Robert Boldt var botaniker, geograf och pedagog samt ägnade sig åt systematisk hembygdsforskning i Finland vid sekelskiftet 1900. Hans mål var å ena sidan att stärka känslan för den finländska kulturen bland vanliga människor när förryskningsåtgärderna tilltog, å andra sidan att med hjälp av lekmän samla in material för den vetenskapliga forskningen.
Robert Boldt föddes i Kuopio 1861. Hans far, generalmajor Jean Boldt, fungerade som chef för Finlands passexpedition i S:t Petersburg, och pojken uppfostrades i sin morfars familj. Morfadern var Robert Frosterus, mångsidigt bildad biskop i Kuopio. Efter studentexamen började Robert Boldt studera naturvetenskaper vid Helsingfors universitet och intresserade sig speciellt för botanik. Han avlade filosofie kandidatexamen 1881 och fortsatte sina studier speciellt med omfattande forskningsarbeten i Stockholm. Boldts botaniska publikationer behandlar bl.a. utbredningen av alger i Eurasiens nordliga delar och dess växtgeografi. Det vetenskapliga arbetet utmynnade i en filosofie licentiatexamen 1891.
Vid sidan av forskningsarbetet skaffade Robert Boldt sig behörighet som lärare i naturhistoria och geografi, och hans egentliga yrkeskarriär blev att verka som lärare vid flera svenskspråkiga läroverk i Helsingfors och i Björneborg. Den längsta tiden, från 1903 till sin död, tjänstgjorde han i Helsingfors svenska reallyceum. Boldt ansågs vara en utomordentlig pedagog, och han deltog också i utarbetandet av flera läroböcker.
År 1886 bedrev Robert Boldt botanisk forskning i Lojo och blev då bekant med Signe, dotter till Fridolf Granstedt, ägare till Paloniemi herrgård och assistent åt statsjärnvägarnas generaldirektör. Robert Boldt och Signe gifte sig 1891. Äktenskapet band Boldt till Lojo. Lojo blev den ort där han förverkligade sina hembygdsforskningsplaner och där han tillbringade huvuddelen av sin fritid.
Robert Boldt var en idealist. När förryskningssträvandena tilltog på 1890-talet fann han motivation för sin verksamhet i stärkandet av medvetenheten om den finländska kulturens rötter. Enligt honom måste det vanliga folkets kunskap om sin egen historia, kultur och omgivning ökas, så att dess andliga motståndskraft kunde stärkas. Samtidigt skulle den finländska vetenskapen erhålla värdefullt källmaterial för hembygdsforskningen i hela landet genom lekmannainsamling som handleddes av härför engagerade vetenskapsidkare. Boldt fick stöd för denna tanke av bl.a. kulturhistorikern Ernst Lagus och av geografen J. E. Rosberg. Robert Boldts synsätt knyter honom till den grupp av kulturpåverkare som försökte stärka det finländska folkets identitet vid sekelskiftet 1900.
Den organiserade hembygdsforskningens begynnelse kan dateras till den 24 mars 1894, då Robert Boldt grundade den kända föreningen Hembygdsforskningens vänner i Lojo (Lohjan Kotiseutu-tutkimuksen Ystävät). Målet var att få lokala invånare att samla in uppgifter om sin ort och publicera dessa för att därigenom höja sin ortsmedvetenhet. Samtidigt ställdes material till forskarnas disposition. Publiceringsverksamheten påbörjades genast, och under Boldts ledning utgavs 34 häften som behandlade den lokala naturen och historien i publikationsserien Bidrag till Lojo sockenbeskrivning. För att bevara materialet grundades 1911 på Boldts initiativ ett hembygdsarkiv samt Lojo museum. Boldt deltog själv i hembygdsforskningen genom att utföra intervjuer och genom att speciellt tillvarata uppgifter rörande naturen.
