Efraim Otto Runeberg inledde storskiftet i Finland i egenskap av direktör för lantmäterikommissionen. Stationerad i Vasa började han lantmäteriarbetet i södra Österbotten. Han författade skrifter i samhällsekonomi och förespråkade ökad ekonomisk konkurrens. För lantbruket föreslog han olika stödåtgärder.
Efraim Otto Runeberg föddes på Drottningholm, som son till slottspredikanten Lars Runeberg, sedermera kyrkoherde i Uppland. Hans mor var av fransk-italiensk härkomst. Den unge Runeberg skrevs som elvaåring in vid Uppsala universitet, men började studera på allvar först 1737. Förutom teologi, i vilket han tog examen 1742, studerade han matematik och naturvetenskaper. Eftersom hans far ansåg det onödigt avlade Runeberg ingen examen i dessa ämnen.
I stället blev han 1746 volontär vid Fortifikationen. Han förordnades 1750 till uppsyningsman vid fästningsarbetena på Sveaborg, men efter att ha uppvisat såväl utmärkta kunskaper i geometri som utmärkt organisationsförmåga utnämndes han redan den 31 oktober samma år till direktör för lantmäterikommissionen i Finland. Runeberg bosatte sig Vasa, eftersom det i Österbotten pågick omfattande lantmäteriarbeten för att reformera beskattningen; huvuddelen av Finlands lantmätare var engagerade däri. År 1758 gifte han sig med Hedvig Faggot, dotter till Jacob Faggot, överdirektör vid Lantmäteri- och justeringsverket.
Runeberg började förverkliga storskiftesförrättningarna av 1757 i södra Österbotten, eftersom det där var möjligt att använda sig av nyproducerade, välgjorda kartor. Efter inledande svårigheter tog arbetet fart 1759. Inom kort påbörjades storskiftet även i Tavastland. Han verkställde en omläggning av lantmäteritekniken i Finland, eftersom de nya uppgifter storskiftet innebar krävde noggranna geometriska karteringar. År 1765 sammanställde Runeberg sina mätanvisningar och tillställde dem sina underordnade, till stor nytta för verksamheten.
Runeberg var mycket intresserad av nationalekonomi och läste den samtida litteraturen på detta område, varefter han själv började ge ut skrifter i ämnet, om än inledningsvis inte särdeles originella. Han räknas till de så kallade reformmerkantilisterna, eftersom han kritiserade vissa drag i det ekonomiska systemet som grundade sig på statsstyrning och allehanda monopol. Därför talade han för slopandet av stapelstadsprivilegierna och för en friare ekonomisk konkurrens överlag. Runeberg diskuterade även handelsbalansens inverkan på penningvärdet. Han var en varm vän av jordbruket, vilket i och för sig var vanligt under frihetstiden men också sannolikt vittnar om att hans arbete gjort honom väl förtrogen med jordbrukets problem.
Tämligen självständiga tankar om landsbygdens samhälleliga förhållanden presenterade Runeberg 1762 i sin Undersökning, huru vårt landtbruk bäst må kunna uphielpas genom premier. För att avskaffa bristen på arbetskraft inom lantbruket planerade han ett stödsystem som skulle främja hemmansklyvning och uppmuntra unga lantarbetare att bilda familj. Staten skulle förmedla äktenskapsbidrag och barnbidrag och vid hemmansklyvning bidrag till flyttning och byggande. Det tvång som lantarbetarna befann sig under, t.ex. förbudet att flytta från ett län till ett annat, skulle upphävas, tvångsrekrytering till armén av dem som inte hade städsel skulle stoppas och benämningen lösdrivare, som väckte otrygghet, skulle inte längre få användas. Runeberg var inte rädd för att dessa åtgärder skulle orsaka överbefolkning, utan utgick ifrån att jordbruksproduktionen skulle växa minst lika fort som arbetskraftsvolymen.
Bland Runebergs skrifter bör även nämnas en ekonomisk beskrivning av Laihela socken, som han utarbetade efter lantmätaren Carl Fredrik Stierwalds manuskript. Beskrivningen skulle tjäna som modell för lantmätarna, som förväntades utarbeta liknande beskrivningar i samband med storskiftet. Den filosofiska skriften Samtal om människans själ (1770) är ett osjälvständigt försök att utveckla några av John Lockes tankegångar. Runeberg blev 1759 kallad till ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, som senare gav ut de flesta av hans skrifter.
Pentti Virrankoski
Efraim Otto Runeberg, född 29.7.1722 på Drottningholms slott, död 20.1.1770 i Vasa. Föräldrar kyrkoherden i Alunda Lars Runeberg och Agneta Elisabeth Maestrini. Gift 1758 med Hedvig Faggot.
PRODUKTION. Beskrifning öfver Lajhela socken i Österbotten (1758); Försök till en politisk värdering på land och folk (1759); Tal om varors värden. Stockholm (1760); Tankar om et rätt kammar och skattläggnings wärk. Stockholm (1761); Några påminnelser vid tjenstehjonsstadgan. Stockholm (1761); Undersökning, huru vårt landtbruk bäst må kunna uphielpas genom premier. Gefle (1762); Tankar om penningars värden. Stockholm (1762); Undersökning, om wåre näringar är komne, eller huru de kunna komma til en emot folkhopen swarande högd. Stockholm (1763); Samtal om människans själ I−II. Stockholm (1770).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. Forsman, Studier i det svenska 1700-talets ekonomiska litteratur. Historiska och litteraturhistoriska studier 23 (1947); E.F. Heckscher, Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa II. Stockholm (1949); Suomen maanmittauksen historia I. Ruotsinvallan aika (1933).