Pehr Cerelius Rettig hörde till en svensk släkt av tobaksfabrikanter med tyska anor. Han flyttade till Åbo, där han 1845 grundlade en tobaksfabrik som han ledde och utvidgade fram till sin död. Rettig var också känd som mecenat.
Pehr Cerelius Rettig var tobaksfabrikör i tredje generationen, när han flyttade från Gävle i Sverige till Åbo 1845. Släkten Rettig kom ursprungligen från Tyskland, varifrån Pehr Cerelius farfar Stephanus Cyrillus Rettig flyttat via Danmark till Sverige på 1790-talet. I Sverige blev familjen Rettig viktiga företagare inom tobaks- och järnindustrin samt redare. Rettigs tobaksprodukter sålde väl också i Finland, och åtminstone sedan början av 1820-talet levererades dessa till Åbo för vidareförsäljning därifrån. ”Gefle Wapen” omnämns redan i Fänriks Ståls sägner (1848) som en bättre tobaksprodukt.
Att grundlägga en tobaksfabrik i Åbo föreföll lockande, för Rettigs kundkrets i Finland växte och i landet fanns det bara ett par tobaksfabriker. Dessutom var import av råtobak betydligt förmånligare än import av den färdiga varan, på grund av den lägre tullsatsen. Släktens huvudman, den förmögne Pehr Christian Rettig, hade alla förutsättningar för att framgångsrikt utvidga produktionen.
Pehr Christian Rettigs son, Pehr Cerelius Rettig anlände till Åbo för att sätta igång och leda verksamheten. Han hade fått en typisk köpmannautbildning med handelsskola i Göteborg och praktik i Sverige och utomlands, i Pehr Cerelius fall i Tyskland och Holland. Efter sina läroår hade han redan i flera år hunnit verka som grosshandlare i sin hemstad Gävle. Flyttningen till Åbo förorsakade inte några som helst problem, åtminstone inte från finska statens sida, som tvärtemot med tillfredsställelse följde med utvidgningen av det kända affärsnamnet och snabbt beviljade Pehr Cerelius Rettig medborgar- och borgarrättigheter.
Under den första tiden omfattade produktionen vid Rettigs fabrik piptobak, cigarrer och snus, av vilka piptobaken var den klart mest efterfrågade. På grund av den oregelbundna tillgången på råvara, transportförhållandena i hemlandet och andra besvärligheter uppkom hela tiden förseningar i leveranserna, som i synnerhet förvärrades under Krimkriget. År 1856 inleddes tillverkning av cigaretter vid fabriken. Efterfrågan på cigarretter var till en början mycket ringa men började tillta mot slutet av 1860-talet. Vid den tiden effektiverades den hantverksmässiga produktionen genom en gradvis mekanisering.
Av hälsoskäl tillbringade Rettig långa tider utomlands. Även då underställdes alla viktiga åtgärder hans ställningstagande, men situationer som krävde snabba beslut ökade kontorschefernas ansvar inom affärsföretaget. Rettig stod i stadig kontakt med sina släktingar i Sverige. Då han inte hade några egna barn började man bland hans brorsöner leta efter en som kunde överta fabriken i Åbo. Till uppgiften utsågs brodern Roberts son Fredric, som 1867 flyttade med hustru och två små söner till Finland.
För forna dagars förmögna borgare hörde olika slags välgörenhet och donationer som regel till den offentliga bilden, men i synnerhet i Åbo fick detta en för finländska förhållanden vid omfattning. Även Pehr Rettig utmärkte sig som donator i sitt nya hemland. Han lät bland annat uppföra en restaurangpaviljong på Samppalinnabacken i Åbo, kring vilken han lät anlägga en stor park som han skänkte till Åbo stad 1866. Samma år tilldelades han kommerseråds titel. Av sin kvarlåtenskap på ca en miljon silvermark fastslog han att 50 000 skulle utnyttjas för välgörenhet.
När Pehr Cerelius Rettig avled 60 år gammal, hade hans företag utvidgats från en verkstad med 28 arbetare till en fabrik med 116 anställda. Företagets ekonomiska ställning var god, och det hade en betydande tillväxtpotential som den nye direktören Fredric Rettig inte var sen att utnyttja.
Kaisa Kauranen
Pehr Cerelius Rettig, född 14.8.1811 i Gävle, död 21.8.1871 i Hamburg. Föräldrar Pehr Christian Rettig och Betty Catharina Jäderholm.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Bahne, P. C. Rettig & Co 1845–1945 (från Gefle Wapen till Klubb sju). Ett blad ur tobaksindustriens historia i Finland (1950); T. Carpelan, Åbo donatorer intill år 1909 (1910); G. L. v. Horn, Ätten Rettig 1791–1936. Stockholm (1937).
BILDKÄLLA. Rettig, Per Cerelius. Medalj (detalj): Erik Lindberg, 1909. Finlands nationalmuseum. Museiverket.