Föremålet för Robert Boldts verksamhet var inte bara Lojo. Som lärare i Björneborg grundade han redan 1901 Länsi-Satakunnan kotiseutuyhdistys (Västra Satakundas hembygdsförening). När han återvände till Helsingfors började han organisera samarbetet mellan olika aktörer engagerade i det uppvaknande intresset för hembygdsforskning. På hans initiativ grundades 1906 på landskapsnivå Hembygdsforskningens vänner i Nyland (Uudenmaan Kotiseutututkimuksen Ystävät) och 1908 det landsomfattande Centralutskottet för hembygdsforskningen i Finland (Suomen Kotiseutututkimuksen Keskusvaliokunta). Boldt fungerade i ledande uppgifter i bägge fram till sin död.
Den finländska hembygdsforskningen väckte också uppmärksamhet utomlands och presenterades bl.a. 1908 på den internationella geografiska konferensen i Genève, för vilken Boldt utarbetade ett tyskspråkigt referat av verksamheten. I Finland fick hembygdsforskningen också kritik: en del universitetsmän ringaktade den forskning lekmännen utförde, och på 1910-talet tvingades även Boldt försvara sin uppfattning. Meningsskiljaktigheterna var delvis också en fråga om inriktningen hos hembygdsforskningens publikationer. Bland historieforskare undvek man naturvetaren Boldt, som ledde hembygdsforskningen i riktning mot geografin. Boldts stora påverkan i frågan om att frigöra skolundervisningen i geografi från dess koppling till historieämnet och istället knyta geografin till naturhistorien, var obestridlig.
Förutom att organisera hembygdsforskningen fungerade Boldt som förespråkare för freds- och nykterhetsidéerna, och gick som sådan helt in även för utbildningen inom området. I organisationerna tilldelades han flera förtroendeuppdrag. Arbetsmängden tog på Boldts krafter, och under sitt sista levnadsår i början av 1920-talet måste han av hälsoskäl avgå också som ledare för det aktiva hembygdsarbetet.
Boldt delade sin tid på så många uppdrag att han under sin levnad varken blev någon ledande gestalt inom pedagogiken eller bland botaniker och geografer. Å andra sidan var en strävan efter en synlig position inte heller förenlig med hans anspråkslösa och osjälviska natur. Betecknande är att han inte ens verkar ha velat bli ordförande i de organisationer som han grundade. Boldts betydelse som hembygdsforskningens bakgrundsgestalt bevisas ändå av att den organiserade hembygdsforskningens utveckling efter hans död avtog för åratal framåt, för att blomma upp igen först i slutet av 1940-talet.
För sitt livsverk till förmån för hembygdsforskningen har Lojo stad hedrat Robert Boldt med en gata som uppkallats efter honom och med en staty.
Torsti Salonen
Johan Georg Robert Boldt, född 3.1.1861 i Kuopio, död 25.6.1923 i Helsingfors. Föräldrar generalmajoren Johan (Jean) Didrich Boldt och Anna Christina Frosterus. Gift 1891 med Signe Maria Granstedt.
PRODUKTION. Bidrag till kännedomen om Sibiriens Clorophyllophyceer (1885); Desmidieer från Grönland (1887); Grunddragen af desmidieernas utbredning i Norden (1887); Ortsbeskrifning i Finland på 1600- och 1700-talen (1899); Om hembygdsforskning (1906); Organisierte Heimatforschung (1908); Kotiseututukimus ja sitä vastaan tehdyt hyökkäykset (1916); Hembygdsforskningen i Lojo under dess första 25-årsperiod 1894−1919 I−II (1919−1923).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. W:son Bäckman, Robert Boldt. En algforskare som samlade hembygdsforskare (1994); B. Perttula, Mennesisyyden ravistelua (1970); G. Rein, Minnestal över Robert Boldt. Hem och Hembygd 1925; J. E. Rosberg, Robert Boldt. ”Hembygdsforskningens fader i Finland”. Hem och Hembygd 1925.
BILDKÄLLA. Boldt, Robert. Museiverket.