämpades på närhistorien, samhälleliga problem och även på konstfrågor. Hans tvådelade verk Finland 1939–1945 (1988, 1991) och krigsdagboken Permanent patrullverksamhet (2000) som skildrar den konkreta bakgrunden till det tidigare arbetet, kan nästan läsas parallellt med Väinö LinnasOkänd soldat. Utgångspunkten är de egna krigsupplevelserna; föremålet för kritik är det formella auktoritetstänkande som stödjer sig på en stel rangskala och sträng militär disciplin. Som motvikt framställs en ledarstil som baserar sig på frivillighet, på flexibla överväganden och egna initiativ, ömsesidigt förtroende och ansvar samt personligt föredöme.
Järvs uppfattning var att just denna inställning räddade Finland och skapade en anda av äkta gemensamt samförstånd, vars inre övertygelse också klarade av motstånd och tunga offer. Han försvarade beslutsamt denna uppfattning i sina senare polemiker med ofördragsamma, inskränkta och extrempolitiska ideologier.
Filmen Framom främsta linjen, som spelades in på svenska och fick sin premiär 2004, bygger på Harry Järvs personliga insatser som ung fänrik och på de krigserfarenheter som han dokumenterat.
Kai Laitinen
Harry Johannes Järv, född 27.3.1921 i Korsholm, död 21.12.2009 i Stockholm. Föräldrar jordbrukaren Johannes Järv och Ines Bäck. Gift 1947 med filosofie kandidaten Barbro Lundin.
PRODUKTION. Nikolaj Leskov och det ryska samhället. Uppsala (1950); Kritik av den nya kritiken (1953); Die Kafka-Literatur. Malmö (1961); Varaktigare än koppar. Från Homeros till Kafka. Malmö (1962); Introduktion till Kafka (1962); Läsarmekanismer. Staffanstorp (1971); Frihet, jämlikhet, konstnärskap. Staffanstorp (1974); Viktor Svanberg. Tryckta skrifter 1919–1976. Stockholm (1976); Tycke och smak. Lund (1978); Konst är kvalitet. Lund (1979); Den ”goda tvåans” paradoxala hemlighet. Ett principiellt resonemang med personliga exempel om demokratins möjlighet i ett auktoritärt system. Lund (1981); Enfald eller mångfald. Stockholm (1982); Trollkarl eller lärling?Om krafter och maktstrukturer i samhället. Stockholm (1986); Kunskapens träd. Stockholm (1991); Om judiska bidrag till svensk kultur. Stockholm (1992); Finland 1939–1945, I–II (1988, 1991); Aktualiteter i historiskt perspektiv (1995); Prometheus’ eld. Försvar mot maktmissbruk från mytisk tid till 1900-talet. Stockholm (1998); Permanent patrullverksamhet. En dagbok i bild från Svirfronten under ställningskriget 1942–1943 (2000); Åsikter och avsikter – egna och andras (2002); Oavgjort i två krig. Finland–Sovjetunionen 1939–1944. Stockholm (2006). Talrika bidrag i tidskrifterna Horisont, Radix och Fenix; redigeringar och översättningar.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Humanismen som salt & styrka. Bilder & betraktelser tillägnade Harry Järv. Stockholm (1987, innehåller bibliografi för 1981–1987); Y. Olrog Hedvall, Harry Järv. Tryckta skrifter 1939–1980. Stockholm (1981).
BILDKÄLLA. Järv, Harry. Foto: Fredrik Eriksson. Scriptum förlag.